Det är som en ond dröm. Arktis smälter. Oljebolagen är redan på plats.

Rapporterna om den arktiska isen har varit dramatiska de senaste åren. Avsmältningen går betydligt snabbare än vad forskarna räknat med. År 2007 slogs ett sensationellt rekord. Sommarisens utbredning var då 40 procent mindre än den var i snitt under perioden 1979-2000. I år är det en öppen fråga om rekordet slås. Isen når sin minsta utbredning om ett par veckor. Just nu tangerar kurvan noteringarna för 2007.

Lika alarmerande är det att isens tjocklek tycks minska ännu snabbare. En färsk studie visar att den sammanlagda isvolymen på sommaren har minskat 60 procent sedan 1979. Dessa forskningsresultat gör att många polarforskare befarar att Arktis kan vara helt isfritt på sommaren om bara 20 år.

Det är dåliga nyheter för de flesta av oss. Arktisisen reflekterar solljus. Om den försvinner kommer havet att ta upp mer värmeenergi. Den globala uppvärmningen kommer att skyndas på.

Det är emellertid bra nyheter för oljebolagen. Det finns stora olje- och gasfyndigheter i Arktis. Uppskattningarna varierar, men det kan handla om så mycket som 15 procent av de hittills oupptäckta oljefyndigheterna och 30 procent av gasreserverna. De är av naturliga skäl såväl svåra som dyra att komma åt. Men när prognoserna pekar på allt mindre is, blir alltifrån provborrningar till utvinning och tankertrafik enklare. Det kommer fortfarande att vara dyr olja att pumpa upp, men i takt med att andra oljefält peakar kommer den att bli allt intressantare.

Letandet har redan inletts. För att ta några exempel: Skotska Cairn Energy provborrar utanför Grönlands västkust. Shell har investerat 20 miljarder kronor för rättigheter till att börja borra utanför Alaskas nordkust nästa år. Och alldeles nyligen gick Exxon ihop med ryska Rosneft om att börja borra i ishavet norr om Sibirien. Projektet beräknas kosta 35 miljarder.

Även om isavsmältningen kommer att underlätta, handlar det förstås om oljeborrning under extrema förhållanden. Prospekteringarna i Arktis följer ett mönster. När den lätta oljan sinar återstår den svåra, den som ligger djupt under havsytan, den som är dyrbar att utvinna och den som kan hittas i oländiga trakter. Miljöorganisationer som Greenpeace varnar för oöverblickbara konsekvenser om något går fel. Ett större oljeutsläpp i Arktis skulle hota känslig ekologi och vara ännu svårare att åtgärda än till exempel utsläppen i Mexikanska golfen förra året. Kylan gör att oljan löses upp långsammare. De hårda förhållandena gör saneringsoperationer vanskliga.

Detta kommer förstås inte att hejda oljebolagen. Investeringarna talar sitt tydliga språk. Bakom dem står regeringar som drömmer om att få vara med och dela på kakan. Det är knappast av intresse för polarforskningen som Ryssland tänker ansöka hos FN om att få utvidga sina gränser på Arktis.

Det som sker är business as usual i sin allra renaste form. De sista dropparna olja ska utvinnas, till varje pris. Klimatforskningen är entydig när det gäller konsekvenserna. Det blir helt enkelt omöjligt att stabilisera klimatet på en någorlunda ofarlig nivå.

Men Shells och Exxons aktieägare har fina utdelningar att se fram emot. Det är skönt att vi har åtminstone något att glädja oss åt.