Sara Jeswani

Svensk premiär för omställning på film

Dokumentären In Transition 2.0, som vi tidigare har nämnt här på bloggen, får snart sin officiella Sverigepremiär på Biokafé Tellus i Midsommarkransen, Stockholm. 

Lördagen den 5 maj blir det filmvisning och soppservering, men minst lika viktigt är att omställningsintresserade kan träffas, lära känna varandra och utbyta idéer. Även Effekt kommer att finnas med på ett hörn.

Läs mer om arrangemanget här eller på Facebook.

Omställning på film

Omställningsrörelsen, som nu har några år på nacken, sprids över världen och utvecklas på olika sätt i olika länder. Mer om detta kommer man att kunna läsa i nästa nummer av Effekt, där en av rörelsens grundare, Naresh Giangrande, intervjuas.

Men det finns fler som har ögonen på den här rörelsens utveckling. Omställningsrörelsens arbete runt om i världen har nu fångats på en film, In Transition 2.0, som i dagarna har haft premiär och visats i flera länder. Av den något högstämda trailern (nedan) att döma finns det många solskenshistorier att inspireras av, men det känns lite befriande att man också konstaterar att det inte på något sätt är ett enkelt arbete. Att kitta ihop fragmenterade lokalsamhällen och ge dem egna ben att stå på tar sin tid och det finns inga givna recept.

Filmen, som för övrigt finansieras delvis genom pengar från sina framtida tittare (crowd funding), håller just på att översättas till svenska.

Dags att peppa bra miljöjournalister

Förra hösten blev Effektredaktionen mäkta stolt över att få ta emot juryns hedersomnämnandet när Miljöjournalisternas Förening utsåg Årets Miljöjournalist 2010.

Nu är det dags att nominera detta årets bästa miljöjournalister. Vem har inspirerat/väckt/upplyst/skrämt skiten ur dig?
"Särdeles god miljöjournalistik som publicerats i svenska medier under tävlingsåret oktober 2010–september 2011" kan vinna ett pris på 25 000 kronor och en hel massa ära.

Med tanke på hur medierna generellt tycks ha tröttnat på att skriva om klimatförändringarnas allvar känns det extra viktigt att uppmuntra de som hjälper till att sätta fingret på dem och de andra ekologiska kriser vi står inför.

Vem som helst kan nominera på Miljöjournalisternas hemsida och sista datum är den 30 september.

Det frodas i skuggan

Lillemor Boschek, en av de Chalmersstudenter som förra året bjöds in för att skissa på ett hållbart Alingsås, presenterar sin vision.

 

Det händer att jag hälsar på i min barndomsstad Alingsås. Det brukar alltid vara ett skönt avbrott i min vardag, men på sistone har besöken där fått en ny dimension.

Alingsås, en liten stad med runt 25 000 invånare, måste ha en av landets mest aktiva omställningsgrupper med sina över 70 medlemmar. Att gå genom stadskärnan tar normalt inte mer än några minuter, men när jag för några veckor sedan gick tillsammans med en av nätverkets aktiva en solig eftermiddag tog det sin tid. Här och var stötte vi på andra medlemmar eller personer som är på väg in i nätverket genom veckoträffarna på ett av stadens kaféer, där man ses och samtalar om något omställningsrelaterat.

I en av Alingsås parker har nätverkets odlingsgrupp, bestående av ett tjugotal personer i åldrar mellan 7 och 79 år, fått en bit jord och anlagt grönsaksodlingar som de sköter tillsammans. I ett hörn av trädgården står det egenhändigt gjorda insektshotellet (se fotot här till höger), som ska dra pollinatörer till odlingen.

En person som är aktiv i gruppen har nu anställts på deltid av Alingsås kommun för att utbilda kommunanställda och politiker i energi- och resursfrågor, ur ett globalt såväl som ett lokalt perspektiv. Några andra har blivit återkommande peak oil-föreläsare på Chalmers arkitekturutbildning.

Till och med lokaltidningarna, som jag inte minns som några direkta spjutspetsar i samhällsfrågor, verkar följa omställningsrörelsen med intresse och förklarar bakgrunden om oljetoppen och klimatet.

Omställarna i Alingsås är förstås inte ensamma. Utanför Göteborg träffar jag personer från Omställning Göteborg som gör ett stort arbete på Tillsammansodlingen strax söder om Mölndal. Här tog de förra våren över bördig mark från en pensionerad KRAV-bonde och odlar nu så mycket att det räcker både till dem själva och till försäljning.

