Vad lär vi oss i skolan? Att den livsuppehållande biosfären är grunden för allt liv?

Att varje mänskligt beslut hädanefter måste vara förankrat i detta faktum, ty jordens ekosystem och klimat är satta under enorm press av (oss rika) människor?

Kanske. Kanske finns på somliga håll lärare som har denna förståelse som bas för sin pedagogik. Men på de allra flesta håll, som universitetet där jag studerar, Stockholms, tycks det som om livet fortgår enligt gamla principer. De principer som säger: specialisering, strikt uppdelade discipliner, abstraktion. Ekonomistudenterna tröskar neoklassisk teori, litteraturvetarna postmodernistiskt tänkande och ingenjörerna matematik.

Jag går runt i universitetsbyggnaderna i Stockholm, pratar med studenter, lyssnar, tittar på scheman, och får den akuta känslan av att vara ombord på Aniara, Harry Martinsons rymdskepp i boken med samma namn från 1956. Liksom passagerarna i rymdgoldondern Aniara, som flytt från ett av strålningskatastrofer ödelagt jordklot, kommit ur kurs och styr rakt ut i universums mörker, svävar universitetets studenter och lärare i en sfär fjärran jordens berg och dalar.

I princip ingenting här – tänker jag – varken i samtalen som pågår, eller kurslistorna jag läser, vittnar om en befolkning i skriande ekologisk kris. Snarare än att vara bildningsprocesser för samhällets långsiktiga överlevnad, tycks kurserna och programmen vara övningar i förvaring av daterat tänkande, ett slags hjärndagis.

Att se biosfären som den totalitet från vilken all utbildning bör utgå, tycks på Stockholms universitet vara en tanke förbehållen vissa naturvetenskapliga avdelningar och de som studerar på Stockholm Resilience Centre (SRC), den tvärvetenskapliga institution som utgår från ekologiska hållbarhetsfrågor som grunden för allt.

På SRC, startat 2007 av professorerna Carl Folke och Johan Rockström, är ansatsen att det uppstyckande sättet att se världen som en mängd skilda discipliner inte längre gäller. Folkes sätt att säga det: »Vi har blivit ekologiska analfabeter.« Vad som i dag behövs på ett klot där klimatet påverkar allt och alla är kunskap om helheter, hela produktionssystem, ekologiska och sociala. För detta krävs länkar och samarbeten såväl i som utanför universitetets värld.

Jag misstänker att de flesta skolbarn, studenter och lärare numera faktiskt vet att jorden och dess klimat är satt på spel. Jag misstänker att den aura av förnekelse som uppenbarar sig på stora delar av universitet inte beror på okunskap men – vilket många sociologer visat ligger bakom bristande klimatengagemang – på känslor av maktlöshet och meningslöshet. I Aniara skriver Martinson:

»När sedan det gick upp för Ledningen att ingen återvändo mera fanns (…) kom först paniken, sedan apatien«

Jag tror inte att lärare medvetet undviker att prata om klimatförändringarna för att de tycker det är onödigt. Jag tror inte dagens skolor genomsyras av träigt tänkande för att ingen vill ha förändring. Snarare beror det nog på att de flesta av oss inte vet vad vi ska göra.

Effekt tar sig i detta nummer an temat utbildning. Hur kan systemkritisk ekologisk kunskap läras ut, och vad är sådan kunskap? Hur ser det ut inom exempelvis husbyggande? Lär sig studenterna något om klimatanpassning och om växthusgasutsläpp?

En fråga för framtiden är den om teori kontra praktik. För köttbonden Thorsten Laxvik, som intervjuas i en av artiklarna, är det spadar, hackor och handlag som saknas. »Det som behövs är verkstad, vi vet vilka behoven är«, säger han.

Sociologiprofessorn Nancy Lee Wood menar i samma text att en enorm utbildningsinsats väntar för dagens jordbor. »Från förskola och grundskola upp till gymnasium och universitet så är det enormt mycket jobb som måste göras. Inte bara vad gäller programmen och utbildningsstrukturen, men även budskapen som förmedlas genom infrastrukturen där människor jobbar och går i skolan.«

Partiet Feministiskt initiativ vill införa ämnet klimatkunskap för alla lärarstudenter i Sverige, och göra ämnet obligatoriskt redan för förskolebarn. För detta har de hånats av en del debattörer, som kallat det indoktrinering. Men om man ska tro Örjan Svane, professor emeritus vid KTH, som intervjuas i temat, vore utbildningsreformen kanske önskvärd.

»På ett plan«, säger Svane, »är det man säger och skriver om miljö och hållbarhet väl integrerat … däremot är det nog lite sämre ställt med klimataspekterna«.

Välkomna till Effekts tema Utbildning.

Jonas Gren

Ur innehållet:

  • På klimatdemo i New York: Effekt gick med i världens största manifestation för klimatet.
  • Varning för fossilbubblan: De globala oljebolagen investerar enorma pengar i fossil energi men blundar för riskerna.
  • Vårt sårbara vatten: Den globala uppvärmningen kan hota Sveriges dricksvatten.
  • Ska vi cykla grejer? Vi besöker Sveriges första lådcykelpool i Uppsala.

Dessutom:

  • Kultur: Naomi Klein recenseras.
  • Ekonomiskolan: Effekten av ränta.
  • Klimatmat: Byt ris mot blomkål.
  • Krönika: Högerextrema klimatförnekare.

Beställ genom att mejla redaktion@effektmagasin.se

Pris 69 sek + porto