Efter 16 år som generalsekreterare på Sveriges största miljöorganisation kände Svante Axelsson att det var dags för något nytt. När han lämnade sitt jobb på Naturskyddsföreningen såg han framför sig en betydligt lugnare tillvaro i livet. Han skulle få tid att skriva på en ny bok. Han hade också en plan om att börja som gästforskare på Linköpings universitet där han skulle ta sig an frågan om hur det kommer sig att klimatarbetet ofta går så trögt trots att vi som samhälle vet hur illa ställt det är.

Då ringde regeringen.

 

Men här måste vi backa bandet lite. Till sommaren 2015.
Det var då, ett halvår innan klimattoppmötet i Paris, som Johan Rockström hade sitt hyllade sommarprat i P1 i Sveriges Radio. I samband med detta föreslog den internationellt erkände miljöprofessorn att det behövdes en ny berättelse för Sverige som nation:

”Tänk om vi kunde, i en partiövergripande överenskommelse, slå fast att Sverige skall bli världens första helt fossilfria välfärdsnation (till 2030!). Det skulle (1) skapa stor entusiasm och kreativ kraft i Sverige (inte minst näringslivet skulle få sig en rejäl positiv skjuts), men också (2) skicka otroligt starka signaler internationellt.”

Johan Rockström och Svante Axelsson hade faktiskt redan föreslagit något liknande i en gemensam debattartikel i Dagens Nyheter några månader tidigare. Men det var först nu, visade det sig, som tiden var mogen. Efter Johan Rockströms sommarprat drog Supermiljöbloggen igång en artikelserie där alla riksdagspartier, samt också ett gäng företag, miljöorganisationer och tankesmedjor, fick uttala sig om förslaget. Det var få som var direkt kritiska, även om några hade synpunkter på årtalet.

Regeringen såg nu – för att citera en av dess tjänstemän – att ett möjligheternas fönster öppnade sig. När det i september var dags för Stefan Löfven (S) att läsa upp regeringsförklaringen inför en fullsatt riksdag, slog statsministern därför fast att:

– Sverige ska bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer.

Två månader senare, bara några veckor innan Parismötet, lanserade regeringen också ett nytt initiativ på området, som fick det passande namnet Fossilfritt Sverige. Idén var att inför Paris ge svenska företag, kommuner och organisationer möjlighet att under ett svenskt regeringsparaply demonstrera sitt klimatarbete för en internationell publik.

Om den satsningen blev flipp eller flopp kan diskuteras. Men efter Parismötet fanns det trots allt kvar en grupp med ungefär 200 olika aktörer – allt från ABB till Östersunds kommun – som alla skrivit under på följande punkt:

Världen behöver bli fossilfri. Vi ser positivt på att Sverige går före. Det skapar bättre miljö, attraktivare städer och nya möjligheter till jobb.

 

Det var någonstans i den vevan som Svante Axelsson fick det där samtalet från regeringen. Och på en presskonferens under Almedalsveckan i somras kunde klimatminister Isabella Lövin (MP) nöjt presentera regeringens nya värvning. Svante Axelsson skulle bli nationell samordnare för Fossilfritt Sverige, ett uppdrag som skulle sträcka sig från 1 september 2016 fram till 31 december 2018.

– Det var svårt att säga nej. Jag kände att jag skulle kunna göra en viss nytta här ändå. Och mandatet var samtidigt väldigt brett, så jag skulle inte behöva sitta i knät på regeringen. Personligen ser jag också det här som ett projekt för Sverige, något som alla regeringar kommer ha användning av.

Det säger Svante Axelsson när Effekt träffar honom över en kaffe en eftermiddag i februari. Jobbet har han då haft ett knappt halvår och mycket av tiden har han använt till att resa runt i Sverige för att bilda sig en uppfattning om det klimatarbete som pågår.

– Jag ser mig själv som katalysator. Jag ska påskynda omställningen till ett fossilfritt Sverige. Och för det har jag tre strategier: storytelling, hinderröjning och utmaning.

Svante Axelsson förklarar att han vill skapa en kollektiv berättelse som alla kan känna sig delaktiga i. Ett fossilfritt Sverige handlar om modernisering och möjligheter, menar han, inte om bördor och besvär.

– Problemet i dag är att många människor är mer rädda för medicinen än för sjukdomen – mer rädda för klimatåtgärder än klimatförändringar. För att det här hjärnspöket ska försvinna tycker jag det smartaste nu är att lyfta fram hur gott livet faktiskt kan vara i ett fossilfritt Sverige.

Svante Axelsson vill också ta reda på vilka hinder som företagen, kommunerna och organisationerna som ingår i nätverket ser i sitt klimatarbete, information han tänker skicka vidare in i regeringens olika departement och myndigheter.

Slutligen vill han se fler aktörer i gruppen som vågar utmana och inspirera andra.

– Det sista är ett sätt att höja tempot. Alla måste ha klimatmål och utsläppsstatistik, och ett årtal för när de ska bli fossilfria. Sen kommer de få berätta vad i klimatarbetet som de är mest stolta över och vad de har för goda exempel som andra skulle kunna ta efter. Jag skulle också vilja se mer av vilka visioner man har inom olika branscher.

 

För tre år sedan gav Svante Axelsson ut boken Vår tid är nu – tio hoppfulla perspektiv på klimatkrisen (Ordfront). I ett av kapitlen skriver han att svenska företag historiskt sett ofta varit duktiga på att gå före i klimatarbetet. Men konstigt nog verkar de hela tiden glömma bort det, fortsätter han, för så fort det handlar om att ta på sig nya mål så skriker framför allt branschorganisationerna om att det blir orättvist om inte alla andra företag i hela världen ställs inför samma krav.

