Diskussioner om klimatförändringar förs ofta i futurum. Om vi inte gör något nu kommer en hel massa hemskheter att hända. Vi kan drabbas av torka och översvämningar, dyrare mat och folkförflyttningar.
Men, vänta nu, påpekar skribenten Kurt Cobb i en text på sin blogg Resource Insights: Tänk om vi inte alls håller på att närma oss en punkt i historien som kan tippa oss över i ekologisk katastrof, som vi måste ta oss samman för att hindra? Tänk om vi redan befinner oss mitt i den katastrofen, och att den redan har pågått en tid?

Och man behöver inte mer än öppna tidningarna eller sätta på tv:n för att se faktiska manifestationer av det som tills nyligen mest har utmålats som framtida skräckscenarier. Pakistan ligger under vatten efter enorma skyfall. 1 600 personer beräknades i söndags ha dött och 15 miljoner drabbas av katastrofen.

I Kina uppger regeringen att landet hittills i år har drabbats av 1 700 översvämningar, översämningar som på ett eller annat sätt har drabbat 140 miljoner människor. I norra Kina saknas just nu över 2000 personer och räddningsarbetare letar förvivlat efter överlevande i meterdjup lera.

Från en av Grönlands stora glaciärer har den största isön på nästan 50 år brutits loss och drivit iväg.

I Moskva beskrivs läget som ”helvetet på jorden” med bränder som rasar efter ihållande torka och vetefält som går upp i rök. Sedan i juni har vetepriserna ökat med 70 procent och när Ryssland i förra veckan meddelade att de stoppar all export av vete orsakade det diskussioner om huruvida vi står inför en matkris liknande den 2008.

Men medan de flesta rapporteringar fortfarande behandlar alla dessa katastrofer som märkliga sammanträffanden och klimatsamtalen i Bonn inte lyckades ta sig framåt tvekar inte Rysslands president Medvedev att ta k-ordet i sin mun:
”What’s happening with the planet’s climate right now needs to be a wake-up call to all of us, meaning all heads of state, all heads of social organizations, in order to take a more energetic approach to countering the global changes to the climate.”sade han redan i slutet av juli.

Tillbaka till Kurt Cobb och hans funderingar kring om vi befinner oss mitt i katastrofen i stället för att ha den framför oss. Det finns de som menar att en sådan inställning leder till apati, konstaterar han. Men han jämför med hur det är när man får besked om en allvarlig sjukdom:
”Having failed to prevent it, we set about treating it. We try to alleviate the symptoms if they are severe. We attempt to get at the underlying cause to shorten the time of recovery. And, if the problem proves chronic, we look for ways to cope with the condition long term.”

På filmen nedan kan man se hur röken ligger tät över Moskva. Observera turisterna som försöker bete sig som om de vore på en helt vanlig semester och fotar rakt ut i det gråa diset, där inga sevärdheter längre syns.