Londoncyklisterna tar tillbaks vägarna

Jag tar en cykeltur efter jobbet. Det är en av mina favoritaktiviteter här i London: Att ge sig av i en slumpmässsig riktning och försöka lista ut var jag hamnar. Ofta får jag mest uppleva biltrafik. Bilarna viner förbi i ett ständigt brus, som en grå vadd som blockerar alla andra sinnesintryck. Husen längs vägkanterna visar upp stumma, stängda fasader. Bakom fasaderna sitter husens invånare och försöker stänga ute det ständiga motorvägsbruset med gardiner, tjocka fönster, hög volym på TV:n.

Det bor många människor i London. Vägarna är brittiskt smala. Vilka ska få förtur till att färdas på dem? Alla ryms inte på samma gång. Det nya nätverket BikesAlive vill reclaima gatorna från bilisterna. “Official policies ... pander to the most anti-social, dangerous, and selfish behaviour of many motorists”, skriver de på sin hemsida. Det stämmer. Det pratas mycket om cykelsäkerhet – till exempel har många politiker från både höger och vänster skrivit under The Times nya cykelkampanj. Men en stor del av debatten handlar om verksamhet inom den lilla zon som cyklisterna redan tillåts uppta på allmänna vägar. Ytan i sig blir inte större. Den bara möbleras om. Alltså: Gärna cycle super high ways och cykeluthyrning – men förslaget om en expanderad trängselskattzon slopas. Gärna trafikljus som anpassas efter cyklister – men utbyggnaden av Blackfriars Bridge som ökar bilhastighten får också grönt ljus. Gärna ökad säkerhet för cyklister, men aldrig, aldrig på bekostnad av bilismen.

En viktig sak glöms bort nästan jämt. Bilismen är en utmärkt symbol för makten hos lata, välbärgade, inflytesrika män – de dominerar på våra (skattefinansierade) vägar och när stadsplaneringshänsyn tas, precis som på många andra ställen. De skriver gärna under på kampanjer som vill öka cykeluthyrningen, men de vill inte ge upp sina trefiliga bilvägar. Det är det som är hela problemet med trafikmaktordningen. Och om den makten inte ifrågasätts blir cykelsäkerhets-diskussionen bara halv.

Tacka vet jag gräsrotsorganisationerna. Bikes Alive ordnar bland annat Go-Slows – långsamma cykel- och fotgängardemonstrationer – på körbanorna i stadsdelen King's Cross, som Londons transportmyndighet just bygger om så att den blir ännu farligare. Lite som Critical Mass som tar över några centrala Londongator en fredagskväll i månaden. Se bilder från förra BikesAlivemanifestationen här – nästa aktion äger rum den 30 april. Man har också hållit en minnesceremoni för de 16 personer som förolyckades i stans trafik förra året. Och precis som i Sverige växer här trenden med Ghost Bikes: I en korsning där en cyklist dödats eller skadas placeras, permanent, en vitmålad hoj. Ofta med blommor, meddelanden eller namn på den som förolyckats.

Det viktigaste arbetet för cykelsäkerhet i London kommer från gräsrotsorganisationerna. Ingen tvekan. Kanske kan jag snart ta en cykeltur i stan där jag bor och uppleva något annat än biltrafik.

Bloggportalen

Senaste kommentarerna

  • jan-åke: Enligt NHC (National Hurricane Center i USA) NOAA mfl...
  • Pella: ibland är en bra historia sannare än själva sanningen...
  • Kjell Vowles: Tack för rättelsen och länken. Denna kopia har dock...
  • Jonas Hansson: Jodå, talet finns publicerat sedan tidigare. http://...
  • Gäst: Klimatrörelse? I Sverige? Finns ingen! Klimatmarschen...