I Fjällbacka skärgård på västkusten samlas hundratals människor en dag om året för att städa öarna rena från skräp. De gör det med glädje, och de gör det med stolthet. Många fortsätter dessutom att plocka skräp på öarna under resten av året också.

– Första året, när det var som värst, då plockade vi nästan 1 000 säckar med skräp på en dag. Hela kajen i Fjällbacka var full av blåa 250-literssäckar.

Det säger Anders Nilsson, som var med om att dra igång projektet för fyra år sedan.

– Vi som har levt våra liv här har kunnat följa hur det har blivit allt smutsigare för varje år, inte minst sedan man för cirka 20 år sedan slutade med någon som helst form av offentligt finansierad ö-städning.

Foto: Anders Nilsson

Foto: Anders Nilsson

Anders Nilsson diskuterade problemet tillsammans med sin familj och med sina vänner under flera år. Han pratade också med kommunen. Till slut var det tre familjer som konstaterade att det inte skulle hända någonting om de inte själva tog tag i frågan.

– Det här var efter en höst då det verkligen blåst ordentligt. Vi ligger ju så till att vi har strömmarna och vinden som skjuter skräpet rakt mot oss, och allt fastnar på öarna i skärgården, knappt någonting når in till land.

Enligt Anders Nilsson såg det fasansfullt ut.

– Du kan inte föreställa dig. Det är platser som i vanliga fall är oerhört vackra. Nu var de täckta med skräp, långt upp på land. Det var nästan bara plast, som dunkar, nät, petflaskor. Extrema mängder som ligger där i solen och till slut vittrar sönder.

Foto: Anders Nilsson

Foto: Anders Nilsson

Frågan som Anders Nilsson och hans vänner ställde sig var hur de skulle kunna engagera Fjällbackaborna och sommargästerna att tillsammans börja städa öarna. Alla skulle ju tjäna på detta, tänkte de. Det handlar dels om det egna välbefinnandet av att ha en ren skärgård, dels att få bort miljöskadlig plast från naturen. Men frågan är även viktig rent ekonomiskt. Området marknadsförs som »världens vackraste skärgård« – samtidigt som det enligt Anders Nilsson »såg ut som skit« på många platser.

Men hur tar man då första steget?

– Det gjorde vi genom att starta den stora fadderdagen. Det var den bärande idén för att skapa en personlig koppling och intresse för projektet. Alla som ville delta blev helt enkelt faddrar för en egen ö, och i den mån man var tidigt in i projektet kunde man förstås paxa sin älsklings-ö. Samtidigt fick vi hjälp av kommunen som lovade att se till att året runt plocka bort allt skräp som tas in till land, bara vi ringer och förvarnar dem.

Banbrytare 3

Foto: Anders Nilsson

Faddersystemet blev snabbt en snackis i Fjällbacka. Det gjorde också att det blev en morot för många att fortsätta plocka skräp även under årets andra månader.

– Man kan ju som fadder för en ö inte ha en skitig ö. Snarare vill man ta ansvar för sin ö och gärna se till att den är snyggast av alla.

Enligt Anders Nilsson ser han skillnaden tydligt nu när han rör sig ute i skärgården. Och han tror att faddersystemet, där människor tar ansvar för en egen bit mark, skulle fungera nästan var som helst i landet.

– Det enda som krävs egentligen är att man är några stycken som tar tag i det.

___

Artikeln publicerades i Effekt nr 1, 2016