Omställningsrörelsen är fortfarande ung och gör kanske inte så stort väsen av sig, men sättet den växer på inger åtminstone mig hopp. Medan ekonomier skälver världen över finns det människor som sakta men säkert provar sig fram till andra sätt att leva på. Långt ifrån alla har en bakgrund i miljörörelsen. Det gemensamma är insikten om att sättet vi lever på idag inte fungerar och att det är enklare - och roligare - att göra något åt det tillsammans.

Det är inte bara i Sverige som det rör på sig. Frankrike har nyligen haft sin första stora omställningskonferens. På samma ställe läser jag att det Albanien fått sitt första nätverk, samtidigt som rörelsen ser ut att fortsätta växa i andra delar av världen.

Men alla ser inte lika positivt på utvecklingen. I USA finns nu de som har fått upp ögonen för omställarna och ser i dem en konspiration med glasklara länkar till... CIA. Samt det läskiga nätverket "Agenda 21". Allt förklarat på 47 sekunder i videon nedan. Kanske ska man ta det som ett tecken på att omställningsrörelsen nu har blivit stor nog för att tas på allvar i alla läger..?

Är pengar den bästa måttstocken?

Samhället vi lever i är fullt av märkligt blinda fläckar. En av ekonomins blinda fläckar är naturresurserna som bara antas förnya sig i oändlighet och behandlas som "externaliteter". När externaliteterna nu så förargligt hotar att dra undan mattan för hela det ekonomiska systemet blir man så illa tvungen att tänka om. Ett sätt att komma tillrätta med problemet, som många propagerar för, är att helt enkelt flytta in naturen i ekonomin och sätta ekonomiskt värde på de så kallade ekosystemtjänsterna.

Radions Klotet tog för ett tag sedan upp detta. Ett nötskrikepar beräknas till exempel utföra arbete värt 35 000 kronor, dew svenska binas arbetsinsats värderas till mellan en och fem miljarder kronor.
Även vår miljöminister, Sveriges biståndsminister och SEI:s Johan Rockström är inne på tanken att en ekonomisk värdering av naturkapital är avgörande för välfärden. Utan det kommer miljön att få fortsätta subventionera vår livsstil, menar de i en debattartikel i DN för någon vecka sedan.

Filmsnutten här ovanför bygger på samma idé, där Moder Jord kommer för att ta upp månadsavgiften för soluppgångar och syre: Vi får en massa jobb gjort åt oss som vi inte riktigt förstår värdet av.

Om en prislapp lyckas öppna människors ögon för för värdet av rent vatten och pollinerade växter, så fyller det kanske en funktion. Men vad händer med sådant som just för tillfället inte går att sortera in som nyttiga tjänster för mänskligheten?
Vi har tidigare tagit upp tankarna från Common Cause-rapporten från WWF och en rad andra organisationer i Storbritannien. För att åstadkomma förändring bortom utbytta glödlampor och ordentligt avstängda tv-apparater behöver vi diskutera djupare värderingar, menar de. Värderingar som bygger på statusjakt, maktlystnad och materiell rikedom fungerar helt enkelt inget vidare för att övertyga folk om att minska sin konsumtion och tänja mindre på planetens gränser. För det lämpar sig snarare värderingar som bygger på gemenskap och omsorg om vänner och familj.
Frågan är vad trenden om att se naturen som ännu en leverantör av varor och tjänster leder till. Får den oss att ge “externaliteterna” dess rätta värde, eller blir naturen bara ännu en vara bland alla iPhones och miljöbilar?

Läs också Effektmedarbetaren David Jonstads kapitel i antologin Tänk Grönt, där han bland annat tar upp tankarna i Common Cause-rapporten.

What the frack?

Nu har det nya numret av Effekt börjat dimpa ner i våra prenumeranters brevlådor. Men har brevbäraren inte hunnit till dig kan du värma upp med den här videon. Ett av alla ämnen Effekt nr 2/2011 tar upp är nämligen hur desperationen över minskande energiresurser driver fram nya sätt att utvinna fossilgas.

Hydraulic facturing eller "fracking", som det har kommit att kallas av miljö- och klimataktivister, är ingenting man blir på särskilt gott humör av. Men gänget bakom den här videon har lyckats åstadkomma något så märkvärdigt som folkbildning som är lättfattlig och musikalisk på en och samma gång.

