Vad händer när oljan tar slut? Frågan är ofta retorisk, men genom revolutionerna i Egypten och Tunisien får man åtminstone en del av svaret.

Alla makthavare vet att deras makt är beroende av att befolkningen hålls på ett någorlunda gott humör. Men utan mat i magen och utan tillgång på energi riskerar missnöjet att växa snabbt. Om det kan många av historiens härskare berätta.

Det är därför som så många stater, särskilt diktaturer, satsar så hårt på subventioner av just mat och energi. I Egyptens fall är subventionerna av detta omkring en femtedel av statens budget.

Kostnaderna är enorma, men i Egypten och även Tunisien har subventionerna kunnat betalas tack vare landet har haft inkomster från export av olja. Problemet är att såväl Tunisiens som Egyptens oljeproduktion minskar och att länderna nu måste importera olja. Plötsligt stiger statens utgifter samtidigt som inkomsterna minskar. Och det samtidigt som de globala priserna på såväl mat och energi kraftigt ökar.

Desperat har både Tunisien och Egypten försökt hålla nere priserna på mat och energi, men utan att lyckas. Matpriserna har fortsatt att stiga och i protest har flera personer tänt eld på sig själva. Nu gör befolkningen revolt när decennier av ackumulerad vrede mot ett diktatoriskt styre kommer upp till ytan.

ASPO-bloggen uppmärksammar dessa händelserna och påminner om att samma sak som nu sker i Tunisien och Egypten kan sprida sig till andra oljeproducenter. Till exempel Yemen och Jordanien.

Det kan också nämnas att dikaturen Iran tidigare har spenderat uppemot halva budgeten på subventioner av oljan. Nu tas en stor del av dessa subventioner bort.

Bloggen Flute skriver om hur oroligheterna kan påverka resten av världen. En miljon fat olja flyter genom Suez-kanalen varje dag. Om denna trafik störs lär det bli kännbart.

Läs också The Oil Drums analys av händelserna i Egypten.

Media om händelserna i Egypten och Tunisien: dn12345 ab12345678910gp12 svd1234 ex1234567 svt12