Efter en sträng vinter fylls nu cykelbanorna av cyklister igen i takt med att de värms upp av vårsolen. Härligt! Men hur kommer det sig att är så tyst om cykeln i politiken? Denna fantastiska uppfinning som enkelt och billigt förbättrar folkhälsan, trafiken, miljön och klimatet.
Vi som cyklar blir fler och fler. På tio år har cyklandet i storstäderna dubblerats. Och alla som cyklar vet att det blir säkrare ju fler cyklister som är på gatorna.
Det borde vara möjligt att göra mer politik av cykeln.
Som anglofil imponeras jag över hur de brittiska politikerna försöker bräcka varandra i vem som är mest cykelvänlig. Londons borgmästare Boris Johnson är en hängiven cyklist som säger sig vara ”militant när det gäller cykling”. Han har börjat lägga grunden för vad han kallar en cykelrevolution i London. Hans partikamrat David Cameron och tillika ledare för Torries (de konservativa) uppmärksammades nu i veckan för sitt cyklande efter att ha fotograferats utan hjälm på väg till parlamentet. Kritiserad av diverse organisationer som tycker att en ledande politiker ska föregå med gott exempel och bära cykelhjälm.
Labour (socialdemokraterna) har under sitt långa regerande gjort en hel del för att öka cyklandet. Bland annat deras Cycle to Work Scheme. Genom att subventionera köp av cyklar har man fått upp 400 000 anställda från 25 000 företag i cykelsadeln.
I Sverige däremot är cyklandet något som nämns lite snällt någonstans i partiprogrammet, men det är oftast ingen fråga som partierna driver.
Dessutom är det märkligt tyst om cykelfrågor i media och bloggosfären. När jag letar efter cykelbloggar är det mest pryl- och modenördar som skriver. Det bästa jag hittar är bloggen Cykelsmart.
Med fler cyklister på gatorna borde möjligheten att driva cykelpolitik öka. När får vi se Mona Sahlin försöka flörta in sig hos väljarna genom att glida Sveavägen fram på en pimpad sosseröd cykel? Eller Fredrik Reinfeldt cykelpendlandes till Täby på en fixed gear-cykel? Följt av en seriös cykelpolitik?
Cyklister – förenen eder!
Ps. En bra utländsk cykelblogg är Copenhagenize.com. Spana också in Ecoprofiles cykelavdelning
Marcus • 8 april 2010 kl. 13:52
En bra fråga David, var är cykeln i politiken. Att det är dött i bloggosfären när det gäller cykelpolitik håller jag inte helt med om. Vi är en del som skriver om det och jag tror antalet ökar.
Det har även påbörjats lite projekt som ska ”hjälpa” cykeln på traven, t.ex. ”Öresund som cykelregion” där några svenska och några danska kommuner gått ihop i ett projekt med statliga, så väl som EU-pengar.
David Jonstad • 8 april 2010 kl. 13:53
Fint att höra, Marcus. Skriv gärna ut länkar till bra cykelsidor.
Marcus • 8 april 2010 kl. 14:43
Här är ett par stycken som jag följer:
Svenska bloggar:
http://malmolundpacykel.blogspot.com
http://cykelidag.se/
http://www.cykelsmart.se
http://www.ecoprofile.se/subject-910-Cykel.html
http://cyklaimalmo.blogspot.com
http://cykelbloggar.blogspot.com/
Brittiska bloggar:
http://www.guardian.co.uk/environment/series/bike-blog
http://carbusters.org/category/Blog/
Jeppe • 3 maj 2010 kl. 22:09
Vi skriver om hur vi använder en lådcykel i företaget för transporter av diverse leveranser och barn…
http://bonkelimini.blogg.se/category/ladcyklar-elcyklar-och-andra-specialcyklar.html
Sven G Sjöberg • 23 april 2010 kl. 16:47
En bil kan köras 2,5 km på biogas från en avfallspåse som rötats. Hur långt kan man cykla på samma energimängd?
