papperstidningen

Effekt 4/2014

Klimatförändringarna har redan påverkat människor på alla kontinenter, skriver FN:s klimatpanel IPCC i rapporten som publicerades i början av november. IPCC varnar för att den globala uppvärmningen kommer att leda till ökad ohälsa i många regioner – framförallt i fattigare länder.

En av de första som började titta på det här i Sverige var forskaren Elisabet Lindgren, som även är medförfattare till IPCC-rapporten. När hon satte igång för 20 år sedan såg hon och hennes kollegor hur fästingen kröp allt längre norrut i takt med att temperaturerna steg, och den bar med sig borrelia och TBE.

Det är inte de enda sjukdomarna som kommer med insekter och etableras i nya områden. Europa har sett utbrott av både denguefeber och febersjukdomen chikungunya det senaste decenniet, vilka sprids med den fruktade tigermyggan.

Ändå kanske det är värmeböljorna vi främst ska oroa oss för i Europa och Sverige. Cirka 70 000 människor dog när Europa stektes sommaren 2003 – det var den varmaste sommaren på kontinenten sedan åtminstone år 1540. Elisabet Lindgren säger till Effekt att vi kommer behöva lära oss i Sverige hur vi hanterar höga temperaturer – särskilt eftersom våra välisolerade hus är byggda för att bevara snarare än att släppa ut värmen.

Trots att vi egentligen inte behöver mer kunskap om vilket hot klimatförändringarna innebär, har vi hittills inte lyckats minska våra globala utsläpp av växthusgaser. Kortsiktigt materiellt välstånd och BNP-tillväxt premieras framför långsiktig hållbarhet. Samma problematik syns i antibiotikaanvändningen. Vi vet att överanvändningen leder till resistens och att några av våra viktigaste läkemedel riskerar att bli verkningslösa – men ändå är det svårt att minska den globala användningen.

Men om klimatförändringarna är ett hot mot vår hälsa, erbjuder omställningen oss en möjlighet att må bättre. Effekt erbjuder dig en fyrastegsguide som leder till ett ökat välbefinnande.

 

Ur innehållet:

Fem år med Effekt: Möt tidningens grundare.

Maneterna tar över: De är vinnarna när ekosystem kollapsar.

Effektiviseringens paradox: Mindre kan bli mer.

Lyssna på urfolken: Där finns lösningar.

 

Dessutom:

Fritid: Biblioteken är en föregångare.

Kultur: Artister tar ställning.

Klimatmat: Stefan Sundström bjuder på rödgrön röra.

Banbrytare: Mat utan mataffärer.

Effekt 3/2014

Vad lär vi oss i skolan? Att den livsuppehållande biosfären är grunden för allt liv?

Att varje mänskligt beslut hädanefter måste vara förankrat i detta faktum, ty jordens ekosystem och klimat är satta under enorm press av (oss rika) människor?

Kanske. Kanske finns på somliga håll lärare som har denna förståelse som bas för sin pedagogik. Men på de allra flesta håll, som universitetet där jag studerar, Stockholms, tycks det som om livet fortgår enligt gamla principer. De principer som säger: specialisering, strikt uppdelade discipliner, abstraktion. Ekonomistudenterna tröskar neoklassisk teori, litteraturvetarna postmodernistiskt tänkande och ingenjörerna matematik.

Jag går runt i universitetsbyggnaderna i Stockholm, pratar med studenter, lyssnar, tittar på scheman, och får den akuta känslan av att vara ombord på Aniara, Harry Martinsons rymdskepp i boken med samma namn från 1956. Liksom passagerarna i rymdgoldondern Aniara, som flytt från ett av strålningskatastrofer ödelagt jordklot, kommit ur kurs och styr rakt ut i universums mörker, svävar universitetets studenter och lärare i en sfär fjärran jordens berg och dalar.

I princip ingenting här – tänker jag – varken i samtalen som pågår, eller kurslistorna jag läser, vittnar om en befolkning i skriande ekologisk kris. Snarare än att vara bildningsprocesser för samhällets långsiktiga överlevnad, tycks kurserna och programmen vara övningar i förvaring av daterat tänkande, ett slags hjärndagis.

Att se biosfären som den totalitet från vilken all utbildning bör utgå, tycks på Stockholms universitet vara en tanke förbehållen vissa naturvetenskapliga avdelningar och de som studerar på Stockholm Resilience Centre (SRC), den tvärvetenskapliga institution som utgår från ekologiska hållbarhetsfrågor som grunden för allt.

