resiliens

Varning för tvångsoptimisten

Tvångsoptimismen personifierad

 

Denne man måste stoppas - genast. Det skriver ekonomisajten E24 nu om Victor Muller.

Frågan är ju hur det är möjligt att denne man överhuvudtaget fått förtroendet att leda Saab, eller något annat företag heller för den delen.

I själva verket är det dock inte alls särskilt konstigt. Victor Muller är nämligen ett perfekt exemplar av världens just nu farligaste personlighetstyp - tvångsoptimisten.

För tvångsoptimisten finns inga gränser för vad som kan genomföras. Det saknas bara några miljarder till, en lite bättre konjunktur, eller lite rimligare politiska regleringar, så kommer hans idéer att blomma ut och visa sig i sin fulla prakt.

Det vore nog så illa om tvångsoptimisten bara återfanns i bilbranschen. Tyvärr är det inte så. Tvångsoptimisten återfinns överallt. Det kan vara kommunalpolitikern som tror att kineserna ska komma och rädda kommunen.

Men det kan också vara Greenpeace-aktivisten som vill skaka fram 154 miljarder euro för att göra Sverige (någorlunda) koldioxidfritt. Vilken tillväxt detta skulle kräva, och vilka utsläpp och orättvisor detta skulle resultera i, det lämnar man åt någon annan att fundera över. (Liksom sannolikheten att det i framtiden ens finns en valuta som heter euro...)

Det som förenar dessa, till synes vitt skilda personerna, är myten om framsteget. I centrum av dessa personers tänkande finns en grandios plan, en stor lösning som leder framåt och uppåt. Några rimliga kalkyler eller någon försiktighetsprincip syns sällan till. Istället är det någon form av dynamiska effekter som ska leda till målet, och dessa kräver ett visionärt sinne för att förstå och uppskatta.

Detta tänkande, som den finlandssvenske filosofen von Wright kallade för vanmaktens optimism, har lett oss fram till de globala problem vi nu står inför.

Är det inte dags att vi släpper det här grabbflabbiga sättet att tänka? Är det inte dags att vi tar försiktighetsprincipen på allvar? Att vi börjar bygga robusta och resilienta samhällen, med en mångfald av lösningar som inte alltid kräver de största statliga investeringarna, eller de mest megalomaniska tillväxtscenarierna för att bli möjliga? 

Orosmolnet som nationalekonomerna missar

Rekordmånga svenskar tror på börsuppgång under 2010, rapporterade DN härom dagen. Det mesta ser faktiskt ljust ut, hävdas i samma tidning dagen därpå. Endast några orosmoln hotar tillväxten från att sparka igång igen, snart.

– Ekonomisk expansion bygger på att folk tror på framtiden och är villiga att investera och eller konsumera, säger John Hassler, professor i nationalekonomi.

Ett orosmoln är därför enligt Hassler att folk "slutar tro på framtiden" (hur gör man det?). Jag tror han egentligen menar att folk slutar tro att de att kommer bli rikare i framtiden och därför slutar sätta sprätt på pengarna.

Andra orosmoln som nationalekonomerna kan se på himlen är protektionism (givetvis), en bostadsbubbla som brister i Kina och Greklands skakiga ekonomi.

Vad de inte kan se är att oljepriset sakta rör sig uppåt 85 dollar/fat och nu är omkring fyra gånger högre än vad det var när den senaste högkonjunkturen byggdes upp. Hur länge klarar världsekonomin att expandera om oljepriset stiger ytterligare i takt med att produktionen tar ny fart?

Andrew Simms från New Economics Foundation påminner i en artikel i dag om att det är tio år sedan som brittiska lastbilschaufförer protesterade mot höga bränslepriser genom att blockera oljeraffinanderier. Konsekvensen blev att livsmedelsförsörjningen för 65 miljoner människor hotades. De stora matbutikernas chefer satt i krismöte med ministrar och försökte komma på en lösning på dilemmat att butikernas hyllor är tömda på tre dagar. Som Simms skriver, Storbritannien var nio mål mat från anarki.

"Part of the problem lies in the infrastructure that emerges from a
market system focused on narrow cost savings. The result is easily
disrupted just-in-time supermarket food supply lines, and a risky
assumption that anything we need can easily be bought on global
markets. The latter becomes problematic when in response to global
shortages, governments around the world understandably choose to meet
their domestic needs first."