Min dotters fysik-lärare fick frågan och efter några dagar kom svaret: 168 km! (då hade han ändå räknat lågt!).
Jag tror fakta av detta slag kan ge kunskap om hur bra muskelkraften är.
Det finns också uppfinningar bl a ”cykelbanor under tak med medvind i båda riktningarna” som aldrig fått prövas när inriktningen i hela samhället är fokuserad på privatbilen.
Flute • 8 april 2010 kl. 15:15
Ännu en cykelblogg:
http://cykelpendlaren.blogspot.com/
Christoffer • 9 april 2010 kl. 14:32
Makten har aldrig stått på cykelns sida så det är självklart att politikerna är långsamma i starten.
När man fortfarande på allvar från flertalet politikers och allmänhetens håll hävdar att bilproblematiken löses med nya vägar och parkeringsplatser (måhända nedgrävda och i berget insprängda) och att bilfabriaktion (SAAB) skall ge välfärd är det självklart ointressant med cyklar i sammanhanget.
Det som är intressant dock är den förskjutning som händer i storstäder runt om i Sverige och världen mot mer välbärgade och för all del krävande cyklister. Förhoppningsvis innebär detta att cykling kommer att förändras från att vara trafiksystemets paria till att bli en mer jämlik spelare. Framtiden får utvisa om det blir så och vad det för med sig.
Ett problem vad gäller politiken är cyklingen högst individualiserad. Det är dess välsignelse och stora fördel men också dess akilleshäl. Det är helt enkelt svårt att förena människor runt något så individuellt som cykling. En stor del av lyckokänslan som erhålles när man cyklar härrör ju från den totala frihetsförnimmelsen. Steget att därifrån förena sig tror jag är längre än för många andra fenomen.
Bloggar finns det många. Rekommenderar i stället Eric Sandströms smått fantastiska bok Att cykla är nödvändigt från 1974. Mycket välformulerad och tänkvärd. Tyvärr visar den dock att vi inte kommit så långt sedan dess och att det kräver ett kontinuerligt engagemang för att cykling skall tas på allvar.
Även Kobra på svt kommer att handla om cykling den 20:e april
Marie • 9 april 2010 kl. 17:54
Du har rätt i att Brittiska politiker är mycket bättre än svenska på att hålla fram cyklingen och faktiskt cykla själva (jag antar att man inte ser Reinfelt trampa omkring i Stockholm) men däremot är Sverige jättemycket bättre på att bygga infrastruktur för cyklar. Mycket behöver fortfarande göras i Sverige men det är ljusår bättre än Edinburgh där jag bott där cykling är förenat med livsfara.
Erik Sandblom • 12 april 2010 kl. 13:45
Jag tror politikerna anser att cykling inte är ett riktigt transportmedel året runt. Men det stämmer inte riktigt. I Linköping fortsätter 70 procent av sommarcyklisterna med att cykla även på vintern. Det är viktigt att snabbt snöröja cykelbanorna.
Corren.se: Säkrare stråk ökar vintercykling
En annan hämmande faktor tror jag är ett överdrivet fokus på trafiksäkerhet och skyddsutrustning. Cykling är inte så farligt som det ofta framställs. En dansk studie på 30 000 vuxna visar att de som cyklar till jobbet har 39% lägre dödlighet. Detta trots att Danmark har en lite mer avslappnad inställning till cykelsäkerhet än Sverige.
Dødelighed associeret med fysisk aktivitet i fritiden, på arbejdet, sport og cykling til arbejde Ugeskrift Læger 2002.
