När vi som arbetar med att undervisa om miljöfrågor kopplade till filosofi och kultur frågar miljöengagerade studenter vad eller vem som orsakar miljöproblemen kommer alltid »människan« högt på listan. Vår egoism och girighet antas leda till en evig kamp mot naturen. Lösningen på miljödilemmat blir i den kontexten ofta en fråga om att människan – i generell bemärkelse – måste och kan lägga band på sig. Vi måste skaffa mer kunskap och utifrån ett rationellt förhållningssätt göra de rätta, disciplinerade handlingarna.

Inom ekofilosofin, som arbetar med att undersöka de filosofiska och kulturella rötterna till miljödilemmat, är denna hållning inte ovanlig. Vi hittar den bland annat hos Arne Naess (1912–2009) som grundade ekosofin på 1970-talet. Enligt honom finns ett inneboende värde hos allt levande och den problematiska dualismen mellan natur och människa anses kunna överbryggas genom ett medvetet val av etiska handlingar. Genom att anta och följa de »djupekologiska« normerna går vi bortom teknofixar och konsumtionslösningar.

Mångfald förutsätter skillnad, och livsprocessen är en pågående samverkan mellan olikheter som förändras över tid, den är oåterkallelig. Livsfloden flyter bara åt ett håll – in i en oförutsägbar framtid.

En annan möjlig utgångspunkt när det gäller hur vi ska komma till rätta med dagens miljöproblem är att låta sig inspireras av den norske ekofilosofen Sigmund Kvalöy Setreng.

Kvalöy Setreng, 1934–2014, var en central person för den norska miljörörelsen och en engagerad aktivist. Från sin gård i Singsås mellan Trondheim och Röros arbetade han mot norskt inträde i EU, mot storskalighet och för en levande mångsidig landsbygd och för starka lokala kulturer. Ett viktigt uttryck för hans aktivism var engagemanget mot utbyggnaden av Altaälven 1979–1981 i norska delen av Sápmi. Där förenades norrmän och samer i kampen för samernas rätt till den egna kulturen och marken och för älvens rätt att leva orörd. Kvalöy Setrengs intresse och förståelse för både naturens och människans frihetsbehov har inspirerat flera svenska ekofilosofer.

Till skillnad från Arne Naess uppmärksammade Kvalöy Setreng en helt annan dominerande dualism än den mellan människa och natur, nämligen den mellan det komplicerade och det komplexa – eller om man så vill – mellan det mekaniska och det organiska.

Det komplexa eller det organiska konstitueras, enligt honom, av två centrala egenskaper – mångfald och tid. Mångfald förutsätter skillnad, och livsprocessen är en pågående samverkan mellan olikheter som förändras över tid, den är oåterkallelig. Livsfloden flyter bara åt ett håll – in i en oförutsägbar framtid. Det är alltså omöjligt att återskapa tidigare tillstånd; man kan exempelvis endast ersätta den bortdikade våtmarken med en ny.

Kvalöy Setreng menade också att konfliktdriven kreativ improvisation är en grundläggande funktion hos livsprocessen. Det levande har inte harmoni eller balans som mål eller mittpunkt. Varje cell, varje insekt på varje löv, varje gren, varje träd i varje skog måste lösa ständiga och oväntade problem. Krockar undviks, solljus och vatten delas – utan att någon eller något har ett tydligt mål eller en plan – endast strävan efter vatten och ljus hos alla som deltar.

Det komplicerade eller det mekaniska kännetecknas däremot, enligt Setreng, av enhetlighet och statiska rum där varje helhet antas kunna beskrivas och beräknas utifrån sina delar. Med tillräcklig kännedom om varje komponent kan allting styras, förutsägas, bytas ut och kontrolleras i detalj. Men att hantera den komplexa, organiska processen som om den vore ett komplicerat system framkallar förr eller senare olösliga problem. Enligt Kvalöy Setreng är den komplexa processen reell och inte förhandlingsbar medan det komplicerade är en skapad karta som visat sig vara allvarligt dysfunktionell.

Enligt Kvalöy Seträng är även människan en levande komplex process och en del av den större processen. Men att leva i den globala industrikapitalismen, det som Kvalöy Setreng kallar Acid (Advanced Competitive Industrial Dominion) är att reduceras till en utbytbar specialist. Vårt behov av mångfald och improvisation skadas när en levande process antas vara en mekanisk. Lösningar inom det rådande systemet leder ofta till att vi gör mer av samma – mer teknologisk kontroll, mer målstyrning – vilket förvärrar det hela.

Med Kvalöy Setrengs tankar öppnar sig andra möjligheter till tolkning av relationen människa – natur och därmed till andra lösningar än medvetet val enligt miljöetiska normer.

Miljödilemmat framträder i stället som en fråga om frigörelse för både människa och natur. Det handlar om att skapa ett samhälle där människan har möjlighet att använda alla sina förmågor – att inte vara specialist utan i stället improvisera, inte kontrollera och idka välgörenhet utan i stället gestalta solidaritet med det levande. Den solidariteten innebär att vårt eget djupa behov av frihet också är plantageskogens, och tvärtom. Det är en hållning som varken osynliggör eller förringar det kontrollerade utan gör att man snarare kan identifiera sig och känna med det. Härifrån kan man röra sig i riktning mot en gemensam frigörelse för allt som är instängt och bundet.

Att ha möjlighet att känna och svara på den ständiga beröringen och tilltalet från vår omgivning kräver en kulturell berättelse där människan liksom allt levande antas ha samma grundläggande funktionella behov att leva som de komplexa varelser vi alla är. Ingen lätt transformation men kanske just den osäkra stigen vi måste leta efter?

Pia Skoglund skriver och föreläser om ekofilosofiska perspektiv och arbetar som lärare i miljövetenskap vid Karlstads universitet.

KÄLLOR:

Mangfold og tid – Pyramide-mennesket ved skillevegen: System, frihet eller kaos? Sigmund Kvalöy Setreng. Skrifter fra Musikkvitenskapelig institutt, NTNU, 2001 (Tillgänglig via Tapir akademisk forlag).

»Gaia versus Servoglobe«, artikel av Sigmund Kvalöy Setreng i Ecophilosophy in a World of Crisis – Critical Realism and the Nordic contributors (Red. Roy Bhaskar, Petter Naess, Karl Georg Höyer, Routledge, 2012).

»The Deep Ecological Movement – Some philosophical aspects«, artikel av Arne Naess i Ecophilosophy in a World of Crisis – Critical Realism and the Nordic contributors (Red. Roy Bhaskar, Petter Naess, Karl Georg Höyer, Routledge, 2012).

TIPS:

Föreningen för Ekofilosofi arrangerar kurser och aktiviteter under året.


Artikeln är tidigare publicerat i Effekt nr 3/2015, som du kan köpa här. För att inte missa några framtida nummer, teckna din prenumeration här.