Varför började du forska om bomullsindustrin i Storbritannien?

– Jag ville ta reda på var det ursprungliga giftermålet mellan ständig tillväxt och fossila bränslen ägde rum. Det är sviterna av det äktenskapet vi lever med i dag, i form av den globala uppvärmningen. Det visade sig att den brittiska bomullsindustrin var central, eftersom den var först med att utveckla det mönster vi i dag känner som tillväxt: ihållande produktivitetsökningar, kraftig expansion av output, snabb kapitalackumulation. I början av 1800-talet stod denna bransch och vägde mellan två energityper – vatten eller ånga: förnybart eller fossilt – och kom efter mycket om och men att viga sig till den senare. Om vi vill förstå varför vi hamnade i det här helvetet är det följaktligen en god idé att undersöka bomullskapitalisternas skäl till detta ödesdigra val. Vilka fördelar såg de i kol och ånga? Varför kunde de inte berika sig lika effektivt med förnybar energi?

Vad är den viktigaste lärdomen av omställningen till fossila bränslen, inför en önskvärd omställning bort från dem?

– Tre lärdomar. Kapitalet kräver, för det första, rörlighet i rummet: obegränsad frihet att kunna förflytta sig till de platser där den mest fördelaktiga – billiga, disciplinerade – arbetskraften finns. Den friheten kan bara realiseras med hjälp av en energikälla som är lika rörlig. Väl ovan jord kan kol, olja och naturgas forslas över hela världen till den punkt där kapitalet vill göra affärer, men sol och vind är bundna till specifika platser; beroende av dem binder produktionsmedlen till lokala miljöer. För det andra kräver kapitalet fullständig kontroll över tiden: en energikälla som kan slås på och maximeras just när produktion optimerar profiten. För det tredje gynnas det av en källa som kan delas upp i mindre bitar, isoleras, staplas på hög – tänk på ett berg av kol – och inte kräver gemensam utvinning, samordning och planering, vilket i regel är fallet med storskaligt bruk av förnybar energi. Allt detta, och mer, tyder på att kapitalistiska egendomsförhållanden står i vägen för den totala övergång till förnybara källor som nu är så akut. Vad vi gör åt det problemet är en annan fråga.

I boken riktar du kritik mot idén att vi befinner oss i antropocen, människans tidsålder. Vad definierar vår tid om det inte är människan?

– Två saker måste hållas isär här. Å ena sidan har vi uppfattningen att mänskliga aktiviteter omformar biosfären i alla dess beståndsdelar: klimat, biologisk mångfald, kemiska cykler, vattenflöden – you name it. Å andra sidan har vi föreställningen att dessa formidabelt destruktiva aktiviteter utgör förverkligandet av det universellt mänskliga, realiseringen av människans projekt, ett naturligt resultat av Homo sapiens inneboende anlag (som förmågan att manipulera eld eller tendensen att producera för många barn). Den förra uppfattningen är naturligtvis korrekt. Den senare är felaktig och farlig. Den missar det historiskt betingade, konstruerade, »kontingenta« i det produktionssätt som i dag dominerar världen: det finns ingenting naturligt eller allmänmänskligt med det. Den gör det också svårt eller rentav omöjligt att tänka sig en radikal kursändring, för om det ligger i människans natur att bete sig så här – vad kan vi då göra? I allt snack om »antropocen« sker väldigt ofta en glidning från den förstnämnda uppfattningen till den senare föreställningen, och det är det jag vänder mig emot.

Tror du vi kommer att kunna lämna fossil-ekonomin?

– Till att börja med: jag tror inte på någon skilsmässa mellan tillväxt och fossil energi. De måste jordfästas i en familjegrav. Kommer det att ske i tid? Just nu talar allting för ett negativt svar. Men som jag skriver i boken kan man inte basera sin politik på sannolikhetskalkyler: att sannolikheten är stor för att helvetet fördjupas till inferno är inget skäl att se på och låta processen ha sin gång – tvärtom! All revolutionär politik har alltid handlat om att hejda en katastrofal utveckling och slå ur ett hopplöst underläge. Det finns inga absoluta hinder för att begrava den fossila ekonomin, bara relativa – det är, med andra ord, en fråga om styrkeförhållanden.

Detta är ett smakprov av nya numret av Effekt som når prenumeranterna i veckan. I tidningen publicerar vi även ett utdrag ur Andreas Malms bok Fossil Capital – The Rise of Steam Power and the Roots of Global Warming som kommer i höst. Teckna din prenumeration här.

Artikeln publicerades i Klimatmagasinet Effekt nr 2/2015.