Dagens kulturtips: kolla in den fina serien ovan om renarna på St Matthew Island.

St Matthew Island är en obebodd ö i Beringhavet 300 km från Alaska, där en grupp renar planterades in, levde gott på överdådet av ätbara, lättillgängliga lavar och sedan plötsligt dog ut när lavarna inte hann växa tillbaks utan tog slut.

Renarnas öde är ett perfekt exempel på hur en population växer allt för snabbt, och inte hinner anpassa sig till den omkringliggande naturens resurser. Till slut når populationen den övre gränsen för lokalområdets ekologiska bärkraft eller carrying capacity (den mängd individer ett område har kapacitet för, både vad gäller att förse dem med förnödenheter och att ta hand om och omvandla avfall). Nu borde man inte bli fler. Men en allt för snabb populationsökning går inte att stoppa rakt av, och istället sker en så kallad overshoot: Det blir för många individer i gruppen. Cue hungersnöd, kris och död. Inte något önskvärt scenario. En långvarigt stabil population stannar istället strax under bärkraftsgränsen.

Precis som påpekas i serien står jordens befolkning inför ett scenario som liknar renarnas: vi är allt för många, och vi har tillgång till väldigt mycket energi (i form av olja, mest) som snart kommer att ta slut. Renarna har mycket riktigt blivit kändisar postumt och får ofta stå exempel i resursrelaterade diskussioner. T.ex. nämner Garret Hardin, författare till Allmänningens dilemma, dem i en av sina texter.