Tidskriften Nature publicerar i dag en analys över hur mycket av världens olja, gas och kol som måste lämnas i marken om vi ska hålla uppvärmningen under två grader. Christophe McGlade och Paul Ekins vid University College London uppskattar att en tredjedel av världens oljereserver, hälften av gasreserverna, och 80 procent av kolet måste ligga orört, om vi ska en rimlig – eller i alla fall en 50 procent chans – att klara tvågradersmålet. Detta är globalt, och i förhållande till dagens reserver – alltså de fossila bränslen som idag är ekonomiskt lönsamma att producera.

Förutom reserverna finns de fossila resurser som potentiellt kan exploateras med nuvarande och framtida teknologi och utan hänsyn till ekonomiska förhållanden. Inkluderas dessa menar McGlade och Ekins att 67 procent av oljan måste stanna i marken.

Beräkningarna inkluderar även användningen av så kallad CCS (Carbon Capture and Storage) där koldioxiden fångas in och lagras vid förbränning. Utan framtida CCS-teknik är det ännu mindre av de fossila bränslena som får eldas upp.

Genom att anta att de fossila resurser som är billigast att extrahera utnyttjas först, så har forskarna använt datormodeller för att räkna ut vilka resurser som aldrig kommer att exploateras om vi lyckas begränsa den globala uppvärmningen. Bland annat kommer Kanada bara att exploatera en fjärdedel av sina oljereserver, som främst består av tjärsand (något som tydligt visar vilket dårskap det vore att bygga oljeledningen Keystone XL).

Modellerna visar också att okonventionell gas kommer att ha en större roll att spela än okonventionell olja, men främst i USA där produktionen av skiffergas redan är i full gång. I Europa kommer bara en dryg femtedel av den potentiella okonventionella gasreserven att exploateras.

Detta gör att det går att ifrågasätta exempelvis den brittiska regeringens tro på att fracking kommer att vara lösningen. Paul Ekins säger till The Independent att det är möjligt att en viss exploatering av skiffergas kommer att vara ekonomiskt försvarbart, men att i sådana fall måste Storbritannien avstå andra av sina fossila tillgångar. Uppenbarligen har han inte den brittiska regeringens öra, eftersom den parallellt med skiffergassatsningen försöker få igenom en lag som syftar till att maximera oljeproduktionen.

Innebär detta att diskussionen om oljetoppen är död? Inte riktigt. Christophe McGlade har tidigare argumenterat för att det inte går att analysera ett enskilt bränsle för att förutse framtida produktion, utan att det behövs ett systemperspektiv där såväl olja, gas och kol tas i beaktande, och där man tittar på både efterfrågan och produktion. McGlades slutsats är att eventuella policys för att minska koldioxidutsläppen har en större påverkan på den sammanlagda produktionen av fossila bränslen än fysiska begränsningar.

Han han har även argumenterat emot Uppsala-professorn Kjell Aleklett som har kritiserat det internationella energiorganet IEA för att överskatta framtida oljeproduktion. Samtidigt menar McGlade dock att IEA:s siffror över hur mycket oljereserver och potentiella resurser det finns är överdrivna. I Nature-studien räknar han och Ekins med att oljereserverna är 1 300 miljarder fat, medan IEA räknar med att de 1 700 miljarder fat.

I en föreläsning med rubriken ”Is Peak Oil Dead?” från början av 2014 (finns på youtube) säger Christophe McGlade att det verkar som vi att vi har nått slutet för den billiga oljan, men att världen har alldeles för mycket fossila bränslen för att vi ska kunna elda upp dem och samtidigt begränsa uppvärmningen

Foto: CGP Grey/CC