Politik - Sverige

Peak oil på pizzerian

För ungefär ett år sedan satt jag i en taxi på väg till SVT Debatts studio i Göteborg för att debattera peak oil. Jag frågade chauffören om han kände till peak oil och han svarade att han aldrig hört talas om det. I studion fick jag känslan av att han var långt ifrån ensam.

I dag åt jag lunch på det lokala pizzahaket. Vid ett av borden intill mig sitter tre renhållningsarbetare. De pratar peak oil. Inte i termer av "va dyr bensinen blivit", utan om beroendet av olja i samhället i stort. Om att oljan inte bara är en förutsättning för hela transportsektorn, men också för att tillverka många av de produkter som vi tar för givna. Inte minst all plast. Och så diskuterar de det faktum att Norges oljeproduktion sjunker snabbare än någon räknat med och frågan om varifrån Sverige i framtiden ska köpa sin olja.

Uppenbarligen följer de andra mediekanaler än de traditionella.

Vid ett annat bord intill mig sitter två målare. Också de pratar, om inte direkt peak oil, så åtminstone livet bortom oljan. "En elbil", säger den ene, "skulle nog kunna vara bra för mig som mest kör korta sträckor inne i stan. Men han undrar vad som händer när batterierna blir äldre, som i en gammal mobiltelefon. Måste man byta batteri i bilen var femte år om man ska komma längre än till mataffären?"

Också vid det bordet med renhållningsarbetarna glider samtalet efter ett tag in i det tröstlösa teknikläget. De har hört talas om uppfinningar som skulle göra att alla bilar kan drivas med bakterier (tror jag att de säger). Men det hade också kunnat vara alger eller varför inte fussionskraft eller något annat av de technolöften som journalister verkar älska att skriva om.

Drömmar om elbilar och alger kommer inte vara till någon större hjälp den dag då oljebristen blir ett faktum även i Sverige. Men bortsett från detta så känner jag ändå en försiktig förhoppning om att peak oil-frågan kanske har börjat leta sig in i folks medvetande till slut. Till och med traditionella medier börjar intressera sig för frågan. Svenska Dagbladet hade till exempel i helgen ett uppslag om vårt samhälles stora oljeberoende.

Mest lyfts dock frågan av de som upplever en genuin oro för vad som riskerar att ske ifall världen drabbas av en oljechock utan att det finns någon beredskap för detta. MP-politikern Per Bolund skrev för några veckor sedan en bra debattartikel om att Stockholm borde ta fram en peak oil-plan. Här om dagen hade Ulf Jacobsson och Anders Wijkman från Steg 3 en debattartikel i Göteborgsposten om hur peak oil-argumentet kan vara mer effektivt än klimat-argumentet för att få till en omställning.

Att döma av reaktionerna på den senaste oljekrisen, orsakad av revolterna i arabvärlden, stämmer detta väl. Den brittiska regeringen laddar nu, enligt Guardian, för ett "omfattande energiskifte" för att komma bort från oljeberoendet. Något som de senaste fem årens klimatdebatt inte lyckats åstadkomma. Även Supermiljöbloggen skriver om detta.

Bloggrannen Cornucopia skriver om hur oljeberoende i Sverige bara fortsätter att öka utan att någon verkar bry sig nämnvärt. Det är massbilism as usual som gäller, något som det senaste numret av Ordfront undersöker grundligt. Bland annat skriver Kent Werne om hur järnvägen hela tiden nedprioriteras till förmån för vägtrafiken när det gäller investeringar. Men om oljepriset fortsätter att stiga och om det därmed blir den egna plånboken i stället för klimatet som drabbas ifall tekniklöftena om utsläppsfria bilar inte infrias blir det nog svårare att fortsätta på billinjen.

Kanske börjar samtalen på pizzerian då att handla om hur man kan minska sitt resande i stället för att jaga alternativ till oljan.

Brittisk parlamentsrapport: Ransonering nödvändig inom tio år

En av politikens största utmaningar under de kommande decennierna är att finna ett sätt att både minska klimatutsläppen och ett sätt att hantera en situation där det uppstår brist på energi.

I en ny rapport från det brittiska parlamentets peak oil-kommitté, All Party Parliamentary Group on Peak Oil, beskrivs ransonering av den fossila energin som ett av de bästa verktygen för att möta utmaningen.

