Jag pratade med den amerikanska forskaren James Lee inför en artikel i senaste numret av Effekt. I förbifarten sa han något som fascinerade mig. Det handlade om havsnivåhöjningar. “De orsakar lagproblem för små önationer”, sa James Lee. “Om ett land försvinner under vatten och folket bildar en exilregering, förlorar landet då sin suveränitet? Har medborgarna rätt att bestämma om oljeborrningar och fiske under vattenytan där deras land en gång låg? Existerar ett land som ligger under vatten?” Förra veckan hölls en konferens med samma tema på amerikanska Columbia University. Under tre dagar samaldes forskare för att diskutera de juridiska implikationerna av en försvinnande nation. (Ännu har inga av jordens låglänta önationer helt uppslukats av havet, som något slags moderna Atlantis, men det blir allt svårare att hålla vattnet stånget. Översvämmningarna ökar i antal och saltvatten infiltrerar grundvattnet. Sakta men säkert blir öarna helt obeboeliga.) “Vad händer med dem som måste flytta, och vilket medborgarskap har de? Överlever deras regeringar, och i så fall, har de kvar sina platser i FN fast de inte har något beboeligt land att kontrollera?“ frågar sig The New York Times i en rapport från mötet.

Frågan är intressant, men den belyser problem också. Öborna, som tvingas lämna sina hem för att aldrig återvända, riskerar att bli brickor i ett större spel. Öarna är inte bara av intresse för dem som bor där. Ofta har de stora omkringliggande ekonomiska zoner där det finns fisk, olja och mineraler att hämta under vattenytan. Vem ska ha rätt till dem? Forskaren Cleo Paskal menar att de länder som tar emot klimatflytingarna själva kan komma att göra anspråk på de försvunna nationernas ekonomiska havszoner.

Dessutom tar rapporteringen från konferensen upp ett annat problem. Internationell lag slår fast att bara öar kan upprätthålla ekonomiska havszoner. Övergivna klippor kan det inte. Några av forskarna på konferensen vid Columbia University föreslog enligt The Economist att människorna från Kiribati, The Marshall Islands, Seychellerna och andra låglänta önationer ska bygga “artificiella, flytande plattformar” på sina vattensjuka öar, där “några tillsynsmän” kan bo för att upprätthålla rätten till det omkringliggande havet. Just den tanken känns extra absurd. Människor vars land ätits upp av havsnivåhöjningen, sittande på små flottar, desperat vaktande på skatterna i havet runtomkring. Skatter som – särskilt i oljans fall – ju är roten till problemet från första början. ”Risken att en hel nation ska drunkna är så hemsk att den är svår att föreställa sig”, sa Michael Gerrard från Columbia University till The New York Times apropå mötet. Det gör det ännu svårare att förstå varför man diskuterar vem som ska ha rätten till ännu mer olja och mineraler.

Invånarna på Carteret Islands, Papua Nya Guinea, är den första grupp människor som tvingats lämna sina öar på grund av havsnivåhöjningar. De har börjat flytta till närbelägna Bougainville Island, fyra timmars båtresa bort, något som dokumenterats i den oskarsnominerade filmen Sun come up. Carteret Islands beräknas vara översvämmade år 2015. (För mer om klimatflyktingar i Papua Nya Guinea, se Ön som klimatet dränkte på SVT Play.)