Att kunna dricka vattnet som rinner ur kranen är en av de lyxer som många i Sverige tar för givet. Därför blir förvåningen och ilskan så mycket större när något händer och kranen plötsligt förvandlas till en smittohärd, som nu senast i Östersund.

Tyvärr är vattenkokandet något vi kan tvingas bli mer vana vid. Vattenburen smitta kommer att bli vanligare i framtiden, även i Sverige, skriver bland andra DN.
– Klimatförändringarna kommer att göra påfrestningarna på dricksvattenförsörjningen större. Just risken för vattenburen smitta är utpekat som ett av de stora problemen i klimatutredningen. Det gör att vi måste jobba hårdare redan i dag för att bibehålla säkerheten, säger Torbjörn Lindberg från Livsmedelsverket.

Frågan är då: tar vi hand om det vatten vi har? En plats där man oroar sig för motsatsen är i Västergötland, där Försvarsmakten vill mångdubbla sina övningsskjutningar i ett område som bland annat sträcker sig över Vättern, en sjö som nära en kvarts miljon människor får sitt dricksvatten från.

Till exempel vill försvaret skjuta med kulspruta på mål placerade i vattnet utanför Hammaren i Brevik, från svenska plan och helikoptrar men också tillsammans med andra länders flygvapen i internationella övningar. 10 000 raketer och 30 000 skott om året vill man fyra av.
De boende i trakten är inte lika positiva som Försvarsmakten och nu har aktionsgruppen Bevara Vättern och Breviksbygden samlat in 1000 namn i protest mot planerna.

Krig är ju inte direkt känt för att vara en ren verksamhet. Försvarsmakten står dock fast vid att övningarna inte innebär någon fara för vattnet i Vättern.
Men blir det inte avfall i vattnet då? frågar en reporter från P4 Skaraborg Folke Borg, chef för miljöprövningsenheten vid Försvarsmakten.
– Jo, visst blir det avfall i vattnet. Men våra verksamheter är prövade och godkända och vi har ingen information om att just det här skulle innebära någon påtaglig påverkan på vattenkvaliteten, svarar Folke Borg.

Var gränsen går för vad som ska räknas för ”påtaglig påverkan” vet jag inte. Men redan nu kan man konstatera att Vätternfisken är så giftig att kvinnor som har tänkt sig att någon gång få barn inte bör äta den mer än två, tre gånger om året.

I diskussionen kring resurs- och klimatkriserna talar man ofta om resiliens – motståndskraft, eller förmågan att klara av och återhämta sig från störningar.
Det är till exempel inte särskilt resilient att behöva importera mat och vatten för att man har förgiftat det som finns i närheten. Så varför inte ta det försiktigt med vad som slängs ner i Vättern, om vi nu vill kunna dricka ur den även i framtiden?

Relaterat:
Rusning efter flaskvatten i Östersund.
Ännu mer bakterier i vatten: Legionella i Göteborg.