Brist på bensin och elektricitet kan enligt rapporten uppstå inom bara tio år. Samtidigt saknas det ett ramverk som garanterar att de klimatmål som satts upp verkligen möts. Enligt rapporten har den föreslagna ransoneringsmodellen, Tradable Energy Quotas (TEQs), bäst möjligheter att på ett rättvist och produktivt sätt både hantera energibrist och garantera utsläppsminskningar.

Rapporten lanserades igår och bland talarna fanns bland andra Caroline Lucas, ledare för Green Party och ledamot av parlamentet:

"TEQs have long been Green Party policy, as we believe that we need a fair and transparent system to reduce energy demand and give each person a direct connection to the carbon emissions associated with their lifestyle. The TEQs scheme would guarantee that the UK’s targeted carbon reductions are actually achieved, while ensuring fair shares of available energy.”

En annan talare var Jeremy Leggett, ordförande för företaget Solarcentury:

“What I like about TEQs is the fairness of it. When the energy crunch hits us, government and industry must ensure equitable access to available energy within a national budget. TEQs is the kind of approach we will need if we are to mobilise the infrastructure of a zero-carbon future fast, under pressure. It would increase the chances of working our way through the grim times to renaissance-through-resilience."

I pressreleasen sammanfattas rapportens förslag:

"The report proposes an electronic energy rationing system called TEQs (Tradable Energy Quotas). Under TEQs, units of ‘energy credit’ are distributed free to all adults. Surplus units can be bought and sold, meaning that there is no upper limit set on the number of units owned by one person. Businesses and government bid for their energy units at a weekly tender, creating revenue to help fund the infrastructure and skills that the economy needs to end its dependence on fossil fuels."

Rapporten är skriven av David Fleming och Shaun Chamberlin. David Fleming, som nyligen gick bort, besökte i våras Sveriges riksdag för att förklara ransoneringsmodellen för svenska politiker.

Idén om ett modernt ransoneringssystem har funnits med en längre tid i debatten om klimat- och energikrisen, men än så länge har förslaget inte förverkligats. Det brittiska miljödepartementet gjorde för några år sedan en utredning av en liknande idé. I Sverige finns ett visst stöd för idén hos Vänsterpartiet samt hos enskilda politiker inom Miljöpartiet och Socialdemokraterna.

Läs mer om ransoneringsidéerna på Effekts fördjupningssida.

Sammanställning av all mediebevakning av rapporten.

Upprop mot Sverige som utsläppsförsäljare

Veckans nyhet om att Sverige är "bäst i världen" på att minska våra utsläpp följdes snabbt av nyheten om att finansminister Anders Borg funderar på att sälja utsläppsrätterna för de firade minskningarna.
Miljöminister Andreas Carlgren tycks vara emot detta, men finansdepartementet har en annan inställning. Mot runt 8 miljarder kronor kan man vara beredd att låta andra länder släppa ut lika många kilo koldioxid som vi har sparat in.

Beskeden från Anders Borg är inte särskilt klara. Därför har riksdagsledamoten Jens Holm (V) nu ställt en skriftlig fråga till honom.
Organisationen Klimataktion har också reagerat och bland annat startat en namninsamling mot försäljningen av det som faktiskt också är ett resultat av allas våra klimatansträngningar.

 

Andra om försäljningsplanerna: Supermiljöbloggen, Dagens Arena

Statlig grönmålning?

I varje pappersnummer av Effekt brukar vi sätta fokus på en grönmålare. Nu är det flera månader kvar till nummer 1/2011, men annars hade jag nog lagt det senaste pressmeddelandet från regeringskansliet i mappen med potentiella kandidater.

"Rekordminskning av svenska utsläppen" basunerade Miljödepartementet ut igår och fortsätter "Det innebär att Sveriges totala utsläpp nu totalt har minskat med 17 procent sedan 1990, och har aldrig varit lägre." (Min kursivering. Läs hela pressmeddelandet här.)

Man kan förstås raljera över Miljödepartementets historieskrivning och undra om utsläppen verkligen aldrig har varit lägre än nu. Men när tidningar över hela landet sedan nöjer sig med att publicera TT:s telegram med Naturvårdsverkets siffror (SvD, GP och Aftonbladet för att nämna några) där det konstateras att nu är utsläppen rekordlåga (med lite hjälp av lågkonjunkturen), punkt slut - då har vi ett problem.