På SRC, startat 2007 av professorerna Carl Folke och Johan Rockström, är ansatsen att det uppstyckande sättet att se världen som en mängd skilda discipliner inte längre gäller. Folkes sätt att säga det: »Vi har blivit ekologiska analfabeter.« Vad som i dag behövs på ett klot där klimatet påverkar allt och alla är kunskap om helheter, hela produktionssystem, ekologiska och sociala. För detta krävs länkar och samarbeten såväl i som utanför universitetets värld.

Jag misstänker att de flesta skolbarn, studenter och lärare numera faktiskt vet att jorden och dess klimat är satt på spel. Jag misstänker att den aura av förnekelse som uppenbarar sig på stora delar av universitet inte beror på okunskap men – vilket många sociologer visat ligger bakom bristande klimatengagemang – på känslor av maktlöshet och meningslöshet. I Aniara skriver Martinson:

»När sedan det gick upp för Ledningen att ingen återvändo mera fanns (…) kom först paniken, sedan apatien«

Jag tror inte att lärare medvetet undviker att prata om klimatförändringarna för att de tycker det är onödigt. Jag tror inte dagens skolor genomsyras av träigt tänkande för att ingen vill ha förändring. Snarare beror det nog på att de flesta av oss inte vet vad vi ska göra.

Effekt tar sig i detta nummer an temat utbildning. Hur kan systemkritisk ekologisk kunskap läras ut, och vad är sådan kunskap? Hur ser det ut inom exempelvis husbyggande? Lär sig studenterna något om klimatanpassning och om växthusgasutsläpp?

En fråga för framtiden är den om teori kontra praktik. För köttbonden Thorsten Laxvik, som intervjuas i en av artiklarna, är det spadar, hackor och handlag som saknas. »Det som behövs är verkstad, vi vet vilka behoven är«, säger han.

Sociologiprofessorn Nancy Lee Wood menar i samma text att en enorm utbildningsinsats väntar för dagens jordbor. »Från förskola och grundskola upp till gymnasium och universitet så är det enormt mycket jobb som måste göras. Inte bara vad gäller programmen och utbildningsstrukturen, men även budskapen som förmedlas genom infrastrukturen där människor jobbar och går i skolan.«

Partiet Feministiskt initiativ vill införa ämnet klimatkunskap för alla lärarstudenter i Sverige, och göra ämnet obligatoriskt redan för förskolebarn. För detta har de hånats av en del debattörer, som kallat det indoktrinering. Men om man ska tro Örjan Svane, professor emeritus vid KTH, som intervjuas i temat, vore utbildningsreformen kanske önskvärd.

»På ett plan«, säger Svane, »är det man säger och skriver om miljö och hållbarhet väl integrerat … däremot är det nog lite sämre ställt med klimataspekterna«.

Välkomna till Effekts tema Utbildning.

Jonas Gren

 

Ur innehållet:

På klimatdemo i New York: Effekt gick med i världens största manifestation för klimatet.

Varning för fossilbubblan: De globala oljebolagen investerar enorma pengar i fossil energi men blundar för riskerna.

Vårt sårbara vatten: Den globala uppvärmningen kan hota Sveriges dricksvatten.

Ska vi cykla grejer? Vi besöker Sveriges första lådcykelpool i Uppsala.

 

Dessutom:

Kultur: Naomi Klein recenseras.

Ekonomiskolan: Effekten av ränta.

Klimatmat: Byt ris mot blomkål.

Krönika: Högerextrema klimatförnekare.

Effekt 2/2014

”This town’s digging our graves

In solid marble above the ground


Maybe our bones will wash away

This city won’t ever drown.”

I tv-serien Treme sjunger Steve Earle om New Orleans efter orkanen Katrina. 80 procent av staden stod under vatten när skyddsbarriärerna brast. Mer än 1 000 personer dog.

Det är snart tio år sedan Katrina ödelade New Orleans, och även om det inte går att koppla en enskild väderhändelse till klimatförändringarna, konstaterar FN:s klimatpanel IPCC att vi får räkna med att extremt höga havsvattennivåer blir vanligare i framtiden. Detta är något som kuststäder måste ta med i sin planering.

Samtidigt som städer behöver anpassa sig till ett varmare klimat, har de en roll att spela när det gäller att minska utsläppen. Eftersom vi blir allt fler som bor tätt ihop utan tillgång till jordbruksmark måste vi även fundera på var maten ska komma ifrån om oljetillgången stryps.

