Endast de som arbetar för ett bättre samhälle kan ha fullt meningsfulla liv, säger lyckoforskaren och filosofen Bengt Brülde i en intervju i Dagens Nyheter i söndags.
– Den som arbetar för en bättre värld tillsammans med andra, som gillar att göra det och som i samband med det brukar och utvecklar sina förmågor, en sådan person lever inte bara ett meningsfullt liv, hon är också lyckligare än de flesta, säger Bengt Brülde.
Det är ett smått fantastiskt påstående. Och det är inte omöjligt att det stämmer. För mig gör det i varje fall det. Under mina år som politiskt engagerad (oftast genom journalistiken) har jag utvecklats oerhört mycket, framför genom att jag träffat så många engagerade människor. Känslan att delta i något större än sig själv är i sanning tillfredställande. Tanken slog mig så sent som i lördags under tillväxtfesten på Orionteatern. Det var inte bara en manifestation för ett samhälle befriat från tillväxtens tvångströja, det var också en samling av många, åtminstone för stunden, lyckliga människor.
Bengt Brülde säger:
– Man måste inte vara ett moraliskt helgon, men de flesta skulle kunna göra mer. Det handlar inte om personliga projekt, som att bli en duktig musiker eller lära sig frigörande dans. För att ett centralt livsprojekt ska vara maximalt meningsskapande måste det syfta till att gynna någon större helhet.
Problemet är nog att många nog gärna skulle engagera sig mer, men saknar tiden för det. (Jag har varit inne på detta förut). Men det handlar minst lika mycket om att vi uppmuntras till att vara duktiga konsumenter, snarare än engagerade medborgare. Utan att tackla detta har jag svårt att se hur det ska bli möjligt att genomföra en positiv omställning av samhället – liksom att göra människor lyckliga.
Flute • 27 april 2010 kl. 20:05
Det behöver inte bara vara politiskt engagemang. Saker som man gör tillsammans med andra och som man känner bidrar till en bättre framtid ger tillfredsställelse i livet. Det kan t.ex. vara att föra kunskap vidare, t.ex. hur man bygger en gärdsgård på riktigt med vidjor (exempel från mig själv).
P.S. Du borde korrekturläsa denna artikel lite. ”För mig gör det i varje fall det.” borde det väl vara. Plus lite konstiga styckebrytningar.
David Jonstad • 27 april 2010 kl. 22:23
Jag menar politiskt i vid mening. Även att utbilda folk i gärdsgårdsbygge kan ses som en politisk handling om det görs för att skynda på omställningen till ett hållbart samhälle.
ps. Tack för korrläsning. Har ändrat 🙂
Farfar • 27 april 2010 kl. 20:15
Ja, tänk när det går upp för folk att lycka inte är att sitta på sin kammare och räkna pengar. Lycka är att umgås med likasinnade.
Pelle Strindlund • 27 april 2010 kl. 21:13
Att samhällsengagemang kan vara en källa till välbefinnande hävdas i dessa böcker: Peter Singer: Hur ska vi leva? Etik i egennyttans tid. Annika Spalde och Pelle Strindlund: Leva etiskt: Om att ta ansvar för världen och njuta av livet. Singers bok är väldigt bra … ; )
Gäst • 28 april 2010 kl. 12:12
Att med sina personliga insatser verka för ett hållbarare och bättre samhälle tror jag på. Tyvärr verkar de flesta som som engagerar sig politiskt mest arbeta för att kontrollera *andras* liv och göra dem *mindre* lyckliga.
Gäst • 28 april 2010 kl. 13:29
Att tillsammans med andra inte klaga på höjd skatt på bränslen som oförnyelsebara och som leder till utsläpp av koldioxid är också en politisk handling.
Adam Kristensson • 1 maj 2010 kl. 22:06
Jag håller fullständigt med.
Att engagera sig ”för att rädda världen” med likasinnade är något av det trevligaste man kan göra. Framförallt ger det en inre tillfredsställelse att man gör något gott och är intressant.
Sedan finns det andra positiva effekter också, som att man tex får mer tid över till vänner och familj om man konsumerar mindre för att kunna leva klimatsmart, man får bättre motion etc. Att leva som man lär är alltså inte ett kall eller innebär inte att man avstår från det bästa i livet.
Men det klart: Man måste nästan råka ut för någonting i livet som jag gjort, för att man ska kunna se bortanför ekorrhjulet med konsumism, övertidsarbete och statusprylar. De flesta har inte den turen att råka ut för en sådan positiv händelse i sitt liv.
Gäst Jan Govella • 7 maj 2010 kl. 14:46
Så rätt tänkt… att gå samman för att hjälpa varandra för att lösa utmaningar skapar styrka, lycka och glädje
Allt Startar med en tanke… tanken väcker känslor, känslor skapar handling.
Klimatförändringar, krig, överfiskning, dålig jordbrukspolitik, regnskogs- skövlingar och ekologisk kollaps skapar egoism och framtidsångest.
Massor av hopp och inneboende kraft finns hos varje människa om en förändring för ett gott liv. I tider då enskilda människors framtid hotas, bildas föreningar och organisationer, för att gemensamt påskynda lösningar av problemen. Men många stöter på hinder i form av politisk eller religiös karaktär, krig, korruption, maktbegär, girighet, feghet m m. Det är inte rättvist att ca 6000 personer ska äga nästan hälften av jordens tillgångar.
Världens chans, föreningarnas egen världsorganisation Noow har bidats där miljarder människor kommer att kunna sätta press på ledare världen över som medlemmar i FN och EU med fler. Vår devis är Hållbar Nutid vars målsättning är att handla nu. Välkomna att förena er med oss. http://www.noow.se
Världens Hälsningar
Jan