Här kommer ett tips till den journalist som vill skriva en egen artikel med en gnutta mer analys i stället för att gå på TT:s kortkorta telegram:
Man behöver inte ens plöja rapporterna som skickas till IPCC. Det räcker med att gå in på Naturvårdsverkets sida om Sveriges utsläpp, så får man en mer nyanserad bild. I uppgifterna vi skickar till FN ingår nämligen inte utsläppen som görs för utrikes flyg och sjöfart. Hoppsan, där missade vi 9,4 miljoner ton!

Och de utsläppen, till skillnad från de som "räknas", pekar inte nedåt. Diagrammet här kommer även det från Naturvårdsverkets hemsida.

En annan inte helt oviktig kategori utsläpp som inte heller finns med i rapporteringen till FN är utsläppen för importerade varor. När Naturvårdsverket förra året gjorde en studie av dem kom man fram till att utsläppen per person i Sverige hade legat 25 procent högre om vi hade räknat med de växthusgaser som produceras när våra tv-apparater, brödrostar, leksaker, kläder, skor, ipads, grönsaker, biffar och you name it tillverkas på andra platser i världen. Vilken dagstidning ska ställa frågan om varför vi inte ska räkna de utsläppen som våra?

I pressmeddelandet från Miljödepartementet säger Sveriges miljöminister  Andreas Carlgren så här:
- Världen behöver förebilder och föregångare för minskade utsläpp. Sverige ska ta den rollen.

Det vore fantastiskt om Sverige kunde bli en förebild för minskade utsläpp. Men inte genom att brösta upp oss över siffror som bara visar halva verkligheten.

Allt grått är grönt

Inkongruens. Det har jag förstått att psykologin kallar det när det uppstår en skillnad mellan den man skulle vilja vara och den man faktiskt är. Och det är just ordet inkongruens som dyker upp i huvudet när jag i snart ett dygn har gått och grunnat över talet som Andreas Carlgren höll på Naturvårdsverkets Klimatforum igår.
Jag är inte van att höra Sveriges miljöminister tala lyriskt om klimataktivister ("Ropen i demonstrationståget, engagemanget, drömmarna där [i Köpenhamn förra året] förenades med tusentals och kanske miljoner andras världen över. Det skapade en väldig politisk kraft.")
Men det är inte Andreas Carlgren jag vill psykologisera över. (Vi har redan undrat hur det står till med hans medarbetares minne.) Det är snarare bilden av Sverige i hans tal som jag inte får ihop med politiken som faktiskt förs.

Talet finns på regeringens hemsida och är värt att läsa i sin helhet, men det var särskilt den visionerande delen som fastnade i mitt huvud. Här ett utrag:
 
"Sverige ska ta ledningen in i den gröna ekonomin. Låt mig säga en gång för alla: Vi vill gå före! Vi kan inte vara störst, men vi ska vara först.

  •  Vi ska vara föregångare med höga klimatmål. Våra utsläpp ska minska med 40 procent till år 2020 - oavsett klimatförhandlingarna. Det gör oss klimatledande i EU.
  • Inom bara några år ska vi ha lägre klimatpåverkan per capita än Kina. Till 2020 ska vi ha lägsta klimatpåverkan per capita av industriländerna. Innan 2030 ska vi ha lägre per capitautsläpp än Indien.
  • Till 2030 ska både våra personbilar och lastbilar har blivit oberoende av bensin och fossil diesel.
  • Under 2030-talet ska svenska samhället bli helt fossilfritt. Det betyder att vi då inte längre ska behöva importera en droppe olja.
  • Till 2050 är visionen att inte längre ha några som helst nettoutsläpp från Sverige. Det betyder att vi då ska ha nått en helt klimatvänlig ekonomi, att vi lever i samklang med jordens miljövillkor."

Jag försöker se det här samhället framför mig. Och tänker att regeringen kanske har hittat ett alldeles eget sätt att kombinera denna totala "samklang med jordens miljövillkor" och Förbifart Stockholm, hårdbantade järnvägar och evig tillväxt (med en ekonomisk tillväxt på 1,7 procent är Sveriges konsumtion av varor och tjänster dubbelt så stor som i dag redan år 2050. Att göra det helt utan nettoutsläpp måste betyda att vi har gjort en teknisk revolution – eller ska vi kanske importera allt vi konsumerar och strunta i att räkna utsläppen för det..?).

Alternativt får man ta till det där fina ordet igen: Inkongruens.

