Efter klimatmötet i Köpenhamn skrev den brittiske författaren och journalisten Mark Lynas en uppmärksammad artikel om att haveriet kunde skyllas på Kina. Nu har Aftonbladet Kultur översatt artikeln och gett den rubriken ”Så spelade Kina bort vår framtid”. Den inleds så här:
”Köpenhamn var en katastrof. Det vet vi. Men sanningen om vad som faktiskt hände riskerar gå förlorad bland alla rykten och ofrånkomliga ömsesidiga beskyllningar. Sanningen är denna: Kina undergrävde förhandlingarna, förödmjukade medvetet Barack Obama och insisterade på en förfärande ”uppgörelse” vars syfte var att västvärldens ledare skulle bära skulden. Hur kan jag veta detta? Jag var i rummet och såg det ske.”
Det är såklart intressant att få en inblick i klimatförhandlingarna på toppnivå och visst verkar Kina ha bromsat förhandlingarna, men tyvärr säger artikeln mer om Mark Lynas än om den globala klimatpolitiken.
Sanningen är denna: Mark Lynas har tappat greppet om klimatfrågan och gör nu mer skada än nytta för klimatrörelsen. Hur kan jag veta detta? Jag har läst i princip allt han skrivit de senaste fem åren och jag har träffat honom personligen.
Det verkar som att Mark Lynas-förändring startade efter att han skrivit boken Sex Grader vilken går igenom kollapsen av världens ekosystem, med stegrande intensitet, grad för grad. Extremt otäck läsning. Jag känner många som inte orkat sig längre än till tre grader. Kombinationen av djupa kunskaper om klimathotet och trögheten i politiken påverkar ofrånkomligen människor på olika sätt. För Mark Lynas del verkar det som att han genomgått en gradvis desillusionering.
Det började på klimatmötet på Bali 2007 som Lynas utnämnde till en framgång, särskilt EU:s ”ambitiösa” målsättning om att halvera de globala utsläppen till 2050. Den som har koll på siffrorna vet dock att en halvering till 2050 inte är i närheten av att vara tillräckligt.
Ett år senare skrev Lynas en artikel i Svenska Dagbladet om att framtidens energikälla stavas kärnkraft.
Och medan allt fler inser att ökad tillväxt inte leder till mindre utsläpp, utan mer, började Mark Lynas propagera för att vi måste ”växa oss ur den ekonomiska krisen”.
Det senaste exemplet är alltså misslyckandet i Köpenhamn där Mark Lynas ger Kina och även Indien skulden. I en uppföljningsartikel säger han rent ut att det är fel med klimaträttvisa.
Mark Lynas betydelse för klimatfrågan har varit stor. Inte minst för mig själv som drogs in i frågan genom hans första bok Oväder 2005. Sedan dess har jag kastat mig över allt han har skrivit på sin blogg, i New Statesman, The Guardian och i Sex Grader. Tre gånger har jag träffat honom, senast i somras på Tällberg Forum. Det blev en bekräftelse på att han har tappat greppet, eller åtminstone tron på möjligheten att ställa om till ett hållbart samhälle. Han fnös åt Transition-rörelsen och spådde deras borttynande inom några år. Det enda som verkade ge honom verkligt hopp var nya kärnkraftverk.
Det är också så han argumenterar mot de som vill ha klimaträttvisa, alltså att rika länder måste ge fattiga en större del av den begränsade mängd utsläpp som kan göras utan att riskera en klimatkatastrof. Mark Lynas hävdar att det är fel, bättre är att bygga förnyelsebar energi och kärnkraft i stor skala så att den fossila energin kan ersättas. Därmed ansluter han sig till den teknikoptimism som visserligen är väl utbredd, men som saknar vetenskapligt stöd. Såväl FN:s klimatpanel IPCC som Internationella Energiorganet IEA är klara med att den fossila energi som utgör 85 procent av världens energimix inte låter sig bytas ut i en handvändning. Särskilt inte som efterfrågan på energi snabbt ökar i en värld som törstar efter ekonomisk tillväxt.
Jag har tidigare skrivit om varför det är märkligt att lägga så stor del av skulden på Kina när de bara gör som de rika länderna gör – sätter sin egen utveckling främst. Även Rikard Warlenius på Arbetarens Klimatblogg har på samma sätt kritiserat Mark Lynas artikel.
Säkert vill Mark Lynas väl, men resultatet av hans skeva analys blir tyvärr endast att han bara bidrar till att skjuta fram den nödvändiga omställningen till ett hållbart samhälle.