Det låter på dig nu som att mycket hänt på de här åren. Är det så att företagen är mer på hugget i dag?

– Ja det tycker jag verkligen. Nu är företagen mer kaxiga i att de faktiskt säger att målet är att de ska bli fossilfria. Där var vi inte för bara några år sedan.

– Men sen tycker jag att många fortfarande överdriver förändringsresan, och det gäller både företag, privatpersoner och politiker. Ta IT-frågan, hur i princip alla i Sverige nu har tillgång till internet via en mobil eller en dator. För samhället har ju det här varit en enorm omställning. En jätteinvestering. Och vi vet också i dag att tekniken kommer fortsätta utvecklas med blixtfart, vilket ju är otroligt spännande.

– Nu ska vi samtidigt göra en livsnödvändig samhällsomställning bort från beroendet av fossila bränslen. Men då tycker många helt plötsligt att vi inte har råd. Då väljer många att fokusera enbart på problemen. Och att ny teknik ska kunna hjälpa oss i det här, det vill man inte heller tro på.

Svante Axelsson, utbildad naturvetare och ekonom, skrattar och säger att han nog borde ha läst till psykolog också.

 

Frågar man runt om Svante Axelsson nämner de flesta hans envetna optimism. Ser han inte svårigheten i utmaningarna, och förstår han inte hur allvarlig situationen just nu är, undrar många.

– Jo det är klart jag gör. Något som verkligen oroar mig är att naturen nu verkar reagera häftigare och kraftfullare på temperaturförändringarna än vad vi tidigare har trott skulle ske.

Han pausar och tänker efter, och fortsätter sedan:

– Men Martin Luther King sa inte ”I have a problem”. Och enligt forskningen är människan också mycket mer benägen att ta till sig möjlighetsberättelser än hotbilder. Så jag har medvetet valt att lägga mitt fokus här, vilket innebär att jag ofta lyfter fram just det positiva – som exempelvis att omställningen till förnybar energi i världen ser mycket lättare ut än vad vi tidigare har trott.

Men det måste väl finnas mer som du oroas över? Hur är det med Donald Trump i Vita huset, ser du något som helst positivt med det?

– Det är klart att det skulle ha varit mycket bättre med Hillary Clinton som amerikansk president. Men som läget är nu så tycker jag faktiskt att Donald Trump är så provocerande att det nästan är bra. För det kommer föda en motreaktion, där människor måste engagera sig. Ibland behöver det gå lite snett för att det till slut ska kunna bli bra. Ta klimatförhandlingarna. Vi hade fiaskot i Köpenhamn 2009. Sen hade vi succén i Paris 2015. Man kan säga att världen just nu befinner sig i Köpenhamn, men det är till Paris vi ska.

 

I sin bok skriver Svante Axelsson att det finns två viktiga jokrar i den klimatpolitiska kortleken. Den ena är, som han redan nämnt under intervjun, teknikutvecklingen, inte minst på energiområdet. Den andra rör människors värderingar, och hur dessa förändras över tid.

Poängen han vill göra är dock att de två jokrarna hänger ihop. Och att det är handlingen som ofta föregår värderingsförändringen.

Svante Axelsson förklarar att den som exempelvis för första gången köper solceller till taket, ekologisk mat i butiken eller tidningen i pdf-version förmodligen inte gör detta för att det är en god miljögärning. Snarare kanske det handlar om teknikintresse, om status, om bekvämlighet, om en ekonomisk besparing eller om flockmentalitet. Men med handlingen så följer samtidigt ett förändrat beteende.

– Det är ju inte så att du som medborgare först måste gå en värderingskurs, för att därefter börja agera på rätt sätt. Nej du gör olika handlingar av olika motiv de första gångerna, men sen lär du dig saker om de handlingarna och börjar försvara dem. Du blir helt enkelt en ägare av värderingarna som ingår i dessa handlingar.

Det här kan också modiga politiker dra nytta av, förklarar Svante Axelsson vidare. Exempelvis genom att skapa nya lagar och regler, vilket kan vara allt från rökförbud, trängselskatt och utfasningen av ineffektiva glödlampor, till att det ska bli billigare att åka tåg, att handla grönsaker eller att reparera prylar som gått sönder.

– Jag tycker därför det är fel att säga att folk måste ändra värderingar och leva sina liv på ett visst sätt. I stället tror jag det gäller att lyfta fram den förändring man själv vill se och samtidigt underlätta för människor att göra det som man själv anser är det rätta. Då kommer värderingarna automatiskt att förändras.

Svante Axelsson menar att det under de senaste åren – i kontrast till allt det bruna i politiken – skett en positiv svängning i stora delar av samhället. Det finns stora problem, visst. Men nu har det blivit hög status att hjälpa människor, att tänka på miljön, att dela på saker och att leva mer hälsosamt. Och det är bland annat därför han tror att omställningen till ett fossilfritt Sverige är fullt möjligt att genomföra.

– Jag tror att många människor längtar efter meningsfullheten och sammanhanget av att arbeta med ett kollektivt projekt, som i det här fallet skulle handla om att göra Sverige till det bästa landet i världen på miljöområdet. Därför är jag övertygad om att vi har en positiv ketchupeffekt framför oss.

 

_______________

En kortare version av denna artikel finns med i senaste numret av Effekt som når prenumeranterna denna vecka.
Vill du prenumerera på klimatmagasinet Effekt i ett år?
Swisha till 123 006 43 60
250 kr + namn och adress, så får du 4 nummer av papperstidningen
200 kr + mejladress, så får du 4 nummer av tidningen som pdf
Start med nummer 1/2017, som har tema: flyg

_______________