Det var några veckor sedan. En elvaårig rysk pojke finner ett närmast komplett skelett från en mammut på den ryska tundran. Skelettet, som är det näst bäst bevarade någonsin, är bara juvelen i de senaste årens benfynd. För när det tidigare ständigt frusna landskapet nu tinar kommer mängder av betar, skallar och ben från de utdöda bjässarna plötsligt i öppen dager. Det talas om ett nytt Klondyke, denna gång för bensamlare och paleontologer. 

Och marknaden betalar. Ett auktionshus i Paris sålde nyligen ett mammutskelett för 250 000 euro. För fattiga fiskare och renskötare har bensamlandet blivit en ny födkrok.

Vi flyttar blicken till Norilsk och Yakutsk, stora sibiriska städer i närheten av de områden där benruschen  pågår, städer som en gång byggdes på det man trodde var evig tjäle. Redan i dag har många hus i städerna blivit obeboeliga av sättningar i marken. Och forskare har pekat på att alla hus i Yakutsk byggda mellan 1950 och 1990 kommer att rasa inom 20 år om man inte lyckas stoppa den pågående upptiningen av marken. 

De blottlagda betarna och de krackelerande städerna är symptom på samma sjuka. En varmare värld smälter den frusna marken och i detta norra Ryssland har temperaturstegringen varit dramatisk, mycket högre än genomsnittet på klotet. Det har blivit uppemot fem grader varmare.

Flera rapporter pekar också på att den metan (en riktigt stark och läskig växthusgas) som ligger bunden i tundran och i havsbottnen norr om Ryssland inte bara är ett framtida hot utan redan nu hittar vägar ut i atmosfären.

Nödläge alltså.

Så vad händer?  Jo, det rusas i vattentäta skor till benfälten. Mammutbetarna är manna från himlen – eller snarare från marken – som ligger där framtinade, outnyttjade och osålda. Ett ekonomiskt system som kan åstadkomma den mest febrila av aktivitet när det finns ett pris och en köpare har åter visat sin kapacitet.

I bakgrunden skakar de sibiriska miljonprogrammen på mark där metanet pyser ut. Där är det svårare att uppfatta någon aktivitet.

En systemdiskussion, någon?