Jag är i Sverige över påsk. Den här gången ska jag stanna ganska länge, hela elva dagar. Men ganska ofta reser jag från London, där jag bor, för kortare tidsperioder – en förlängd helg, kanske. Jag borde inte flyga så mycket, inte färdas fram och tillbaka mellan Heathrow och Arlanda flera gånger om året. Men jag saknar min familj och mina vänner. Jag vill delta på bröllop, fester och högtider. Och möjligheten finns ju. Det går snabbt, och det är billigt.                                                                                                                                            
Varför vi flyger har ju diskuterats tidigare här på bloggen. Jag har funderat på samma sak. För några år sean läste jag miljöpsykologi på Göteborgs Universitet. Bland mycket annat studerade vi vad som händer när vi ställs inför situationer där våra attityder eller förhållningssätt inte matchar våra vanor. Vad händer om jag vill flyga hem till min mammas födelsedagsfest i Stockholm, men min attityd är att flygresor bör undvikas?                                                  
När attityd och handling inte matchar uppstår dissonans, läste vi. Den kan undvikas genom att handlingen eller attityden förändras – till exempel genom att man slutar flyga – eller genom rationalisering. ”Jag cyklar alltid”, säger man till sig själv, ”jag kan ta bilen idag när det regnar.” Eller: ”Jag förtjänar att ta bilen, jag har ju lite ont i ryggen.” Eller, som i flygfallet: ”Jag är ju så miljövänlig annars, nog kan jag unna mig att flyga ibland.”                              
Med hjälp av rationaliseringen kan vi hålla oss med en typ av värderingar – som att flygresor bör undvikas – och totalt motsatta vanor. Samma mekanism är verksam när det gäller rökning: Alla vet att den ger dålig hälsa och för tidig död. Ändå puffar de vidare. Ingen säger: ”Jaså! Rökning ger lungcaner och KOL. Det hade jag ingen aning om! Jag fimpar genast!” (För en mer humoristisk take på samma sak, se den här artikeln på skämtsajten The Onion. ”How bad for the environment can throwing away one plastic bottle be? 30 million people wonder.”)                                                                                                                                          
Med detta resonemang följer att problemet sällan är attitydförändringen. De flesta vet redan att flygtresor är dåliga. Det är inte mer information som behövs. Vad är nästa hinder? Kanske är vi så bekväma att vi helt enkelt kommer att flyga så länge vi har möjlighet och råd. I så fall får vi göra det svårare för oss själva, genom att hindra att fler flygplatser öppnas (ett steg i rätt riktning är miljödomstolens nej till lågprisflyg från Ärna flygplats i Uppsala). Och genom att införa flygskatt, såklart.