Foto: Josefin Olevik

 

En liter bensin per mil, breda däck, lastbilsmotor och med en svängradie som straffområdet på en tolvmannaplan. Den miljömedvetna delen av mitt hjärta blödde när husbilen stod där framför mig.
Visst kändes det lustfyllt att resa runt i campingbil en sommar, men samtidigt så oerhört otidsenligt. Helt miljöfel!
Jag skulle skriva en bok om campingliv och funderade över ett sätt att hantera kapitlet ”miljö” utan att döda hela företeelsen. Några av de problem jag såg framför mig var:
– Tunga bilar.
– Långa körsträckor.
– Småbutiker med skralt utbud av ekologiskt och krav-märkt.

Men som så ofta tidigare pekade fördomarna någon helt annanstans än mot verkligheten. Campare är nämligen miljövänliga.

Campare väljer i mycket mindre utsträckning än icke-campare att flyga. De stannar i Sverige eller åker bara så långt som de orkar dra sin husvagn. Och det blir sällan till Australien.
En familj på fyra personer som flyger till Thailand släpper ut 5 600 kilo koldioxid, medan en lika stor familj som tar sin bil med släp på en 200 mil lång resa producerar 500 kilo koldioxid. Det är stor skillnad.
Redan där ligger camparna så bra till att matchen i stort sett är avgjord. Men för att utöka sina (för mig) oväntade miljöpoäng visade det sig att de heller inte kör speciellt mycket. Omkring en tredjedel av campingfolket ligger stilla på en och samma tomt hela säsongen, från maj till september. De väljer ofta ett närliggande område för att kunna pendla hem till huset emellanåt. Också de som faktiskt reser bor in sig på två eller tre ställen där de kan koppla av och bygga förtält.

Men intressant är framför allt att de campare jag pratade med (och jag tillbringade en hel sommar med att intervjua semesterfirare i husvagn) inte var intresserade av miljöfrågor. Varken bensin, återvinningsbara material eller eko-bananer spelade in när de valde semester eller livsstil i övrigt.
Ändå tär de relativt lite på miljön.

Och det gäller mer än val av transportmedel. Det finns få höginkomsttagare på en campingplats och den som tjänar mindre konsumerar också mindre. Tendensen blir tydlig när SCB samkör inkomstuppgifter med koldioxidutsläpp, kurvan är obönhörligt uppåtgående i takt med att lönerna ökar.

Alltså hjälper det inte att vara högutbildad, medveten och ha ett ömmande miljöhjärta. Det hjälper bara marginellt att välja eko-bananer för att trösta sig efter vinterns Indienresa. Det hjälper knappast heller att cykla en vecka på Gotland i väntan på flyget till Venezuela i september.

Om man verkligen vill göra skillnad får man hålla sig i krokarna eller åtminstone på tågavstånd. Kanske köpa en begagnad husvagn, ställa upp den intill en vacker sjöslänt och täcka bordet med en vaxduk. Gärna på cykelavstånd till eko-broccoli, men ännu hellre med en bra bok i handen och en kajak i strandkanten. Låta miljösamvetet slappna av. Det gör camparna.
De vet att njutningen kan ligga så nära och de gör den så okomplicerat miljövänlig.

Josefin Olevik

Frilansjournalist och aktuell med boken Campingland – en berättelse om flintastek, flukthål och förtältsromantik (recension av Göran Greider i Dagens Nyheter).

Josefin Oleviks hemsida