Guldruschens smutsiga baksida

Ett färskt nummer av Effekt är just på väg till tryck och i slutet av nästa vecka ska det finnas ute i brevlådor och på tidningsställ. Vårt tema är denna gången fattiga länder i Syd och hur människor där drabbas, både av klimatförändringar och resursbrist, men framför allt av det ojämna utbyte som gör att vi på den rika sidan jordklotet hela tiden får mer än vi ger.

Allt detta ekar i bakhuvudet när jag läser den senaste tidens nyheter om rekordpriset på guld (som i och för sig fick ett hack i kurvan under förra veckan).
Med en finansindustri som trollar fram ”pengar” ur tomma intet och knappast känns som en trygg hand i stormen, väljer fler och fler att säkra sina tillgångar i guld.  (Trots att, som Andreas Cervenka påpekar i Svenska Dagbladet:  ”Här talar vi trots allt om en tillgång som inte växer eller producerar något, inte ger någon ränta eller utdelning, har få användningsområden annat än i smycken och vars enda värde ligger i att någon annan är beredd att betala mer för den imorgon.”)

Guld känns kanske ändå handfast och naturligt i jämförelse med flyktiga digitala investeringsformer som ingen verkar ha förstått helt igenom. Men än en gång är det någon stackare i en helt annan del av världen som råkar illa ut när priserna går upp och chansen till gulddriven tillväxt skymtar.

I Peru kan man till exempel se hur både avskogningen och landets import av kvicksilver följer guldpriset. Kvicksilver används vid utvinningen av guld och ger allvarliga hälso- och miljökonsekvenser.
Nyligen publicerade Human Rights Watch en 94-sidig rapport över vilka effekter den kanadensiskägda guldgruvan Porgera i Papua Nya Guinea har på mänskliga rättigheter och lokalbefolkningens hälsa och livsmiljö. Se några av slutsatserna i filmen nedan.

När många springer åt samma håll blir det trångt. Problemet i det här fallet är att det sällan är de som springer som blir klämda.

Svenska ränte-armbågar och amerikanska gemenskaper

Medan räntorna väntas stiga till runt 6 procent fylls kvällstidingarna ofelbart av praktiska tips på hur du ska klara dem. Men det är just tips på hur DU ska klara dig. Så fixar du bankens superboränta. Så blir du en vinnare.

I USA såg många sina bostadslån bli obetalbara redan för flera år sedan eller har av andra orsaker blivit hårt drabbade av krisen. Där finns människor som har hittat sätt att tackla problemen som inte går ut på att tävla om bäst villkor för den som har hårdast hud eller vassast armbågar. I senaste numret av Effekt skrev vi vårt finansbubbletema om Common Security Clubs och hur de nu sprider sig.

Tanken med Common Security Clubs är just att ingen ska behöva möta krisen ensam. I stället går man ihop i grannskapet och försöker lösa problemen tillsammans, genom att till exempel byta tjänster med varandra, hjälpa grannarna att isolera bostaden eller bilda matinköpsklubbar. Men det handlar inte bara om att bry sig om dem som finns närmast. En intressant sak med Common Security Clubs, eller Resilience Circles som de ibland också kallas, är att det finns en uttalad vilja att lära sig mer om det ekonomiska systemet och också göra vad man kan för att förändra det. En rolig bieffekt är den sociala aspekten. Medlemmarna säger att de plötsligt har upptäckt hur mycket de har gemensamt med sina grannar, eller att det finns andra värden i livet än pengar.

I Sverige finns ingen större risk för det som amerikanerna råkat ut för, om man ska tro de flesta medier. Ingen fara, vi amorterar bara lite mindre, säger familjen som DN intervjuat om höjda boräntor.
För ensam är stark. Eller?

I videon nedan förklarar några medlemmar ur en Common Security Club i Boston varför de tycker tvärtom. För den som vill veta mer genomför också det centrala nätverket för klubbarna i USA ett gratis webbsänt seminarium den 27 april om hur man startar och organiserar en Common Security Club.

 

Klarspråk från landstinget

Kanske är det att plocka russinen ur den stora och inte alltid så aptitliga kakan. Men ibland är det bra att jämföra då och nu, och påminna sig om att diskussionen faktiskt förändras och förskjuts.

De senaste månadernas ifrågasättande av evig tillväxt hade till exempel känts ganska orealistisk bara för något år sedan. Några slumpmässigt valda exempel är till exempel den här artikeln i Svenska Dagbladet och P1:s Filosofiska rummet om tillväxten och det hållbara välståndet.
Ett annat är hur Kulturhuset i Stockholm den 14 maj upplåts åt Sveriges första Tillväxtforum.