Kan störda matleveranser kvala in som ett orosmoln i nationalekonomernas värld?

Andrew Simms skriver det som ockuperar allt mer av mina tankar:

"Events are revealing that many of the things we take for granted, like
bank accounts, fuel and food, are vulnerable. If we value civilisation,
the litmus test for economic success should not be short-term
profitability, but resilience in the face of climatic extremes and
resource shortages."

En man som inte hymlar med vad han tycker och tänker är Michael Rupert. Lätt fanatisk och aningen haveristisk, men likafullt har han rätt i mycket av det han säger när han intervjuas i nya dokumentärfilmen Collapse:

 

Missa inte Sverker Lenas krönika i DN Kultur om Avatar som ytterligare ett tecken på tilltagande tillväxtkritik.

Missa inte heller Daniel Suhonens och Dan Josefssons sågning av samhällsmagasinet Arena i Aftonbladet där klimatteknikreligiösa och storstadskramare får sig en välbehövlig känga.

Bloggat om Collapse och annat relevant: Ecoprofile, Cornucopia, Flute

Småskalig energi ger mindre sårbarhet

Tappa upp vatten i badkaret, köp hem ficklampor och batterier, om du har kamin bör du ha lagrat ved, skriver Svenska Dagbladet. Det är tips för att förbereda sig inför det strömavbrott som riskerar att komma på grund av Sveriges just nu överbelastade elnät. Elbolagen varnar för omfattande strömavbrott i hela Sverige. Orsak: två kärnkraftsreaktorer står stilla, en tredje går på halvfart.

Att de inte är igång har inga dramatiska skäl, ombyggnationen har bara dragit ut på tiden. Det är stora komponenter som måste bytas ut förklarar enhetschefen på Strål­säkerhetsmyndigheten.

Även om du slipper strömavbrott just denna vecka kan det vara läge att läsa igenom Energimyndighetens sida "När det blir strömavbrott". 10-talet lär bjuda på många sådana eftersom de närmaste tio åren, enligt bland annat Internationella Energiorganet, kommer att innebära att vi rör oss in i en energikris.

Förutom att förbereda sig personligen bör vi också fundera över hur vårt samhälle bäst hanterar de chocker som en energikris kommer att innebära. Som vanligt sätter många hoppet till storskaliga projekt. Solpaneler som fyller hela Sahara och en fetingledning som transporterar elen till Sverige är en populär dröm. Mer kärnkraft önskas av regeringen.

Storskaliga energisystem har förvisso fördelen att de kan pumpa ut mycket energi – men bara när de fungerar. Nackdelen är att de gör oss väldigt beroende av just dessa storskaliga system. Ofta är dessa tekniskt komplicerade och därmed sårbara eftersom de är beroende av andra storskaliga system.

Två kärnkraftsreaktorer som står still räcker för att knäcka Sveriges elförsörjning.

Det mer resilienta alternativet (resiliens betyder ungefär motståndskraft) är att decentralisera energiförsörjningen genom att bygga mer småskalig energiproduktion. Solpaneler och vindkraftverk. Vedeldade kaminer och små fjärrvärmeverk. Lokala kraftnät med egen lagring av el.

Kärnkraftsanhängarna har rätt i att vinden inte alltid blåser och solen inte alltid skiner. Men att vindkraften står stilla i en region må vara hänt om andra energikällor fungerar, och allt inte står och faller med ett par megaprojekt.

 

Annat intressant i media:

Min gamla Arbetaren-kollega Rikard Warlenius är numer precis som jag frilansskribent inom klimatområdet. I dagens Aftonbladet skriver han om klimatförnekarna utifrån nya boken Climate Cover-up.

Alf Hornborg, professor i humanekologi, skriver på SVT Debatt om att 00-talet var den sista sucken för den fossildrivna världsekonomin.

Bloggat: Hållplats Hådén

Media: SVD, SVD2, DN, GP, GP2,

Bloggportalen

Senaste kommentarerna

  • jan-åke: Enligt NHC (National Hurricane Center i USA) NOAA mfl...
  • Pella: ibland är en bra historia sannare än själva sanningen...
  • Kjell Vowles: Tack för rättelsen och länken. Denna kopia har dock...
  • Jonas Hansson: Jodå, talet finns publicerat sedan tidigare. http://...
  • Gäst: Klimatrörelse? I Sverige? Finns ingen! Klimatmarschen...