Jonas Hansson • 19 januari 2010 kl. 14:39
Otvivelaktigt hade möjligheterna till bra överenskommelse ökat med löften från i-länderna om kraftiga minskningar i god tid före Köpenhamnsförhandlingarna.
Grunden i Lynas artikel för att lägga en stor del av skulden på Kina var däremot att Kina i förhandlingarna på ministernivå krävde att industriländernas kvantifierade mål, -80% till 2050, skulle tas bort ur överenskommelsen. Vilken logik förklarar Kinas krav? De tillhör själva inte ländergruppen! Varför stoppade Kina som utomstående andra länders kvantifierade mål om minskningar?
Angela Merkel blev rasande, Australiens premiärminister blev upprörd. Brasiliens representant påpekade hur ologiskt Kinas krav var.
http://www.guardian.co.uk/environment/2009/dec/22/copenhagen-climate-change-mark-lynas
Stämmer detta kan man knappast skylla det på Mark Lynas?!
Även Lars-Erik Liljelund pekar ut Kinas ovilja att ha med kvantifieringar.
”Asked by the Observer who was to blame for blocking the introduction of controlled emissions, the director general of the Swedish environment protection agency, Lars-Erik Liljelund, replied: ”China. China doesn’t like numbers.””
http://www.guardian.co.uk/environment/2009/dec/20/china-blamed-copenhagen-climate-failure
Sebbe • 19 januari 2010 kl. 19:38
Hela den rika världen kämpar för att kunna börja kräva utsläppsminskningar av Kina. Tids nog måste detta förstås ske. Helst så fort som möjligt, men samtidigt måste vi ju förhålla oss till det faktum att den rika världens välstånd kommer från vår förbränning av fossilt kol. Att då förvägra de fattiga länderna förbränning utan att bistå med fossilfria alternativ är en fet spottloska i ansiktet. Och Kina är fortfarande ett fattigt land – räknat per capita.
Men när resten av världen vill se Kina bland de som minskar så känner de sig förstås hotade. De vet att de minskningar ”vi” åtar oss nu kan hamna på Kinas bord mycket snart.
Så visst kan det vara att Kina spelat fulspel i Köpenhamn. Men knappast mindre befogat fulspel än vad andra länder sysslar med.
Det vi måste göra är att komma åt de krafter inom _alla_ länder som förhalar omställningen.
Robert Z • 19 januari 2010 kl. 17:38
David:
Kan du förklara varför Lynas bytt sida i klimatfrågan?
David Jonstad • 19 januari 2010 kl. 18:04
Nej, inte mer än att han verkar tycka att det känns mer pragmatiskt/realitiskt/tryggare att befinna sig nära makten åsiktsmässigt.
Rikard W • 20 januari 2010 kl. 10:38
Huvudet på spiken David. Jag anade att det var så som du skriver med Lynas, men hade inte hela bakgrunden klar för mig. Det fick jag nu.
Seppo Laine • 21 januari 2010 kl. 22:40
Hej!
Lynas analys av Kinas agerande tycker jag ser rimlig ut. Kina valde att spela med sina muskler för att kunna välja fritt vad man själv vill åstadkomma i fråga om klimatmål. I Lynas uppföljningsartikel tycker jag den viktigaste poängen är att även utvecklingsländer måste nu välja en koldioxidneutral utvecklingsväg, och den vägen ligger öppen för alla i solklimatsbältet i vart fall med dagens teknik. Fakta är fakta.
Men att Lynas tyr sig till kärnenergi är kanske ett uttryck för desperation, trots sina risker är det koldioxidneutralt…
Både Indien och och Kina hade mått väl en inkomstutjämning och utveckling av sina hemmamarknader istället för realisationen av sin arbetskraft till multinationella bolag.
David J • 22 januari 2010 kl. 00:10
Seppo: ”även utvecklingsländerna”, menar du att det finns några länder som har valt en koldioxidneutral utvecklingsväg? Det enda land som åtminstone börjar planera i dessa banor är Maldiverna (det land som för övrigt Mark Lynas är rådgivare åt). Vad gäller den rika världen följer de en utvecklingsmodell som bygger på ökad resursförbrukning och energianvändning, gärna kombinerad med att låta länder som Kina och Indien ta hand om den smutsigaste och mest co2-bolmande produktionen.
