Om Sveriges kommuner drar in på anslagen till kultur och fritid kan alla nödvändiga besparingar göras utan att man drar ned på välfärden. Det skriver Timbros Thomas Idergard på dagens debattsida i DN.
Men som flera andra (till exempel här, här och här) redan påpekat är kultur i högsta grad en del av välfärden. Den har dessutom en viktig roll att spela i ett klimatanpassat samhälle.

Det är onsdag kväll i Stockholm och på bänkarna i utomhusteatern i Vitabergsparken hoppar uppemot fyratusen människor jämfota, klappar i händerna och ropar i kör. Nere på scenen utför de fyra männen i Sirqus Alfon en fantastisk dans i svarta trikåer med neonrevärer. Det är gratis parkteater och folk i alla åldrar och från alla möjliga bakgrunder behöver bara lyfta blicken från picknickfilten för att få teater, dans, konserter och nycirkus serverad.
Hade lycka varit mätbar är jag övertygad om att publiken i Vitabergsparken hade nått upp i minst samma nivåer som den som just känt landningsställen fällas ut under flygplanet på väg hem efter en shoppingweekend i London eller gasat motorbåten genom de yttersta skären på väg mot öppet hav.
Kultur är i allmänhet ett koldioxidsnålt nöje, helt enkelt (så länge vi inte är inne på mastodontföreställningar i U2:s klass, vill säga). Därför kommer kulturen att vara viktig i ett samhälle där vi inte kan släppa ut lika mycket koldioxid som i dag.

Redan under första världskrigets energibesparingsperioder insåg makthavare att kultur behövs, som ett sammanlänkade kitt, näring för själen och inte minst ett sätt att förmå människor att förbruka mindre energi. I Storbritannien drog man inte in kulturanslagen, tvärtom satsade man ännu mer på lokala festligheter, konserter, danser, simtävlingar, boxningsmatcher och utomhusteater. Under den här tiden gick konsumtion av denna typen upp, medan traditionell konsumtion dalade, skriver den brittiske ekonomen Andrew Simms.

Det må låta ungefär lika äppelkäckt som att hävda att man visst kan ha roligt utan alkohol, men någonstans har enklare nöjen definitivt hamnat i skuggan av flashigare och långt mer koldioxidintensiva.

 Fotot överst: Sirqus Alfon. Foto: Tartuffe.


Mer om Thomas Idergards debattartikel: Studieförbundet, Timbro

Mer klimat i media: DN om att mat kan bli biogas i Stockholm