I det här numret söker Effekt efter en hållbar stad. Vi letar bland annat i Los Angeles, Umeå, Köpenhamn, Berlin och Hällnäs, och hittar såväl goda som dåliga exempel.

Om det inte bara ska bli stålstrukturerna som står kvar medan människan sveps bort – som i Steve Earles sång – är det dags att vi på allvar ställer om våra städer.

 

Ur innehållet:

Skattestöd till fossil energi: Varför subventionerar Sverige fordonsdiesel med åtta miljarder per år?

Turkanas kamp mot torkan: Reportage från klimatförändringarnas Kenya.

Vattenfall mot väggen: Hur ska nya brunkolsdagbrott i Tyskland minska koldioxidutsläppen?

Döden på kolonilotten: Jesper Weithz pratar odling med Elin Unnes.


Dessutom:

Banbrytare: Ett hus på hjul.

Kultur: Klimatkonst.

Klimatmat: Visa hänsyn med nässlor.

Krönika: Andreas Malm om kapitalismens svavelkanoner.

Effekt 1/2014

Fältbiologerna tog till ett nytt grepp förra året för att demonstrera sin frustration över att politikerna struntar i klimathotet: vid olika manifestationer uppmanas deltagarna att genomföra ett cirka fem sekunder långt klimatskrik. Sedan skingras man, tyst och prydligt.
Det är ett sätt att visa motstånd.

I det här numret visar vi flera.
Anders Hellberg har intervjuat EU-parlamentarikern Isabella Lövin, fältbiologen Alva Snis Sigtryggsson, miljöentreprenören Johan Ehrenberg, Greenpeace-aktivisten Dima Litvinov och den ekologiska jordbrukaren Martha Thernsjö, som alla på olika sätt arbetar mot rådande strukturer, och för miljön.

De internationellt erkända klimatforskarna Alice Bows och James Hansen har försökt förena forskarrollen med aktivism och kommunikativt arbete – något som ibland har stött på patrull, berättar de för Isabelle Strengbom.
Att gå från ord till handling i miljöfrågan är inte alltid lätt. Annika Hallman försöker reda ut vad det är som får människor att agera mer miljövänligt och Kjell Vowles frågar sig vad som egentligen hände med klimatrörelsen efter besvikelsen över toppmötet i Köpenhamn 2009. Det finns tecken på att motståndet lever, men ibland tar det sig andra, oväntade vägar.

Ur innehållet:
Kan boskap rädda planeten? Stor intervju med Allan Savory.
Bergen som jämnas med marken: Effekt granskar kolbrytningen i USA.
Priset för vattenkraften: Ingen fick stå i vägen för utbyggnaden.
Med tummen mot tilliten: Effekt ger tips om liftning.

Dessutom:
Banbrytare: Nytt förlag för klimatlitteratur.
Kultur: Den miljöovänliga musiken.
Klimatmat: Morötter kan inte vara en trend.
Krönika: Jonas Gren om rymdraketer och barn

Effekt 3-4/2013

De gråa asklandskapen i Cormac McCarthys roman Vägen har etsat sig fast. McCarthy målar upp en värld där ingenting lever, och där solen aldrig når ner genom de mörka molnen som täcker planeten. Ekosystemen har kollapsat, och det enda som finns kvar av civilisationen är denna asfalterade remsa.

Det är en värld där jorden inte längre kan erbjuda oss någon mat, en värld utan bördig mark. Enda chansen att minska hungern är att hitta en gömd konservburk någonstans från tiden innan apokalypsen.

Detta är som tur är fiktion, men det är många av oss som har tappat kontakten med jorden, och som mest äter inplastad mat. Samtidigt fördrivs många jordbrukare när rovdriften på naturresurser fortsätter i utvecklingens namn.

Det högindustriella jordbruket som har maximerat våra skördar håller också på att utarma våra jordar. Geologiprofessorn David Montgomery, som har skrivit boken Dirt – The Erosion of Civilizations, har kommit fram till att de senaste 40 åren har bönder tvingats överge 430 miljoner hektar odlingsbar mark – vilket motsvarar en tredjedel av den brukbara jord som finns på planeten i dag – på grund av jorderosion. Och utvecklingen fortsätter – vi förlorar 0,7 procent av vår globala jordbruksmark varje år. David Montgomery menar att detta är ett av våra största hot: »Den grundläggande förutsättningen för att upprätthålla en civilisation är att upprätthålla jorden och dess bördighet«.

