I den gamla knäckebrödsfabriken i Stora Skedvi finns allt från kött, ost och godis till öl och marmelader. Kunderna kan fylla på glasflaskor med mjölk från en gård i närheten, köpa fläsk från grannfarmen och där finns ägg från en producent i trakten. Det som nu är en saluhall började med en idé med liknande upplägg men i mindre skala. År 2010 startade Malin Floridan och Anders Åkerberg företaget Dalakassen.

– Vi ville samla råvaror från området, kombinera ihop dem och leverera kassar med lokala råvaror direkt hem till människor, säger Anders Åkerberg.

Både han och Malin Floridan lever och verkar i Stora Skedvi, en Dalasocken i Säters kommun. Där bor omkring 2 500 personer. Med drygt tre mil till de två närmaste större städerna Falun och Borlänge är det många som varit skeptiska till idén om att driva en saluhall just här. Men det har visat sig vara fullt möjligt.

– Det har blivit ett utflyktsmål. Folk tar sig hit för att se vad vi håller på med. I år tror jag att vi kommer landa på omkring 70 000 besökare, och det är mer än vi hade kunnat hoppas på, säger Malin Floridan.

Till att börja med fokuserade Malin och Anders framförallt på den lokala köttproduktionen. Sedan har det ena lett till det andra, och nu har de en bredare nisch än så.

– Jag är själv uppvuxen på en gård inte så långt härifrån och för mig är det väldigt naturligt att man vill ha den här typen av råvaror. Det är ganska mycket kopplat till vårat eget intresse för mat, säger Anders Åkerberg.

Vi hänger på bondvischan men det blomstrar jordbruksmässigt i det här området
Malin Floridan

Malin Floridan och Anders Åkerberg beskriver sig som två matnördar. De vill erbjuda sina kunder välproducerade varor till bra kvalitet. Men det är svårt att hitta lokala alternativ till allt. Grönsaker kan till exempel vara en utmaning, och en del av produkterna måste transporteras en bit för att så småningom hamna på hyllorna i Stora Skedvi. Det mesta i saluhallen kommer dock från lokala och småskaliga producenter.

– Vi hänger på bondvischan men det blomstrar jordbruksmässigt i det här området, och det är ju det vi vill fånga upp, säger Malin.
I lokalen finns också ett bageri där det bakas knäckebröd för hand i vedeldade ugnar, något som skett i bygden ända sedan 1950-talet. För några år sedan såg det ut som att det inte skulle bli något mer knäckebrödsbakande i Stora Skedvi. Leksandsbröd som drev bageriet lade ner sin verksamhet på orten sommaren 2013 och lokalerna skulle säljas.

Vid den tidpunkten hyrde Anders och Malin en del av fabrikens lokaler där de drev Visthusboden. De kände båda att de ville bevara brödbakandet, både för sin egen verksamhets skull och för bygdens. Och det var många andra som också reagerade på beskedet – på sociala medier skapades grupper för att rädda knäckebrödstraditionen i Stora Skedvi.

– Vi vågade inte säga något om att vi ville baka bröd här för vi var rädda att vi inte skulle få köpa lokalerna om vi sa det, säger Anders Åkerberg och skrattar lite.

– Vi brukar få höra att det inte finns någon lönsamhet i att baka knäckebröd för hand eftersom det är ett så pass kostsamt mathantverk. Det finns de som tycker att det inte är någon idé att satsa på det. Dem vill vi motbevisa, och hittills går det ganska bra, konstaterar Malin Floridan.

______

Den här texten publicerades i Effekt 4/2016. En prenumeration tecknar du här.