I senaste numret av Effekt skriver Josefin Olevik om hur man bäst planerar vårens långväga tågresor. Själv har jag just knåpat ihop en sväng till London och sedan vidare till Paris. Nattåget till Köln, frukost där och sedan är man framme i London lagom till lunch. Inte så långt som man kanske skulle kunna tro.
Insåg också till min förvåning att tåget mellan London och Paris faktiskt bara tar drygt två timmar. Det är en timma kortare än Stockholm-Göteborg med X2000.

Jag gillar verkligen att åka tåg genom Europa. Landskap, städer, människor och deras berättelser och öden virvlar förbi. Det är några år sedan jag senast satte mig på ett flygplan och hittills har det inte känts som en uppoffring att låta bli. Men visst funderar jag över längre resor.
Efter klimatmötet i Köpenhamn började jag grubbla över möjligheterna att ta en båt över Atlanten till nästa stora klimatmöte, i Mexiko, i december. Det kräver en viss framförhållning och en massa research. Hittills har jag inte kommit så långt, men jag tänker återkomma till det. Kanske går det till och med att följa med en segelbåt?

Annars får jag medge att hjärtat slog några extra slag när jag häromdagen fick ett mejl med en länk om framtidens stora tågprojekt: En snabbtågslinje mellan Europa och Asien. London-Peking på 48 timmar. Och byter man i Astana i Kazakstan kan man ta en annan linje ner till Delhi i Indien, genom Iran.
Går allt som planerat är linjerna klara inom tio år, skriver Ny Teknik.
Om det är ekonomiskt eller ens praktiskt realistiskt vet jag inte. Men tanken svindlar i alla fall.