Efter trippen till USA befinner sig Sveriges statsminister nu på besök hos den indiske premiärminister Manmohan Singh vid ett EU-Indien-toppmöte i New Delhi.
Den nya ton som har letat sig in i de politiska diskussionerna inför Köpenhamnsmötet får många klimatengagerade i utvecklingsländerna att se rött. De talar om en retorik som lägger en allt större del av skulden för klimatförändringarna – och därmed också en större del av bördan för att göra något åt dem – på utvecklingsländerna.

Den indiska organisationen Centre for Science and Environment, CSE, driver fram till toppmötet en blogg. Där citeras nu Reinfeldts debattartikel i DN från i tisdags:

”Vi vet att det för Indien är viktigt att få fortsätta på den inslagna linjen mot större välstånd för landets medborgare. Men den utvecklingen kan inte följas av parallella ökningar av koldioxidutsläpp. För då skulle de indiska växthusgasutsläppen mer än fördubblas fram till 2030.
Vi noterar att Indiens utsläpp per capita är förhållandevis låga – och att man därför menar att det borde finnas utrymme för att öka utsläppen. Men med dagens kunskap är det inte rimligt att anta att vissa länder innehar en rätt till ökade utsläpp. Indien har dessutom en stor potential när det gäller såväl energieffektivisering som förnybara energikällor.”

I ett svar till Reinfeldt påpekar CSE med behärskad ilska några punkter:

  • Indiens utsläpp per person är inte ”förhållandevis låga” – de är extremt låga. En fjärdedel av Sveriges, en sjundedel av Storbritanniens och en tjugondel av USA:s.
  • Det historiska ansvaret kan inte viftas iväg med retoriska floskler. Industrialiserade länder är nästan helt ansvariga för dagens besvärliga klimatsituation; rätten att göra ytterligare utsläpp bör finnas uteslutande hos utvecklingsländerna, skriver CSE och visar i en uträkning att Sveriges befolkning mellan 1990 och 2006 fått pumpa ut 260 gigaton koldioxid i atmosfären per person, medan varje indier har stått för 26 gigaton.
  • Dessutom, påpekar de, finns den största potentialen för energieffektiviseringar inte i Indien utan i USA, som skulle kunna göra besparingar på elenergin motsvarande 150 procent av Indiens totala elförbrukning.

Så kanske borde Reinfeldt åka tillbaka till USA? avslutar de syrligt.

Koldioxidutsläppen måste sänkas, minskas, minimeras och elimineras – överallt, på hela jordklotet. Men så länge den rika delen av världen inte tycks det minsta intresserad av att ta sitt ansvar är det en ren provokation att be utvecklingsländer göra det.

 

Mer om utsikterna inför Köpenhamn: Köpenhamn dör i Barcelona

Mer i media om mötet i Indien:SvD1, Sydsvenskan, SvD2, SvD3, Rajendra Pachauri: Inget avtal bättre än svagt.

 

Foto: Gunnar Seijbold/Regeringskansliet.