I detta nummer spanar Effekt ut över land. Vi ser asfalterade jordbruksmarker i Skåne, enorma landområden i Kanada som har ödelagts i jakten på oljesand och fossil energi, och bönder i Östtyskland som konkurreras ut när storföretag köper upp marken.
Men vi ser också allt fler som vill återskapa kopplingen till jorden. Det sker i Detroit och i Spanien, i Indien och i Nya Zealand, människor som sätter spaden i marken och börjar odla. Vissa gör det för att de måste, att odla själv är det säkraste sättet att få mat när den ekonomiska krisen lämnar stora hål i plånboken. Andra gör det för att de vill vara med och skapa ett samhälle där tillväxt handlar om träd och grödor snarare än ekonomi och materiellt överflöd. Alla bidrar de till en omställning till ett fossilfritt jordbruk.
Kjell Vowles

 

Ur innehållet:

Jakten på lobbyisterna: Vilka är det som vill få oss att använda mer fossila bränslen?

Stormar i Sörmland: Vindkraften delar bygden.

Ren energi? Översvämningar hotar Kambodja

Hur gör vi med barnen? Det är deras framtid det handlar om.

 

Dessutom

Banbrytare: Ny valuta i Dalarna.

Fritid: Rogivande vandringar.

Nytt på krisfronten: De tre E:na: Energi, Ekologi och Ekonomi.

IPCC-rapporten: Effekt synar FN:s klimatpanel

Effekt nr 2/2013

Det viktigaste är inte att vinna, utan att återvinna” skriver Stena Recycling i en kampanj, och menar att ”utmaningen är att få fler att se på sitt avfall på samma sätt som vi gör: avfall är inte ett problem, utan en resurs och en möjlighet.”

2011 slängde vi 458,7 kilo hushållsavfall per person i Sverige; det blir lite mer än 1,25 kilo varje dag. För vilka är det här en resurs, vari ligger möjligheten i alla dessa sopor?

Det är bra för energiföretagen som får pengar för att elda upp avfallet, det är bra för återvinningsföretag som Stena som får betalt för att ta hand om det, det kanske till och med är bra för alla oss som har fjärrvärme i våra hem. Det är definitivt bra för vår nuvarande ekonomi, som i tillväxtens namn kräver att vi ersätter allt vi slänger med nya varor.

Men om vi tar ett steg tillbaka, och funderar på var soporna kommer ifrån, blir bilden en annan. För allting som vi producerar kräver råvaror, vilka tas från naturen utan att vi betalar för dem. Och även återvinningen kräver energi. Det är inte ett nollsummespel där en tidning kan återvinnas hur många gånger som helst. Till slut slits den ut och kräver ett nytt träd som sågas ner och transporteras, till stor del med hjälp av fossila bränslen.

I det här numret synar Effekt varför vi slänger allt mer, och var det tar vägen efter att det har kastats. För vad händer med våra verkliga resurser – och våra möjligheter att ställa om till ett hållbart samhälle – när vi ständigt blir tillsagda att det är bra att konsumera, om inte annat för att kunna slänga det vi har köpt?

 

Ur innehållet:

Grisar i Göteborg Föreningen Stadsjord tar maten till staden och ställer svåra frågor till makthavarna.

Rent men smutsigt Förnybar energi lyfts ofta fram som lösningen, men i Mexiko betalar lokalbefolkningar ett högt pris.

Filosofin ger vägledning Tankeexperiment kan hjälpa oss att se världen på ett nytt sätt.

Burma i förändring När diktaturen faller hoppas alla på en snabb utveckling. Frågan är om det går att kombinera det med hållbarhet?

 

Dessutom

Banbrytare Höns bland höghusen.

Fritid Flygvägraren som tog båten till New York.

Kultur George Monbiot vill leva ett vildare liv.

Klimatmat Närproducerat i Norge?

Effekt nr 1/2013

”Hur mycket kostar det?” Det brukar vara en av de första frågorna som skrivs upp på tavlan när ett nytt språk undervisas. Och det är inte bara på språklektionerna pengarnas roll är framträdande. Även i de minsta ficklexikon trängs begrepp som ”billigt”, ”dyrt” och ”pruta”. Helt logiskt – handeln har ju hängt med oss sedan civilisationens början, som det brukar heta.