Så kär är miljöminister Andreas Carlgren i en motorväg

Foto: Victor Brott

Miljöminister Andreas Carlgrens pressekreterare har kontaktat Effekt med anledning av bloggposten Den stora teknikbluffen där vi skriver att Andreas Carlgren tycker att motorvägar är bra för miljön och klimatet.

Eftersom ministerns medarbetare inte kan minnas något sådant uttalande har de bett oss redovisa en källa.

Vi tänker dock inte nöja oss med en källa, utan redovisar härmed fem stycken. Alla exempel på uttalanden som visar att Andreas Carlgren tycker att en sexfilig motorvägar är något som gynnar miljö- och klimat.

Exempel 1: "Det är bra att trafiken ökar"

Vi börjar med ett klipp ur Uppdrag Granskning där Andreas Carlgren intevjuas om motorvägen Förbifart Stockholm och dess miljö- och klimatpåverkan. Han får frågan: "Får trafiken fortsätta öka?" och svarar:

"Jag tror till och med att den måste öka. Det är ju det som är min poäng. Därför att jag tror det är bra att trafiken ökar. Det kommer ge ekonomisk utveckling. Det kommer ge massa kulturellt utbyte också, inte minst när vi reser till andra länder."

Se en längre version av intervjun i Uppdrag Granskning och ett porträtt av Andreas Carlgren och hans förhållande till motorvägar.

Exempel 2: Förbifart Stockholm, för "den som sätter värde på bra miljö"

I en debattartikel i Aftonbladet attackerar Andreas Carlgren socialdemokraternas Mona Sahlin för att hon inte står upp för Förbifart Stockholm:

"Den som sätter värde på bra miljö, ökad frihet, ekonomisk utveckling och att slippa öda sin tid i bilköer i Stockholmsområdet, bör akta sig noga för den rödgröna vänsterkartellen i höstens val. Det är tydligt när regeringen åter bekräftat att Förbifart Stockholm som leder trafiken förbi stadens centrum ska byggas."

Exempel 3: "Klimat- och miljöalternativet för Stockholm"

SVT:s ABC intervjuade Andreas Carlgren efter att regeringen i september 2009 meddelade att man tänker bygga Förbifart Stockholm, tvärsemot alla myndigheters utredningar som unisont visar på att motorvägen kommer att generera mer utsläpp.

"Detta är klimat- och miljöalternativet för Stockholm"

och

"Vi bygger för en tid då bilarna körs på miljövänliga bränslen, el, etanol eller biogas", sa Andreas Carlgren.

Exempel 4: En E4:a för "framtidens miljövänliga bilar som drivs på el och miljöbränslen"

I ett pressmeddelande från Miljödepartementet den 3 september 2009 förklarade Andreas Carlgren beslutet om att bygga Förbifart Stockholm. Framtidens bilar är alltså vänliga mot miljön.

"Miljö- och klimatalternativet för Stockholm är en storsatsning på spårvägar och bussar, en E4:a förbi staden och framtidens miljövänliga bilar som drivs på el och miljöbränslen."

Exempel 5: Mindre utsläpp, men mer bilar

I en debattartikel på Politikerbloggen (återpublicerad på Andreas Carlgrens egen hemsida) använder Carlgren ironi för att förklara att minskade utsläpp inte kan innebära mindre biltrafik.

"För att klara klimatet behöver vi minska utsläppen från trafiken. Frågan är hur? Genom att stoppa människor från att åka bil eller? För Centerpartiet är bilen nödvändig."

Bonus: Fossilfritt redan år 2020?

I nästan varje artikel som Andreas Carlgren skriver berättar han att Centern minsann arbetar för en fossilfri bilflotta år 2030. Han har en väldigt stark tilltro till att ny teknik ska lösa miljö- och klimatproblemen. Denna politiska linje formuleras här av Stockholmscentern på kampanjsidan "Ja till förbifarten".

"Miljöbilsutvecklingen går i en rasande fart. Biltillverkarna utvecklar nya tekniker med snålare motorer varje år. Och successivt närmar man sig en verklighet där bilarna går på el. När Förbifart Stockholm står klar någon gång i början av 2020-talet har vi en helt annan situation på vägarna än idag. Målet att ha en fossilbränslefri trafik närmar sig. Möjligen kommer vi redan att vara där."

Som vi skrev här om dagen, enligt experterna på Energimyndigheten utgörs bilflottan år 2020 av 0,1 procent elbilar och 1 procent biogasbilar.

