Det är kanske för tidigt att avgöra om det svenska begreppet för décroissance, eller degrowth som det också kallas, blir ”nerväxt”. Men efter den konferens om ekonomisk nerväxt för ekologisk hållbarhet och social jämlikhet som hölls den 26-29 mars i Barcelona, känns det som att begreppen håller på att sätta sig.

Nerväxt står för ”en jämlik nedtrappning av produktion och konsumtion”. Tanken är att man kan öka välfärd, ekologisk hållbarhet och social jämlikhet genom en smart nertrappning medan en fortsatt strävan efter tillväxt kommer att leda till försämringar.

De bägge nerväxtkonferenserna, (den första hölls i Paris 2008) har organiserats som en samverkan mellan akademiker och aktivister kring det gemensamma intresset för nerväxt. I Barcelona utökades nerväxtnätverket betydligt när medlemmar från Omställningsrörelsen (Transition Town), Attac, Jordens Vänner och liknande organisationer mötte studenter som arbetar på sina doktorsavhandlingar.

Konferensen var anordnad av Autonoma Universitetet i Barcelona, Institutet för miljövetenskap och teknik (ICTA) och en forskargrupp som kallar sig Research & Degrowth. Förutom kända tillväxtkritiker som Joan Martinez-Allier, Hervé Kempf och Richard Douthwaite bidrog främst ett antal yngre forskare som François Schneider och Giorgos Kallios till intrycket av att en ny forskningsgren håller på att växa fram. En gren som tillväxtideologerna inte längre kan stoppa?

Att det var en aning tunnsått med ekonomer är inte så förvånande eftersom ekonomer har svårt att förena tillväxtkritisk forskning med karriär. Det är främst ekonomer som har utvecklat idén om den ekonomiska tillväxten som en grund för välfärdssamhällets utveckling. De som var där, bland andra flera ekonomie doktorer och universitetslärare, spelade en viktig roll i arbetsgrupperna.

En liknande konferens hölls för ett år sedan i Wien och därför var detta tredje gången som man lyckats anordna internationella akademiska konferenser med offentlig finansiering. I Sverige är detta antagligen fortfarande inte möjligt om man använder ordet nerväxt eller décroissance eller degrowth i namnet.
Det är uppenbart att Europas medelhavsländer ligger en bra bit före oss i den här frågan. Kanske beror det på att den ekonomiska krisen är värre för dem, men den kulturella skillnaden är antagligen också en viktig faktor.

En hemsida sattes upp under konferensens sista timme. Den skapades för att deltagarna skulle kunna fortsätta sina diskussioner efter konferensen men är öppen för alla.

Svenskar, finländare och danskar utgjorde en påtagligt stor grupp och man diskuterade att samlas i ett nordiskt nerväxtnätverk. Några planerade att få svenska politiker att ta ställning i tillväxtfrågor inför valet i höst.

I Barcelona arbetar det lokala Transitionnätverket jämsides med Degrowthnätverket. De organiserar sig på ungefär samma sätt, men skiljer sig på några punkter, exempelvis i sitt förhållande till lokala politiker. Degrowthnätverket är skeptiska till politiker och bryr sig inte om att fraternisera med dem eftersom de anser att de är alltför låsta av systemet för att kunna göra något i ett tidigt skede.

Oscar Kjellberg