Ni får ursäkta tystnaden här några dagar. Dels har det inte hänt så mycket på grönfronten och dels har det kommit ut ett nytt nummer av Sveriges näst bästa tidning. (Vilken som är den bästa drar jag mig för att nämna av ren blygsamhet.) Så varje ledig minut har varit upptagen. (Men vad Danko Jones och Disturbed har att göra i en hårdrockstidning övergår min fattningsförmåga. Disturbed kan vara förlåtna för hur regissören använt en låt av dem kongenialt i slutet av Dawn of the Dead, men då borde väl regissören och inte Disturbed platsa i blaskan.)

Tillbaks till det gröna.

Igår kväll hade det tagit försiktig fart bland den andra omgången frön. Och i morse hälsade många små gröna livstecken på mig. Jag har varit rädd att jag vattnade för mycket när jag sådde fröna, i synnerhet som jag inte behövde vattna på tre-fyra dagar eftersom jorden fortfarande var fuktig. (Kanske beror på att jag struntat i De Mycket Viktiga Hålen I Botten.) Tänk om jag kanske dränkt de stackarna. Att inleda sitt odlingprojekt med en Pol Pot-manöver kan inte vara särskilt upplyftande för självförtroendet.

Jag flyttade till slut lådan med alla smålådor närmare fönstret och solen. Då tog det fart.

Nu är min oro istället hur nästa steg går till. Omskolning. När ska man göra det? Är det ens nästa steg? Förhoppningsvis hinner jag läsa in mig lite i kväll. Men ge gärna tips i kommentatorsfältet.

Det är fascinerande att något som basalt och …ja, naturligt som att få grödor att gro kan vara omgärdat av så mycket motstridiga uppfattningar. Jag har fått kommentarer från ”Äh, det är bara att trycka ner i vilken jord som helst. Lite vatten och lite sol så reder det sig själv.” till ”Du måste följa anvisningarna. Och får inte ge för mycket vatten. Eller för lite. Använd rätt jord. Var noggrann med solen.”

Jag försöker förstå om det finns olika skolor. Olika förhållningssätt. Men i stort sett verkar tipsen hittills mest reflektera olika personligheter, från de axelryckande till de mycket, mycket oroliga själarna. Själv har jag hunnit vara alla tänkbara odlingspersonligheter den korta tid jag ägnat mig åt Svart jord. För att inte bli helt galen har jag därför mer eller mindre omedvetet stuckit huvudet i sanden (förlåt) kring jordfrågan. Börjar bli dags att ta tag i den.