Endast de som arbetar för ett bättre samhälle kan ha fullt meningsfulla liv, säger lyckoforskaren och filosofen Bengt Brülde i en intervju i Dagens Nyheter i söndags.

–  Den som arbetar för en bättre värld tillsammans med andra, som gillar att göra det och som i samband med det brukar och utvecklar sina förmågor, en sådan person lever inte bara ett meningsfullt liv, hon är också lyckligare än de flesta, säger Bengt Brülde.

Det är ett smått fantastiskt påstående. Och det är inte omöjligt att det stämmer. För mig gör det i varje fall det. Under mina år som politiskt engagerad (oftast genom journalistiken) har jag utvecklats oerhört mycket, framför genom att jag träffat så många engagerade människor. Känslan att delta i något större än sig själv är i sanning tillfredställande. Tanken slog mig så sent som i lördags under tillväxtfesten på Orionteatern. Det var inte bara en manifestation för ett samhälle befriat från tillväxtens tvångströja, det var också en samling av många, åtminstone för stunden, lyckliga människor.

Bengt Brülde säger:

–  Man måste inte vara ett moraliskt helgon, men de flesta skulle kunna göra mer. Det handlar inte om personliga projekt, som att bli en duktig musiker eller lära sig frigörande dans. För att ett centralt livsprojekt ska vara maximalt meningsskapande måste det syfta till att gynna någon större helhet.

Problemet är nog att många nog gärna skulle engagera sig mer, men saknar tiden för det. (Jag har varit inne på detta förut). Men det handlar minst lika mycket om att vi uppmuntras till att vara duktiga konsumenter, snarare än engagerade medborgare. Utan att tackla detta har jag svårt att se hur det ska bli möjligt att genomföra en positiv omställning av samhället – liksom att göra människor lyckliga.