mark lynas

Mark Lynas får oss att välja sida

I det senaste numret av Ordfront Magasin skriver jag om Mark Lynas och hans omvändning från miljöguru till teknofil. Artikeln finns att läsa här. I korthet omfamnar min gamla idol numer allt sådant som jag själv är ytterst kritisk mot: mer komplexitet, mer tillväxt, mer kärnkraft, mer industrijordbruk och så vidare. Eller som Cornucopia sammanfattar Lynas budskap i en kommentar:

Full fart framåt. Inget tal om omställning, utan tvärt om en högre växel. Allt gammalt, lokalt eller giftfritt är dåligt, allt nytt och artificiellt är bra! Speciellt kärnkraft och helst artificiellt laboratorieskapat liv, inget GMO-trams, utan riktigt hard-core artificiella arter.

Ändå vill jag ge Mark Lynas kredd, för att han faktiskt vågar driva idén om ekomodernisering fullt ut. Vill vi behålla ett samhälle där 80 procent eller mer bor i städer, där alla kan ha sin egen bil, flyga på semester, konsumera billiga varor från resten av världen, få sin lön höjd varje år och så vidare? Då är det Mark Lynas utopi/dystopi som gäller. Det går inte att få någon lightversion i form av en trevlig ekotopi. Det är massiv teknofiering av samhället som väntar, inte sällan med hittills ännu oupptäckt eller oprövad teknik. Det är en biosfär som i många delar kontrolleras av storföretagen och där det mesta av maten vi äter är genmodifierad och odlad med kemikalier och konstgödsel. Dessutom måste vi ägna oss åt en hel del storskaliga kemiexperimient med atmosfären. För att inte tala om alla tusentals nya kärnkraftverk...

Den 14–16 mars kommer Mark Lynas till Sverige. Det kommer nog att bli spännande möten. Framför allt är jag nyfiken på vilka som kommer att sluta upp bakom honom och om han kan provocera fram en debatt där fler tvingas välja sida: ekomodernisering eller ekologisk omställning på djupet. Jag tror det skulle vara nyttigt för vår svenska klimatdebatt där alltför många tror sig kunna plocka de trevligaste bitarna ur två helt oförenliga visioner.

Mark Lynas har tappat greppet

Efter klimatmötet i Köpenhamn skrev den brittiske författaren och journalisten Mark Lynas en uppmärksammad artikel om att haveriet kunde skyllas på Kina. Nu har Aftonbladet Kultur översatt artikeln och gett den rubriken "Så spelade Kina bort vår framtid". Den inleds så här:

"Köpenhamn var en katastrof. Det vet vi. Men sanningen om vad som faktiskt hände riskerar gå förlorad bland alla rykten och ofrånkomliga ömsesidiga beskyllningar. Sanningen är denna: Kina undergrävde förhandlingarna, förödmjukade medvetet Barack Obama och insisterade på en förfärande ”uppgörelse” vars syfte var att västvärldens ledare skulle bära skulden. Hur kan jag veta detta? Jag var i rummet och såg det ske."

Det är såklart intressant att få en inblick i klimatförhandlingarna på toppnivå och visst verkar Kina ha bromsat förhandlingarna, men tyvärr säger artikeln mer om Mark Lynas än om den globala klimatpolitiken.

Sanningen är denna: Mark Lynas har tappat greppet om klimatfrågan och gör nu mer skada än nytta för klimatrörelsen. Hur kan jag veta detta? Jag har läst i princip allt han skrivit de senaste fem åren och jag har träffat honom personligen.

Det verkar som att Mark Lynas-förändring startade efter att han skrivit boken Sex Grader vilken går igenom kollapsen av världens ekosystem, med stegrande intensitet, grad för grad. Extremt otäck läsning. Jag känner många som inte orkat sig längre än till tre grader. Kombinationen av djupa kunskaper om klimathotet och trögheten i politiken påverkar ofrånkomligen människor på olika sätt. För Mark Lynas del verkar det som att han genomgått en gradvis desillusionering.

Det började på klimatmötet på Bali 2007 som Lynas utnämnde till en framgång, särskilt EU:s "ambitiösa" målsättning om att halvera de globala utsläppen till 2050. Den som har koll på siffrorna vet dock att en halvering till 2050 inte är i närheten av att vara tillräckligt.

Ett år senare skrev Lynas en artikel i Svenska Dagbladet om att framtidens energikälla stavas kärnkraft.

Och medan allt fler inser att ökad tillväxt inte leder till mindre utsläpp, utan mer, började Mark Lynas propagera för att vi måste "växa oss ur den ekonomiska krisen".

Det senaste exemplet är alltså misslyckandet i Köpenhamn där Mark Lynas ger Kina och även Indien skulden. I en uppföljningsartikel säger han rent ut att det är fel med klimaträttvisa.

Mark Lynas betydelse för klimatfrågan har varit stor. Inte minst för mig själv som drogs in i frågan genom hans första bok Oväder 2005. Sedan dess har jag kastat mig över allt han har skrivit på sin blogg, i New Statesman, The Guardian och i Sex Grader. Tre gånger har jag träffat honom, senast i somras på Tällberg Forum. Det blev en bekräftelse på att han har tappat greppet, eller åtminstone tron på möjligheten att ställa om till ett hållbart samhälle. Han fnös åt Transition-rörelsen och spådde deras borttynande inom några år. Det enda som verkade ge honom verkligt hopp var nya kärnkraftverk.

Det är också så han argumenterar mot de som vill ha klimaträttvisa, alltså att rika länder måste ge fattiga en större del av den begränsade mängd utsläpp som kan göras utan att riskera en klimatkatastrof. Mark Lynas hävdar att det är fel, bättre är att bygga förnyelsebar energi och kärnkraft i stor skala så att den fossila energin kan ersättas. Därmed ansluter han sig till den teknikoptimism som visserligen är väl utbredd, men som saknar vetenskapligt stöd. Såväl FN:s klimatpanel IPCC som Internationella Energiorganet IEA är klara med att den fossila energi som utgör 85 procent av världens energimix inte låter sig bytas ut i en handvändning. Särskilt inte som efterfrågan på energi snabbt ökar i en värld som törstar efter ekonomisk tillväxt.

Jag har tidigare skrivit om varför det är märkligt att lägga så stor del av skulden på Kina när de bara gör som de rika länderna gör – sätter sin egen utveckling främst. Även Rikard Warlenius på Arbetarens Klimatblogg har på samma sätt kritiserat Mark Lynas artikel.

Säkert vill Mark Lynas väl, men resultatet av hans skeva analys blir tyvärr endast att han bara bidrar till att skjuta fram den nödvändiga omställningen till ett hållbart samhälle.

Mest lästa just nu

Mest kommenterade just nu

Bloggportalen

Senaste kommentarerna

  • Pella: ibland är en bra historia sannare än själva sanningen...
  • Kjell Vowles: Tack för rättelsen och länken. Denna kopia har dock...
  • Jonas Hansson: Jodå, talet finns publicerat sedan tidigare. http://...
  • Gäst: Klimatrörelse? I Sverige? Finns ingen! Klimatmarschen...
  • Gäst: Ha ha ha! Ja ni borgare bryr ju er verkligen om miljön...