Först kom boken Jämlikhetsandens tunga bevisföring för att jämlikhet skapar bättre samhällen. Nu kommer ny forskning som ger ännu mer stöd för idén om jämlika lösningar, till exempel i klimatfrågan.

Amerikanska forskare har funnit att det i våra hjärnor finns djupt nedärvda mekanismer för rättvis fördelning.

– Man har hittat ett fynd i hjärnan som tyder på att det finns ett basalt, inkodat motstånd mot ojämlika fördelningar, i det här fallet pengar, säger Martin Ingvar, professor i neurofysiologi på Karolinska Institutet som har läst den nya studien, till Vetenskapsradion.

Med denna vetskap, vad talar emot att låta en jämlik fördelning vara vägledande i hur vi hanterar klimat- och energikrisen? Systemet för att kunna göra det är färdigt, redo att tas i bruk. Det heter Tradable Energy Quotas (”köp- och säljbara energikvoter”) eller kort gott koldioxidransonering. Vi skapar en koldioxidbudget med ett utsläppstak. Varje medborgare får en lika stor kvot av fossil energi att använda. Företag och organisationer får köpa sina ransoner. Den som inte använder upp hela sin kvot kan sälja till någon annan.

Så garanteras att utsläppen minskar samtidigt som det görs utifrån en jämlikhetsprincip. Det är, tror jag, en förutsättning för att vi ska ha en chans att lösa klimatkrisen.

I vår kommer idén om koldioxidransonering, eller personliga utsläppskvoter som den också kallas, att dyka upp lite varstans. Klimataktions styrelse föreslår inför organisationens årsmöte att ransonering lyfts in plattformen. Naturskyddsföreningen i Lund driver aktivt frågan om ransonering inför Naturskyddsföreningens årsmöte i sommar. Dessutom planeras både kampanj och riksdagsseminarium i frågan under våren. Mer om det senare.

 

Annat i media:

Skäl att öka ambitionerna i klimatfrågan, nivåerna av metangas i atmosfären ökar snabbt (The Independent)

Ann-Charlotte Marteus skriver bra om klimatskeptikernas hånflin (Expressens ledarsida)