En av de få saker som ännu inte försetts med prislappar är ekosystemtjänster – frisk luft och rent vatten brukar betraktas som gratis, något som ifrågasätts allt mer. I detta nummer av Effekt tar vi oss an att problematisera hela det ekonomiska systemet och synar drömmen om den gröna tillväxten.

Vi förklarar varför miljökapitalisternas dröm om att bli rik på miljöproblem är lika sannolik som alkemisternas dröm att framställa guld. Dessutom intervjuar vi forskaren Gretchen Daily om möjligheterna att förena ekologi och ekonomi, och vi träffar några av dem som svär i kyrkan genom att ifrågasätta tillväxten.

För vad är egentligen priset vi får betala om vi inte ändrar kurs?

 

Ur innehållet:

Alskas dilemma Isen smälter, oljebolagen väntar, och befolkningen tvingas välja: företagens pengar eller rubbade ekosystem?

Strömlös i stan Effekts försökskanin Mattias Gerenstein testar överlevnad i lägenheten

På spaning efter svarta svanar Bloggare siar om framtiden

Kaffe och omställning Vi åker till Alingsås och besöker en av landets mest aktiva omställningsgrupper

 

Dessutom:

Kultur Kathy Mattea sjunger om kol

Fritid Vilsam klädvård

Banbrytare Musslor blir till mjöl

Klimatmat Giftiga abborrar i paradiset

Effekt nr 4/2012

Nya numret av Effekt är ute! Teckna en prenumeration och få detta nummer hemskickat. Du kan också köpa tidningen som lösnummer eller i välsorterade tidningsbutiker.

Tema:
Köttfrossa

Ett säkert sätt att förstöra aptiten är att skriva in ”meat art” i din sökmotor och enbart leta på bilder. Snart kommer du att få se skor, te-koppar, och toaletter gjorda i rått, rött kött i samma stil som Lady Gagas berömda köttklänning. I ett press­utskick från konstutställningen ”Meat After Meat Joy” som ägde rum i New York 2008 skrev arrangörerna att kött är intressant eftersom det inte är känne­tecknande för den levande kroppen, utan för den totala förstörelsen av densamma.

Effekts tema i detta nummer handlar om vad köttkonsumtionen betyder för vår värld. Trots återkommande larm om utsläppen som härrör från den industri­ella djurproduktionen verkar vi aldrig mätta vårt behov av varken oxfilé eller falukorv. Är köttet även kännetecknande för den totala förstörelsen av vår planet?

Antagligen inte. Som vi kan läsa om i intervjun med Simon Fairlie går det nog att äta en viss mängd kött med gott sam­vete. Dock så är den gränsen passerad för länge sen.

I Sverige äter vi cirka 85 kilogram per person och år, vilket motsvarar en och en halv 150 grams hamburgare varje dag. Även i Kina ökar köttkonsumtionen. Landet har blivit en attraktiv marknad för internationella mejeriföretag som gärna ser att fler kineser överger soja­produkterna till förmån för animaliska livsmedel.

Effekt försöker ta reda på vad den ökade köttkonsumtionen beror på, och vad vi kan göra åt den. Dessutom har vi sammanställt en grafik över hur mycket olika livsmedel släpper ut. Ibland kan det behövas en påminnelse att även om den industriella kon kanske är den största boven i utsläppsdramat, så är den långt ifrån den enda.

Ur innehållet:

  • 1:a pris i Effekts novelltävling: Den första kvinnan
  • Shora Esmailian ger röst åt klimatflyktingar
  • Rollspel om livet efter kollapsen
  • Besök på Simon Fairlies gård i England

Dessutom:

  • Miljörörelsen: Systemkritik eller teknikdrömmer
  • Kultur: Sara Granér gör ilskan till humor
  • Banbrytare: Kasserade däck blir till fåtöljer
  • Mat: Klimatpyramiderna ger vägledning

 

Effekt nr 3/2012

Nya numret av Effekt är ute! Teckna en prenumeration och få detta nummer hemskickat. Du kan också köpa tidningen som lösnummer eller i välsorterade tidningsbutiker.

Tema:
Kris i kulturen
Genom att betrakta andra tiders konst kan vi förstå vad som var viktigt för människorna som skapade den. Hällristningarna i Norden, till exempel, vittnar inte bara om en förmodern och mytisk tankevärld, där allt hängde samman i en större enhet, utan också om helt konkreta ting i vardagen: där är älgar och renar ristades i berget, för att där fanns – älgar och renar.

