Igår berättade elva av våra landshövdingar på DN Debatt att de högaktningsfullt struntar i våra barns framtid.
De formulerar sig inte riktigt så. De menar nog inte ens så. Men innebörden är densamma.
Landshövdingarna oroar sig över att det verkar gå trögt med Arlandas nya miljötillstånd. Det finns risk för att bland annat gällande utsläppstak bibehålls. Det skulle begränsa de planerade ökningarna av flyget till och från Arlanda. Och om vi får tro landshövdingarna väntar då något som liknar ragnarök. Turisterna blir färre och näringslivet kommer att drabbas hårt.
Det hör till saken att miljötillståndets utsläppstak inte handlar om hur mycket koldioxid själva flygresorna genererar. Det är flygplatsens egna utsläpp som måste hållas under vissa nivåer, och då inräknas även biltrafiken till och från Arlanda. I dagsläget håller man sig under gränsen. Men eftersom Arlanda räknar med att öka antalet flygningar till och från flygplatsen med över 50 procent de närmaste 25 åren, får man snart problem.
Flygets expansion hotas alltså om inte myndigheterna går med på att höja utsläppstaket. Och det är detta som oroar landshövdingarna. ”Flyget har en viktig roll för Sveriges framtid. För våra regioners framtid är flyget en nödvändighet”, skriver de. Naturligtvis tänker de även på miljön. Naturligtvis ska flygbranschen ges ”möjligheter att utvecklas parallellt med att miljöförbättrande åtgärder kan införas”. Naturligtvis. Det är som det brukar låta. Man ska äta kakan och ha den kvar.
Problemet är bara att den ekvationen är helt omöjlig när vi pratar flyg.
Cirka tio procent av Sveriges utsläpp av växthusgaser orsakas av flygresor, enligt trafikforskaren Jonas Åkerman på KTH. Det motsvarar cirka ett ton per svensk och år. Då har han inte tagit i. Flygets utsläpp sker på hög höjd, och kan ge värre effekter än annan koldioxidförbränning. Osäkerheten är emellertid stor om hur mycket utsläppen bör räknas upp. När jag jämför Jonas Åkermans beräkningar av hur mycket utsläpp en Thailandsresa genererar (2,5 ton) med vad ansedda tyska klimatkompenserarna Atmosfair kommer fram till (5,6 ton), visar det vilka intervaller vi talar om.
Men det är klokt att vara försiktig. Låt oss använda Jonas Åkermans siffror. De är tillräcklig illavarslande.
Ett ton växthusgaser per person och år är möjligen vad världen klarar av i utsläpp. Det är där man brukar hamna när det formuleras klimatmål. Och då är vi fortfarande försiktiga. De senaste årens forskning tyder på att betydligt skarpare mål krävs.
Ett ton per år. Det är vad vi har sett att svenskarnas flygande redan orsakar. Och om flygbranschen och dess landshövdingelobbyister får som de vill kommer siffran att öka. Visst finns det möjligheter att effektivisera motorer och göra smartare flygningar, men inte i sådan takt att det kan kompensera för den planerade tillväxten. Sedan 1980 har flygutsläppen fördubblats, trots bränsleeffektivare flygningar.
Men säg att vi ändå på något magiskt sätt klarar oss med det där tonnet. Gott så. Tråkigt bara att utrymmet för all annan verksamhet som orsakar utsläpp då försvinner. Inga fler bilresor eller lastbilstransporter. Ingen sjöfart. Ingen matproduktion. Ingen cementtillverkning.
Men flyga kommer vi att kunna göra.
Till saken hör att det bara är några få procent av världens invånare som flyger regelbundet. Gör tankeexperimentet att det enligt våra landshövdingar så oundgängliga flygandet blir tillgängligt för alla. Det vore väl en rättvisereform så god som någon? Kruxet är bara att ankomsthallen blir en ekologisk mardröm.
Utvecklingen är alltså fullständigt ohållbar. Det borde till och med en landshövding förstå.
Robban • 17 augusti 2011 kl. 23:34
Jonas:
Du har helt rätt med det galna att låta flygandet få pågå ostört, vilket BORDE vara uppenbart för en landshövding. Problemet är att dessa människor lever i en annan verklighet än alla andra, fjärmade från de vedermödor vi tvingas leva med och allt som rör vår ohållbara livsstil. Just därför intar den en sådan position som de gör ovan där det absurda blir en nödvändighet. Då blir ökat flygande något positivt istället för en tickande bomb.
Sen kommer nästa fråga: hur ska man få andra att överge sitt flygande om inte ens några landshövdingar vill det? Hur ska man kunna diskutera frågan utan att få en tönt- eller extremiststämpel i pannan? Förslag Jonas?
JonasF • 18 augusti 2011 kl. 18:13
Jag har inga patentlösningar. Men jag är övertygad om att vi måste hitta politiska lösningar, snarare än att överlåta frågan till det individuella valet. Radikalt högre flygskatter? Förbud mot flygningar på kortare sträckor? Metoderna kan vara många, och det är viktigt att diskussionerna kommer igång. Det som kan befaras är annars en motsatt utveckling – att flyget kommer att subventioneras ännu mer i takt med att bränslekostnaderna stiger.
Elbils-Lennart • 19 augusti 2011 kl. 15:57
Vilken politiker, med något att säga till om, anser sig ha mandat från väljarna att bestämma något som gör det dyrare att förbruka fossilbränsle? Miljöpartiets och möjligen vissa av vänsterpartiets riksdagsledamöter känner väl att deras väljare vill ha sådana reformer, men de sitter inte i regeringen och utgör en pytteliten minoritet i riksdagen. Folket har, i demokratisk ordning, valt ledare som lovar mer pengar i plånboken, fler valmöjligheter och billigare bensin.