 

Vi hoppas att man på Miljödepartementet nöjer sig med detta och vi är naturligtvis väldigt nyfikna på om Carlgrens medarbetare har en annan uppfattning om sin ministers inställning i frågan.

Den stora teknikbluffen

Vi kan fortsätta som vanligt, för i framtiden finns det teknik som löser klimatproblemen åt oss.

Så har politikerna, från höger till vänster, löst det svåra dilemmat med att planeten har gränser och att den västerländska livsstilen spränger dessa gränser.

Genom att hela tiden skjuta dessa åtgärderna några år framåt i tiden slipper man påbörja den inte smärtfria omställning som innebär långtgående livsstilsförändring för de flesta människor i vår del av världen.

Det kanske tydligaste exemplet på detta är den nya motorväg, Förbifart Stockholm, som de flesta politiker och de flesta Stockholmare vill se byggd genom stan. Det råder ingen tvekan om att den kommer att generera mer trafik och följdaktligen därmed mer utsläpp. Det vill säga tvärtemot allt fagert tal om klimatfrågan som vår tids stora ödesfråga.

Endast med hjälp av tekniklöftet har denna uppenbara motsägelse kunnat säljas in till medborgarna. Med löfte om framtida elbilar, etanolbilar och biogasbilar har miljöminister Andreas Carlgren kunnat säga att motorvägar rentav är bra för klimatet och för miljön. Detta borde betraktas som ett helt vansinnigt påstående, men den symbios som uppstått mellan fega politiker och bekväma medborgare gör att man kan påstå sådant utan att särskilt många verkar bry sig.

Är det kanske dags att avslöja denna bluff nu? Nya lovande Supermiljöbloggen gör ett försök genom att uppmärksamma nya siffror från Energimyndigheten som visar att endast en procent av bilarna år 2020 kommer att drivas av biogas eller el. Ytterligare några procent av bilarna förväntas drivas av biodiesel eller etanol. Återstående andel kommer att precis som i dag drivas av olja.

Med andra ord: Att satsa på ny motorväg, och allt annat som cementerar ett samhälle som kräver olja för att fungera, är helt förryckt ur ett klimatperspektiv. Det är dessutom ett farligt spel som riskerar att slå tillbaka mot politikerna själva.

I förra veckan släppte det Internationella energiorganet IEA sin årliga rapport om världens energiläge. Vid en första anblick ser det ut som att världen kommer att kunna försörjas med olja under lång tid framöver. Men om man tittar lite noggrannare kan man förstå att så nog inte kommer att vara fallet.

 

Det mörkblåa fältet ovan beskriver de oljefält som finns i dag. Det ljusblåa är den pusselbit som IEA stoppat in för att fylla ut det växande gapet mellan sjunkande oljeproduktion och ökande efterfrågan. "Oljefält som ska utvecklas eller hittas i framtiden" är förklaringen till denna pusselbit. Den motsvarar lika mycket olja som fem Saudiarabien – världens i dag största oljeproducent. Var ska den oljan hittas? Och vad händer om den inte hittas?

Jag hoppas att Andreas Carlgren och hans kollegor en dag kommer att ställas till svars för att de med hjälp av teknikbluffen sköt den viktiga omställningen till ett mer hållbart och resilient samhälle på framtiden.

 

Mer om IEA-rapporten: Cornucopia, Flute, Effekt, National Geographics, ASPO Sverige

Mer om Förbifart Stockholm: Miljöforskare: Elbilar gör inte Förbifarten förenlig med klimatmålen (Newsmill)

Anthony Giddens: Felen med grön tillväxt

Sakta men säkert sjunker insikten om den ekonomiska tillväxtens gränser in i allt fler. På sajten Ecoprofile rapporterar Johan Erlandsson om ett seminarium på World Climate Solutions i Köpenhamn. Flera av talarna sjöng den vanliga visan om att vi måste ha mer tillväxt, men med tillägget att denna måste bli "grön". Upp på scen kliver då Anthony Giddens – Storbritanniens ytterst respekterade och framstående politiske teoretiker.

Anthony Giddens budskap är att grön tillväxt är ett feltänk. Vi måste, menar Giddens, bygga upp en helt ny ekonomisk struktur. Det går inte att bygga vidare på den nuvarande och försöka göra den grön. Vi kan inte heller sätta så stort hopp till tekniklösningar – sociala, politiska och ekonomiska innovationer kommer att vara viktigare.

