Klimatforskningen går inte riktigt mänsklighetens väg just nu. Själv betonar jag ofta att mycket är osäkert och att slutsatserna är preliminära. Det är de. Men osäkerheten betyder inte bara att det kanske inte går riktigt så illa som vi befarar. Det tråkiga är att det kommer allt fler rön som tyder på att läget tvärtom är allvarligare än vi trodde.

En sådan liten otäck artikel är nu publicerad i Nature Geoscience. Det kostar pengar att läsa den, men du finner en sammanfattning här. Den handlar om klimateffekterna av att permafrosten tinar. Forskarna bakom artikeln kommer fram till att vi får räkna med ytterligare 0,25 grader det här seklet, att lägga på den uppvärmning som följer av all annan mänsklig påverkan.

Bloggaren Tamino på Open Mind sammanfattar hur många reagerat på resultaten: Oh shit!

Permafrosten innehåller enorma mängder fruset organiskt material. När marken nu börjat tina reagerar de organiska ämnena med syret i luften. Det bildas koldioxid. Processen är känd, men bedömningarna av klimateffekten har skiftat. Författarna till den nya artikeln har utgått från fyra olika utsläppsscenarier för resten av 2000-talet, och från olika värden på klimatkänsligheten (uppvärmningen i grader vid en fördubblad halt växthusgaser).

Den tinande permafrosten bidrar med cirka 0,25 grader till år 2100 i alla scenarier, även i de där koldioxidutsläppen börjar sjunka snabbt. Anledningen till att skillnaden inte är så stor handlar om att en viss mängd ytterligare koldioxid får större effekt vid lägre än vid högre halter i atmosfären.  

Alltså: 0,25 grader. Det riktigt problematiska är att den tinande permafrosten tycks komma att orsaka den uppvärmningen oavsett vad vi gör. Om vi stoppade alla utsläpp i morgon dag skulle den frusna marken likväl fortsätta att tina och orsaka koldioxidutsläpp. Processen är redan självgående, menar forskarna bakom studien.

Det ska påpekas att artikelförfattaren lämnat andra processer därhän. De tar inte hänsyn till att permafrosten även kommer att ge ifrån sig en del metan. De utgår endast från marklager ner till 3,5 meters djup. De räknar inte med effekterna av kusterosion eller möjliga utsläpp från metanhydrater under havsbottnen. Dessutom är 0,25 grader ett medelvärde, osäkerhetsintervallen är stora och det kan dra iväg uppemot 0,8 grader. Det är kort sagt försiktiga beräkningar de har gjort. Det säger de själva.

Det kan låta lite med 0,25 grader. I en värld där uppvärmningen redan nått 0,8 grader och där forskningens varningsklockor börjar ringa när vi närmar oss 1,5 rader är det mycket. Mycket. Det är aldrig för sent att börja bedriva en klimatpolitik som tar forskningen på allvar, brukar det heta. Det stämmer. Men om den politiken ska lämna en anständig värld i arv, så är det bråttom nu.