I helgen var jag och tittade på utställningen Tillsammans – En utställning om att leva, tänka och handla tillsammans på Mångkulturellt Centrum i Botkyrka, där Effekt är en av samarbetsparterna. Det är en  utställning om behovet av att kollektivt försöka hitta lösningar på problem som vi ställs inför, vare sig det handlar om klimatförändringar, rasism eller matbrist. Idéer på hur man kan ta sig an de här problemen presenteras också, alltifrån Dark Mountain och läkare som kämpar för vård åt papperslösa till folkodlingen i Skarpnäck.
Under utställningsperioden kommer det att vara en mängd intressanta föredrag och workshops, t ex kommer Effekts David Jonstad att prata omställning i september, håll koll på Mångkulturellt Centrums kalender.

Att ett framsynt kulturcentrum tar upp den här typen av frågor kan man kanske tänka sig. Men det som får mig att fundera kring om diskussionen faktiskt håller på att förskjutas är en officiell skrift från Stockholms läns landsting, som ligger på utställningen. För bland rubriker om "hållbar tillväxt" och flashiga stadsplanerings-skisser dyker det faktiskt upp en och annan artikel med mer allvar än vad jag har sett hittills. En text om omställningsrörelsen tar upp lokala valutor i Storbritannien och skarp kritik av tillväxttanken. Samma kritik går igen i en intervju med Anders Wijkman, som konstaterar att hållbar omställning må vara ett svårsålt budskap, men att alternativet är miljontals döda och skarpa konflikter om resurserna.

Den obegripliga retoriken om att "alla kan vinna" (ekonomiskt) på klimatförändringarna används fortfarande förvånansvärt ofta. Men börjar inte klarspråket att vinna lite mark?

Mina drömmars cykelkök finns redan

Det är inte alltid verkligheten ligger före drömmarna, men det händer. De senaste veckorna har jag nämligen gått omkring och drömt om en öppen cykelverkstad, dit man skulle kunna komma med sin cykel för att lära sig laga och fixa (i stället för att, som jag, svära i sin ensamhet när verktyg fattas eller kunskaperna inte räcker till för att klura ut hur man till exempel lagar en växel).

Men så läser jag om Cykelköket som just slagit upp sina portar i Malmö. Cykelköket är en fullt utrustad cykelverkstad dit vem som helst gratis kan komma för att serva eller laga sin cykel.

När jag pratar med Bertil Björk, som har grundat Cykelköket, berättar han att det öppnade på riktigt igår och att intresset redan har varit stort, inte minst från personer som vill engagera sig som volontärer.
– Det är en viktig del av Cykelköket, att det ska finnas en social aspekt där man lär varandra så att det inte bara blir en verkstad med experter. Har man lärt sig laga en punktering kan man hjälpa den som står vid bänken intill, säger han.

Idén kommer från Bicycle Kitchen, som startade i Los Angeles och sedan har spritts till andra delar av världen. Bertil Björk berättar att projektet tidigt fick ekonomiskt stöd från Malmös miljöförvaltning, vilket gjorde att de vågade gå vidare och leta lokaler. Cykelköket har också startat ett samarbete med fastighetsägare, som donerar övergivna cyklar och cykeldelar så att den som behöver kan få ett nytt bakhjul eller rentav montera ihop en ny cykel av avlagda delar.
Dessutom blir det kurser i alltifrån punka-lagning till avancerat hjulbygge och uppsökande verksamhet i Malmös stadsdelar.

Grattis Malmö! Jag hoppas idén sprider sig vidare i landet illa kvickt. I Malmö går man nu in för att dokumentera hur man har burit sig åt, så den som vill öppna ett cykelkök någon annanstans kan få gott om tips och goda råd.

Mest lästa just nu

Mest kommenterade just nu

Bloggportalen

Senaste kommentarerna

  • Pella: ibland är en bra historia sannare än själva sanningen...
  • Kjell Vowles: Tack för rättelsen och länken. Denna kopia har dock...
  • Jonas Hansson: Jodå, talet finns publicerat sedan tidigare. http://...
  • Gäst: Klimatrörelse? I Sverige? Finns ingen! Klimatmarschen...
  • Gäst: Ha ha ha! Ja ni borgare bryr ju er verkligen om miljön...