Dessutom menar Giddens, vilket nog är provocerande för många, att gröna jobb är en bluff. Industrin som jobbskapare är något som vi aldrig mer kommer att gå tillbaka till. Jobben kommer att komma från andra delar av ekonomin.

Under 1990-talet var Giddens en av arkitekterna bakom den tredje vägens politik som socialdemokratiska partier runt om Europa anammade. Så även Socialdemokraterna i Sverige som har satsat hårt på att röra sig närmare den politiska mitten. Efter valfiaskot väntar förmodligen någon sorts förändring för Socialdemokraterna. Åt vilket håll man rör sig kan man bara sia om, men det vore intressant om man återigen lyssnade till Giddens, men denna gång på hans tillväxtkritik.

Giddens hyllade för övrigt, precis som Effekt, den brittiske hållbarhetsprofessorn Tim Jackson vars bok Prosperity without growth är ett måste för den som vill förstå tillväxtfrågan. I vår kommer boken på svenska (Ordfront förlag), men den som varken orkar vänta tills dess eller läsa boken på engelska får här en 20-minuterspresentation i Tim Jacksons TED-föredrag:

Vad är ett MP-stöd värt?

Om Miljöpartiet säljer sig till de borgerliga, hur dyrt kan de göra det? Det är en av de stora frågorna just nu.

Stopp för utbyggnad av kärnkraften? Höjda klimatmål? Ingen Förbifart Stockholm? Sänkt arbetstid? En miljöministerpost?

Skicklig förhandlingsförmåga hos Miljöpartiet skulle faktiskt kunna innebära något positivt för planeten. Trots en valrörelse där klimat och miljöfrågor varit helt döda.

Man kanske inte ska hoppas för mycket, om det nu ens är en bra idé att Miljöpartiet över huvud taget inleder ett samarbete med de borgerliga. Men det är likväl en lockande tanke att se miljö- och klimatfrågorna blir centrala samtidigt som Sverigedemokraterna marginaliseras och glöms undan i ett hörn av Riksdagen.

Och även om det inte blir någon sådan uppgörelse utan i stället kaos i rikspolitiken, så är det inget som behöver innebära att klimatkrisen glöms bort. Naturskyddsföreningens generalsekreterare Svante Axelsson påminner klokt i Miljörapporten:

– Verkligheten kommer att knacka på dörren, klimat och miljöfrågor hamnar inte på den politiska agendan av taktiska skäl. De hamnar där för att de är påtagliga och märks.

Vilket i och för sig kan motsägs om Miljöpartiet byter sida, men ändå, i princip stämmer det nog rätt väl.

Klimatkrisen, energikrisen eller finanskrisen står alla och väntar utan för dörren. Undrar vem som knackar på först.

 

Missa inte Expos analys av varför Sverigedemokraterna kom in i Riksdagen

Bloggat: Schlaug, Cornucopia

Media: SVD1, DN1, DN2

Klimatet förlorade valet igen

Inte bara öppnade gårdagens val upp riksdagsdörrarna för ett rasistiskt parti, dessutom bibehålls regeringsmakten av ett parti som, enligt Naturskyddsföreningen, är ”miljöpolitikens absoluta nollpunkt”. 

 

Då jag inte är någon coach av rang låter jag ordet gå till Samuel Jarrick, en av Klimataktions två talespersoner:

”Eftersom de närmaste åren är helt avgörande för om det ska gå att hejda en skenande klimatkatastrof, och vända utsläppskurvorna, är det bara att fortsätta oförtrutet att ligga på nästa regering efter valet. Utan en stark opinion kommer politikerna aldrig våga genomföra den nödvändiga omställningen. Det är vårt ansvar. Det är därför också upp till dig och mig att inte bara ’konsumera’ politik. Vi behöver agera - som människor och medborgare – för en uthållig framtid.”

Mest kommenterade just nu

Bloggportalen

Senaste kommentarerna

  • Björn: Tyskland har beslutat sig för at avveckla kärnkraften...
  • ken: Varför just kol, olja och fossilgas? Varför inte även...
  • Madeleine Camenius: Nu har vi inte några robotar, men vi jobbar 07.45 till...
  • Farfar: Givetvis är analysen korrekt, vad gäller koppling...
  • Lasse: Nej det stämmer inte. I sin avhandling behandlar...