Christoffer • 13 april 2010 kl. 11:55
Jag påstår att säkerhetsfokuset i princip är bra och viktigt. Problemet är att det fokuseras på fel saker. I stället för säkrare trafikmiljöer (för alla), bankar man (nästan bokstavligen) hjälm- och reflexfrågan i huvudet på folk. Detta samtidigt som man genom undermålig planering (inte i första hand pga okunskap, utan pga skrämmande små anslag) tvingar ut cyklister i trafik, där de inte är välkomna, eftersom man samtidigt intalar såväl cyklister, bilister och fotgängare(!) att cykling är farligt och att alla (sic) som cyklar är antingen galningar eller iaf mycket modiga.
Säkerhetsfrågor används i mångt och mycket dels som substitut till reell cykelpolitik, dels som aktivt vapen i kampen MOT cyklister. Genom att prata cykelhjälm kan man framstå som ”cykelvän” samtidigt som man i realiteten för en cykelfientlig politik och aktivt bilda opinion mot cykling.
Om man i stället fokuserade säkerhetsarbetet på bättre cykelvägar, bättre trafikkultur i städerna och bättre miljöer skulle hjälmfrågan självdö. Detta görs genom separering där det behövs, sk ”shared space”-lösningar (i det närmaste gångfartsområden) där det behövs men också genom att skildra cykling som något positivt och enkelt. Bort med hjälmar, reflexvästar och pekpinnar – fram med vind i håret, solsken, rak (svettfri) rygg och bekväm hastighet.
Björn Abelsson • 16 april 2010 kl. 15:51
De flesta som skadas i cykelolyckor skadas i cykel singel-olyckor. I dessa olyckor löper man betydligt mindre risk för allvarliga skador om man har hjälm än om man inte har det. Med rätt hjälm får du också lika bra ventilation som utan hjälm.
Dock håller jag med om att hjälmpropagandan ofta är negativ och att den skapar en bild av att det är farligt att cykla. I verkligheten är det livsfarligt att inte cykla medan det är rena hälsokuren att cykla. Ännu bättre för hälsan är dock att cykla med hjälm.
Björn Abelsson
Christoffer • 21 april 2010 kl. 09:43
Ja, sant.
Men det är bara en sida av sanningen. den andra är att även om 80 % av cykelolyckorna är singelolyckor är bara en bråkdel av dem allvarliga. Flertalet av de svåra olyckorna och skadorna uppkommer i de resterande 20 procenten, dvs kollision med motorfordon. Där kan hjälm hjälpa men med största sannolikhet är skadorna på övriga delar av kroppen också så omfattande att det vore bättre att inrikta sig på att förebygga de olyckorna med trafiksäkerhetshöjande åtgärder istället för att jaga folk som inte har hjälm på sig. Dessutom är skadefrekvensen i Danmark och Nederländerna mycket lägre än i svenska städer trots i princip obefintlig hjälmanvändning, vilket tyder på mycket svaga samband mellan just hjälm och säkerhet (vilket inte är samma sak som samband mellan hjälm och upplevd säkerhet). Det är också rimlig att anta att singelolycksfrekvensen i dessa länder torde vara i nivå med Sverige, vilket ännu mer stärker min tes att det inte är singelolyckor som skapar de allvarliga skadorna.
Problemet är dock inte hjälmar i sig, det är antagligen en billig försäkring mot obehagliga, om än högst ovanliga, skador och jag tycker att alla som vill självklart ska ha hjälm. Problemet är att det utmålas som den enda nödvändiga åtgärden för att öka säkerheten för cyklister, vilket däremot är högst problematiskt. Jag har hört massor med folk som inte vill cykla bara för att de inte äger en hjälm Det är ju befängt och visar bara hur långt propagandan gått. Att det, som du mycket riktigt skriver, är farligare att inte cykla verkar passera obemärkt förbi de flesta.
Ut och cykla! Njut av vinden i håret och cykla försiktigt och som en del av trafikapparaten. Det är en bättre och effektivare strategi än att dra på sig en hjälm och tro att man är säker för alla olyckor.