Gäst • 2 februari 2010 kl. 15:56
Glöm inte att Lynas har gjort utredningar för Stockholm Network (dvs storkapitalet). Man kan läsa mer om dem här: http://www.tvardrag.se/index.php?te_id=458&norelated=1
Maria Mutt • 3 februari 2010 kl. 19:45
Kinas förhandlare He Yafei avskedades när han kom hem för att han skämt ut Kina inför världsamfundet. Det kan alltså han funnits en en personlig historia bakom det som skedde.
markus • 7 februari 2010 kl. 15:23
Tycker det är konstigt att miljörörelsen har så svårt att acceptera vad som hände i Köpenhamn. Kina står för 25% av utsläppen av CO2, och vill fortsätta med det. Oljeländerna, med Venezuela, Sudan och Saudi arabien i spetsen, vill fortsätta att sälja olje. Detta framgick med all tydlighet på klimatmötet. Men nu måste tydligen historien skrivas om för att passa in på kartan
Martin Saar • 10 februari 2010 kl. 14:06
Hej Markus!
Det som hände i Köpenhamn var logiskt riktigt då de rika länderna/OPEC/länderna i Nord/industriländerna eller vad du vill kalla dem envisades att prata i termer av utsläpp per land. Det är riktigt att Kina släpper ut mest av alla länder som land, men mindre än Sverige per capita! En förhandling som inte tar hänsyn till invånarantalet är dömd att misslyckas.
Dessutom vilket de flesta glömmer bort så skulle jag som kinesisk förhandlare också lyfta fram de olika ländernas historiska utsläpp. M a o före 1990 som inte finns med i Koytoprotokollet. Av vilken anledning ska länderna i Nord som byggt upp sina länder med kol, gas och olja från 1850 till 1990 friskrivas från utsläpp under denna tid? EU:s och USA:s historiska utsläpp är över 30 % vardera jämfört med Kinas 5 % under samma tid. Jag tror inte kartan behöver skrivas om utan länderna i Nord behöver några matematik- och historielektioner.
Vill du läsa mer:
http://stallom.se/2009/03/24/ar-det-skillnad-pa-skurkar-och-skurkar-2/
Brage Norin Skogså 209 961 91 BODEN • 12 februari 2010 kl. 00:12
Mark Lynas har till 100 % rätt om Kina!
HISTORISK BAKGRUND
Kinas agerande i Köpenhamn handlar om KOLET!
Kolla noga globala utsläpp av kol (C) från fossila bränslen fram till 2008. Vad händer efter 2002? Då startade ett gigantiskt kolrally i Kina! På fem år lyckades Kina öka sin kolanvändning mera än hela USA-s väldiga kolkonsumtion. Kan någon människa ta till sig denna verklighet? Om Kina fortsätter sin extrema satsning på kol fortsätter koldioxiden i atmosfären att stiga, även om USA stänger alla sina kolkraftverk. Den jättelika ”kol-industrialiseringen” i Kina hotar hela jordens klimat.
Världens oljekonsumtion har legat nästan stilla de senaste fem åren. Alla experter är överens om att oljeproduktionen snart kommer att nå toppen ”oil peak”, och att den där-efter kommer att minska snabbt. Världen rusar över från ett oljeberoende till ett kolberoende.
Hur fortsätter kurvan de närmaste åren? Sannolikt inte alltför dramatiska siffror för år 2009 – men aj, aj – full rulle igen 2010. Nära 80 procent av ökningen av kol efter 2002 ägde rum i Kina. Om den vanvettiga satsningen på kol i Kina fortsätter några år till, når vi ofattbara 10 Gton kol, som skapar 36,7 Gton CO2 (koldioxid), som årligen pumpas in i atmosfären. Detta betyder över 5 ton CO2 per person varje år.
Kolla IPCC-s värsta scenario (A1F1) – som också kallas ”business as usual”. Till och med detta skräck-scenario tog till i underkant. Forskarvärlden är skakad. Ingen kunde ens föreställa sig att en så våldsam ökning av kolet kunde inträffa. Kina håller mycket snabbt på att förvandlas till världens Svarte Petter.
Vad sker om klimatforskningen får rätt?
Om klimatet visar att forskarnas klimatvarningar var riktiga, kommer Kina att ställas till svars. Kina fortsatte med en storskalig satsning på kol – trots massiva varningar från en hel forskarvärld. Kina saboterade förhandlingarna i Köpenhamn. Dom ville t o m
ta bort alla krav på de industrialiserade länderna!
Dom vill till varje pris undvika skampålen.
USA kan faktiskt skylla på att folket inte visste bättre. Bara några få var medvetna om följderna av det stora energislöseriet i USA under förra århundradet. Om USA fullföljer planerna på nedskärningar av växthusgaser, nu när allt tyder på att utsläppen sätter hela planeten i brand, då har USA visat att landets politiska ledning har försökt ta sitt ansvar.
