En trög lagstiftning, larmrapporter om nya substanser och produkter där det krävs en kemibok för att kunna tyda innehållsförteckningen. Linda Glemryd har många förklaringar till varför hon bojkottar konstgjorda substanser i sitt badrumsskåp.

– Jag blev rädd när jag insåg att kemikalierna är överallt och att ingen, inte ens producenterna, vet vad det faktiskt innebär. Sedan fortsatte jag läsa på och blev väldigt arg på att det kan få se ut så, och frustrerad på att människor inte vet om det här. Medvetenheten om kemikalier är väldigt låg, säger hon.

Vi sitter med en varsin kopp kaffe framför oss i hennes kök i Åkersberga, där Linda jobbar och bor. Hon är utbildad miljövetare och arbetar som kommunikatör. Kemikaliefrågan är något hon sysslar med på fritiden, och engagemanget utgår från just den här lägenheten. Sedan tre år tillbaka driver hon Instagramkontot rensabadrummet. Där lägger hon upp bilder och information om produkter, kemikalier och effekter av olika ämnen.

– Jag vill att fler ska få upp ögonen för hur det ser ut och visa att det finns alternativa produkter som går att välja i stället och på så sätt minska halten kemikalier man själv utsätts för, förklarar hon.

Linda Glemryd utgår från sin vardag och har kollat närmare på rengöringsartiklar som städprodukter och disk- och tvättmedel men framförallt fokuserar hon på hygien- och skönhetsprodukter, ett fält där det används stora mängder kemikalier. I bland tillsätts kemiskt framställda ämnen för varans funktion, som för att ändra konsistens eller hållbarhet, berättar hon.

Det var när hon tog del av information om hur fiskar kan påverkas av ämnen som når vatten och hav via våra avlopp som hon kände att det var dags att själv agera.

– Jag mådde jättedåligt när jag läste om hur fiskar kan bli tvåkönade av hormonstörande ämnen, och hur man kan se skador på foster som utsatts för kemikalier. Jag kände att jag ville göra något, säger hon.

De senaste åren har det skett en del forskning om just mikroplaster – partiklar som ofta kan spåras till badrummet via deodoranter, tandkrämer, hudkrämer, smink och andra typer av hygienartiklar vars rester sköljs ner i avloppet. I somras publicerades till exempel en studie i tidsskriften Science som visar att fiskar kan ändra sitt beteende om de får i sig mikroplaster, och att yngel till och med verkar föredra plastpartiklar framför biologiskt nedbrytbar föda. Men trots att mikroplaster är ett ämne som fått allt mer uppmärksamhet så är kemikaliernas inverkan på ekosystemen en fråga vi vet alldeles för lite om sett till hur mycket kemikalier som används, anser Linda Glemryd.

– Jag tycker att det är orättvist att en industri ska kunna tjäna pengar på att lägga till substanser i sina produkter som ingen känner till konsekvenserna av, säger hon.

Kontot rensabadrummet skapades i samband med att Linda bestämde sig för att själv fasa ut ämnen som kan vara skadiga för människa och miljö. För att kunna göra rensningen fick hon lägga ner en del tid på efterforskningar.

– Det är lite svårt eftersom ämnena inte heter vad de är. Mikroplast heter till exempel inte mikroplast, så det gäller att veta vad man ska leta efter. I början satt jag och googlade och läste i böcker för att se vad som var vad, men efter ett tag lär man sig. Nu går det mycket snabbare för mig att avgöra om en produkt är bra eller inte än det gjorde i början, säger hon.

Linda Glemryd vill inte att hennes hygien- och skönhetsprodukter ska innehålla några syntetiska substanser framställda av människan. Att göra en avgränsning på det sättet kan vara kontroversiellt, och hon har mötts av olika reaktioner.

– Det har hänt att jag har fått höra invändningar som ”en jordgubbe innehåller också massor av olika kemiska föreningar”, men det är ofta argument som kommer direkt från kemikaliebranschen och de brukar vara ganska lätta att bemöta, säger hon.

– Det är omöjligt för lagstiftningen att komma i kapp när industrin hela tiden skapar nya substanser.

Men i ett samhälle där kemikaliernas påverkan berör oss alla kan läget ändå kännas rätt tröstlöst med drygt 600 följare, förklarar Linda.

– Det är omöjligt för lagstiftningen att komma i kapp när industrin hela tiden skapar nya substanser. Därför tror jag inte att förändringen kommer komma från branschen själv, utan vi som konsumenter måste själva välja så bra det går. Det kan kännas hopplöst, men jag hoppas verkligen att det går att skapa skillnad på det sätter, resonerar hon.

Vid det här laget är kaffet uppdrucket och sanningens stund har kommit. Jag räcker över min necessär till Linda, och ber henne undersöka den. Samtidigt som hon understryker att hon ju inte är någon expert på kemikalier så öppnar hon den lilla väskan och fiskar upp min ansiktskräm – en ekologisk produkt.

Linda ögnar igenom innehållsförteckningen och säger direkt:

– Jag ser i alla fall två ingredienser som ser ut att vara någon form av mikroplaster, många gånger är ord som börjar på Poly eller Peg tillsammans med en sifferkombination mikroplaster, säger hon och läser vidare.

– Annars ser jag faktiskt inget särskilt som jag reagerar på. Om det är namn som man inte har någon aning om vad det kan vara så brukar jag bli misstänksam, men här syns det ganska tydligt att ingredienserna är växtbaserade, säger hon.

Även en mascara och en deodorant får betyget ”okej”, också de har någon form av ekologisk märkning. Nästa fynd är det mer kritiskt med. I min flytande foundation finns både parabener, aluminium och mikroplaster. Bland annat. Linda ser på mig över tuben, ler lite och säger ödmjukt:

– Alla får såklart göra precis som de vill och jag vill inte dela ut pekpinnar, men det här är typiskt en sådan produkt jag skulle undvika.

– Jag tycker att jag har märkt att det är fler som engagerar sig i frågan nu.

Linda Glemryd är långt ifrån ensam om att försöka kemikaliebanta sin vardag. En snabb Googlesökning visar att intresset är stort, särkilt på sociala medier – där finns en hel uppsjö av nätverk och grupper som diskuterar hur en mer giftfri tillvaro kan uppnås.

– Jag har haft mitt konto i ganska exakt tre år och jag tycker att jag har märkt att det är fler som engagerar sig i frågan nu. Dels har jag fler följare, och dels är det många som ställer frågor och tipsar andra när jag uppdaterar, säger Linda Glemryd.
_______
Den här texten publicerades i klimatmagasinet Effekt nummer 4 2016, med tema kemikalier. Vill du ha mer Effekt i ditt liv? En prenumeration fixar du lätt här.