Om vi gör ett experiment, och försöker se vår tids västerländska kultur med blicken från en tänkt framtid, och prövar att utläsa ur fiktionen vad som var viktigt för den moderna människan, skulle svaret kanske ha blivit: poliser, polisbilar, helikoptrar, storstäder, vapen, våld, arméer, relationer, kärlek. I alla fall om man bedömde kulturen utifrån en vanlig tevekväll.

Hade vi fortsatt granskningen till litteraturen, måleriet och musiken, skulle vi snart inse att det fanns konst om i princip vartenda upptänkligt ting. Och konst som vi inte hade en aning om vad den handlar om.

Ett gemensamt drag skulle vi förmodligen ändå ha upptäckt: tämligen sällan behandlade konsten den ekologiska grund man visste riskerade att undermineras, trots alla – eller till och med på grund av alla – polisbilar, storstäder, vapen, relationer och kärlekar.

Var finns den ekologiska och den ekonomiska krisen i kulturen?

Effektredaktionen har i det här numret tagit sig an att undersöka vilka av vår tids hällristningar som kommer att vittna om klimatmässig och ekologisk medvetenhet.

Ur innehållet:

  • Experiment: hur länge överlever Effekts medarbetare i skogen?
  • Den ekonomiska krisen som drama
  • Effekts kulturkanon
  • Guide: vilken diet är bäst för planeten?
  • Eskilstuna kommun inspireras av Effekt och gör en resiliensstudie

Dessutom:

  • Kultur: Otäck roman om en otäck framtid
  • Banbrytare: Odlingen som går som på räls
  • Nyheter: Isbjörnar hotas av bränder
  • Fritid: Hemmagjort vin - oväntat gott

Effekt nr 2/2012

Nya numret av Effekt är ute! Teckna en prenumeration och få detta nummer hemskickat. Du kan också köpa tidningen som lösnummer eller i välsorterade tidningsbutiker.

Tema för nummer 1/2012:

Resursjakten

När festen lider mot sitt slut uppträder ibland följande fenomen: några personer söker desperat efter det sista att dricka. De kramar det sista ur vinboxar och söker i skåpen. Frågar du dem: har ni blivit beroende av alkohol för att orka hålla igång partyt, skulle de sannolikt säga: nej, men det vore så gott med bara lite till.

Den moderna civilisationens jakt på odlingsmark, olja, fosfor, dricksvatten och viktiga metaller kan redan ha trätt in i festens sista timmar. Exakt när enstaka resurser sinar vet ingen. Men att de inte räcker i evighet, det kan inte ens de mest optimistiska marknadsivrarna förneka.

I temat för detta nummer möter Effekt några av resursjaktens ansikten: Sveriges största ekonomibloggare som hävdar att politikerna blivit blinda för de smörjmedel som håller igång det ekonomiska systemet; forskaren som varnar för resurskrig och medborgaren som försökte ta striden mot fossilindustrin, Ove Marklund i Nynäshamn.

Vi granskar också det svenska fossilkapitalet. För medan det officiella Sverige stoltserar med bilden att tillväxten alltmer frikopplas från olja och gas, är verkligheten en helt annan. Obevekligt dränkt i olja tuffar den svenska fordonsparken, stålindustrin, konstgödseljordbruket och värmeproduktionen på.

Ur innehållet:

• Sanningen om Sveriges fossilberoende

• Hemma-hos reportage: Mannen bakom bloggen Cornucopia

• Den skitiga skiffergasen

• Gamla trädgårdsidéer väcks på nytt

• Framtidens ekologiska boende byggs nu

• Bilens makt över samhället

• Dark Mountain har nått Sverige

Dessutom:

• Odling: Så vattnar du rätt

• Fritid: Den gröna sidan av Berlin

• Nyheter: Tillväxtens gränser – när är vi är

• Tävling: Skriv en novell om planetens tillstånd

• Krönikor: Mattias Hagström och Helena Granström

Senaste kommentarerna

  • Magnus Redin: Ok! Tre nr PDF prenumeration beställd. Om klimatfrågan...
  • Mattias: Du vet inte om det, men du ljuger. För dig själv!
  • AktivaDagar: Intressant inlägg/krönika! Jag tror även på detta med...
  • jan-åke: Enligt NHC (National Hurricane Center i USA) NOAA mfl...
  • Pella: ibland är en bra historia sannare än själva sanningen...