China Power Inc. tecknade för en vecka sedan historiens största köpkontrakt av kol från Australien (30 Mton kol per år i 20 år). Det betyder drygt 22 kg importerat kol per kines och år – i 20 år. Fler kontrakt är på väg och Kina arbetar just nu intensivt för att köpa brytnings-rättigheter av utländska koltillgångar (man bryter kolet själva och sköter transporterna – vilket är billigast). Planerna är dessutom redan klara för fortsatt satsning på kolkraftverk.
Det är ingen tvekan – Kina fortsätter ”kolspåret” trots alla varningar. Endast en mycket stor klimatkata-strof kan vända utvecklingen. Vetenskapliga rapporter hjälper föga. Det är klimatet i framtiden som av-gör. Endast klimatet kan få opinionen växa sig så stark, att det blir möjligt att gå från ord till handling.
Vi står inför en global förintelse av liv.
När man läser rapporter, skrivna av världens mest kända biologiska experter, blir man mycket illa berörd.
Om forskarna har rätt står Arktis inför en ekologisk katastrof. Det är inte bara bara isbjörnar och valrossar som ligger illa till. Även det arktiska fågellivet och flera unika valarter är hotade.
Biologernas rapporter om hur världens korallrev kommer att slås ut, berör även flera hundra miljoner människor. Den senaste rapporten om tillståndet hos världens korallrev publicerades strax före Köpen-hamnsmötet. Det marina livet i korallreven är minst lika fantastisk som livet i världens regnskogar. En massaker av dessa unika livsformer är redan på gång.
Kejsarpingvinen, som ruvar sitt ägg mitt under de värsta tänkbara köldstormarna i Antarktis, är också hotad. Massor av olika pingvinbestånd hotas av issmältningen i Antarktis.
Det är lätt gjort att börja hata representanter för kolindustrin. De personer som förespråkar en fortsatt satsning på kol, trots vetenskapens varningar, är moder jords största hot. De orsakar en förintelse av många fantastiska livsformer på vår planet. Vi har fått informationen nästan övertydligt, både genom skriftliga rapporter och genom foton tagna av våra naturfotografer. Om biologernas farhågor besannas, kan ingen hävda att vi ingenting visste. Vi var mycket väl informerade.
Frågan om kolkraftverken är mänsklighetens ödesfråga.
Kina går i spetsen vad gäller satsningar på kolkraften.
Det var fotosyntesen som skapade livet. Fotosyntesen skapar liv och fossila bränslen samtidigt. Alltför storskalig användning av fossila bränslen återskapar en uratmosfär som inte passar livsformerna på jorden. Kolet hör hemma nere i marken. Kolet är människans ”förbjudna frukt”. En fortsatt satsning på kol hotar hela skapelsen –så är det.
DET BLEV EN LÅNG BAKGRUNDSHISTORIA.
Brage Norin, Skogså Tankesmedja.
Helge Sonntag • 15 mars 2010 kl. 22:03
Brage
Roligt att höra din röst igen. Och visst är det så att Kina inte längre frammstår som det lysande föredömet i världen. Men när det nu är så att den kinesiska ledningen som styr över 1/5 av jordens människor har bestämt sig för att satsa på i-världens koncept – hur konstruktivt är det då att vi här uppe i glashuset…? För några år sedan trumpetade Göran Persson ut att Sverige skulle bli miljöföredömet i världen. Är det dags att åter försöka få in Sverige på det spåret istället för att sälla sig till västvärldens gnälliga försvar för en ohållbar livsstil?
Hälsningar från Helge Sonntag i Falun
Brage Norin Skogså 209 961 91 BODEN • 15 augusti 2010 kl. 23:35
Kul att höra av dig Helge.
Vad sysslar en så speciell
person som du Helge – med?
Jag har jobbat 10 år i Kina
och sett landet förändras i
grunden. Mina sista rötter av
kinesdiskt hopp har rivits upp
från jorden. Oj, oj, oj vad jag
skådat. Om du bifogar ditt mail
kan vi kommunicera.
Om du vill veta vad jag håller på
med kan du googla ”brage norin” –
jag är ensam med detta namn i vårt
avlånga land.
Hoppas du har hälsan. Du hade
extremt snabba reflexer när du
var ung. Jag glömmer aldrig detta.
Min dotter blev akrobat – även hon
hade mycket snabba reflexer. Hon kunde
balansera korta pennor – till min förvåning.
Snabbhet behövar man ha inom akrobatiken.
Min son blev kines i fem år och har nu
en kinesisk flickvän. De bor i Göteborg.
Han talar, skriver och läser kinesiska.
Detta språk lärde jag mig aldrig.
Hej då gamle kompis/ Brage