Mats Utbult • 13 april 2010 kl. 00:35
Visst ligger vi lite efter med cykelpolitik jämfört med t ex Danmark. Låt mig dock ge ett litet ljus i mörkret, i all blygsamhet. När socialdemokraterna på Södermalm i Stockholm i mars spikade sitt lokala valprogram, slog de fast följande, under rubriken Trafikpolitik:
”Antalet cyklister i Stockholm har ökat med 75 procent under de senaste tio åren. Och en fortsätt ökning är inte bara är sannolik, utan dessutom i allra högsta grad önskvärd, av klimat-, trivsel- och folkhälsoskäl. Cykeln har blivit ett av Stockholms viktigaste transportmedel. Det finns därför starka skäl för att ge cykeln ett större utrymme i trafikplaneringen.
Genom att satsa på bättre trafikseparering och fler skyddade trafikleder för cyklar, vill vi göra det möjligt för människor att på cykel säkert och snabbt nå hela Södermalm och angränsande stadsdelar”
Bland de konkreta kraven, det som socialdemokrater på Södermalm vill åstadkomma, hör att ”bygga fler och bättre cykelleder” och förverkliga ett projekt om en säkrare Hornsgatan som nuvarande styret i staden lagt i malpåse.
En cykelpolitisk arbetsgrupp har i vår bildats bland cyklande sossar på Söder. Ett första offentligt möte kommer att hållas den 17 maj. Ett cyklande möte planeras under valrörelsen i slutet av augusti.
Mycket återstår förvisso, men det är, förhoppningsvis, en liten början till en mer tydlig och medveten och modern cykelpolitik inom huvudstadens socialdemokrati . Och i andra partier i Stockholm finns också exempel på goda ansatser när det gäller cykelpolitik – såväl inom folkpartiet som vänsterpartiet.
Det är bra att Effekt uppmärksammar frågan och det kommer nog att finnas en del att skriva om saken framöver – om man vågar vara lite optimistisk…
Jan Carlson • 22 april 2010 kl. 11:47
Cykelfrågorna kan ibland vara stor politik om än på kommunal nivå. Under perioden 1998-2002 drev Stockholmspartiet i koalition med de borgerliga igenom ett stort antal cykelfält och -banor under intensiv eldgivning från socialdemokraterna och Handelskammaren. Resutatet blev en ökad cykling i huvudstaden men att Stockholmspartiet åkte ur fullmäktige. En initierad skildring ges i boken 1 000 n cykelfält som skakade Stockholm på Forum08 förlag och med Erik Beckman och Svante Linusson som redaktörer.
Ylva • 22 april 2010 kl. 21:13
Det finns även svenska politiker som cyklar. Spana in http://www.svenskcykling.se/tag/anneli-hulthen/
Robert • 22 april 2010 kl. 21:23
Måste rekommendera http://www.ecovelo.info/, en amerikansk site med underbara bilder och bra länkar. Längre ned på sidan finns en rating av cykelbloggar i världen! Läs, titta och njut! Att cykla är en livsstil men också ett förbaskat bra transportmedel.
Gäst • 4 maj 2010 kl. 20:24
Vad menar du med cykelpolitik?
Att politiker ska använda cyklar i marknadsföringssyfte? Alliansen ska tydligen dra landet runt med tåg inför valet. Borde väl räcka som flört med miljövänner, kan man tycka.
Allvarligt talat har jag svårt att föreställa mig hur en ”cykelpolitik” skulle se ut. Kan du utveckla tanken?
Erik Sandblom • 10 maj 2010 kl. 16:12
Att folk inte vet vad cykelpolitik är kan ju vara värt att begrunda.
En del i en cykelpolitik vore att sluta förbjuda hus utan parkeringsplatser för bilar, det vill säga avskaffa parkeringsnormen. Parkeringsnormen gör det dyrare att bygga och billigare att parkera och äga bil. Tar man bort den så blir det billigare att bygga samtidigt som staden förtätas och blir cykelvänligare.
Krönika: Avskaffa parkeringsnormen! – gbg.yimby.se