”Från och med Alf Hornborg blir man aldrig riktigt densamma”, skriver Sverker Lenas i en lysande recension av Alf Hornborgs bok Myten om maskinen. Jag kan inte annat än hålla med. Det är så mycket i dessa omvälvande tider som tas för givet, men som man anar bär på något i grunden ruttet. Med hjälp av Hornborgs blick är det lättare att se klart.
Framför allt är hans avmystifiering av tekniken en välsignelse i dessa tider av ”miljöbästa bilar”:
”Teknikens verkliga under är enligt Hornborg inte dess reklamerade produktivitetsökningar, utan dess förmåga att mystifiera den globala handelns ojämna utbyte. Maskinens bländverk illustreras med historien om luffaren som påstod sig kunna koka soppa på en magisk spik. Inga problem, förklarar luffaren för den misstrogna frun han gästar, men om hon kunde vara så vänlig att, bara för smakens skull, hämta lite salt, morötter, potatis och selleri?
Bland alla motorvägar, datoriserade kök och i-phonepodpaddar är vi många luffare som behöver lura till oss råvaror för att göra den moderna soppan ätbar.”
Konsekvensen av att läsa Alf Hornborg är, som Lenas skriver, att man inte längre kan stanna kvar i västerlandets klimatsmarta utopi:
”En central insikt är att industrikapitalism aldrig kan bli ett universellt tillstånd för mänskligheten, eftersom en hög teknomassa i Sverige alltid kommer att kräva stor tillgång till biomassa i något annat land. Att globalisera medelsvenskens levnadsstandard skulle kräva tre jordklot. Det är därför drömmen om teknikutveckling som global lösning på klimat- och resurskrisen kan kännas mer religiöst än vetenskapligt grundad.”
Vad man sen ska göra med en sådan insikt har inte Hornborg något riktigt bra svar på. Jag kan inte heller utlova så många svar i vårt kommande nummer av Effekt, men det dilemma som Alf Hornborg uppmärksammar kommer likväl vara föremål för ett större temablock. I dagarna skickar vi numret till tryck. Det beräknas nå prenumeranter och butiker om cirka två veckor.
Här är så länge några lästips på artiklar av Alf Hornborg
Maskinen som fetisch (DN)
Den vite konsumentens börda (DN)
Sagan om gubben och gumman som trodde på företagaren (Aftonbladet)
Teknikens under världens blunder heter min recension av Alf Hornborgs bok.
Svenne • 30 oktober 2010 kl. 19:26
Jag läser boken just nu men har ännu inte hunnit läsa hela. Det bästa så här långt tycker jag hans förslag till lokala valutor är. Lokala valutor börjar nu växa fram i flera länder bl.a. Usa och Tyskland.
Jag tror de är en del av lösningen i den omställning som nu kommer. Skuldfria pengar som fungerar som bytesmedel är ju vad pengar är till för. De skuldbehäftade pengar vi idag har kan inte att fungera när energitillgångarna krymper.
e • 30 oktober 2010 kl. 22:07
”En central insikt är att industrikapitalism aldrig kan bli ett universellt tillstånd för mänskligheten”
Det är ett teknikdeterministiskt påstående om någonting! Hur vet Hornborg/Lenas vad som är möjligt om 50 år? 100 år? 1000 år? ”Aldrig” är en väldigt lång tid.
”Att globalisera medelsvenskens levnadsstandard skulle kräva tre jordklot.”
Vi kan vända på det: för att globalisera medelsvenskens levnadsstandard behöver vi ”bara” effektivisera teknikens resursförbrukning tre gånger. Varför tro att det ALDRIG kommer att gå?
Sådana brösttoner mot teknikspåret är kontraproduktiva och onödiga. Det räcker att säga: det är inte alls troligt att miljöteknikutvecklingen närmsta årtionden kommer att räcka. Det är skäl nog för att göra stora sociala och ekonomiska omställningar nu. Det kan sägas högt och med kraft utan att ge storvulna prognoser om evigheten.
David Jonstad • 30 oktober 2010 kl. 22:50
Man ska aldrig säga aldrig, visst. Men ett problem med effektiviseringar är att de nästan alltid leder till ökad konsumtion. Mer effektiv produktion gör produkterna billigare så att fler kan köpa dem så att resursförbrukningen blir större.
Tim Jackson visar i sin bok Prosperity without growth hur mycket koldioxidintensiteten i världsekonomin måste förändras i framtiden för att vi ska nå upp till de lägsta klimatmålen. Om tillväxten fortsätter och alla människor tar sig upp till västerländsk nivå måste vi fram till 2050 blir 130 gånger mer effektiva vad gäller koldioxidutsläpp per krona. Det är en utveckling som verkar rätt otrolig.
Gäst • 16 november 2010 kl. 23:11
Det ojämlika utbytet är svaret på varför det inte är möjligt, iaf inte inom ramarna för detta system, som ständigt måste ta större mängd energi i anspråk för att reproducera sig.
Denna motsättning i vårt ekonomiska system går också under namnet Jevons paradox, ju mer effektivt desto mer energi måste tas i anspråk.
Pella • 27 april 2011 kl. 23:56
jag gästade Hornborgs gård under påsken, där han bygger resiliens för civilisationens krasch. Spadar och spett trodde han på som investering. I övrigt rekommenderar han boken ”Om möjligheter” utgiven av Naturvårdsverket, finns här: http://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer/978-91-620-8498-1.pdf