SD tvingar fram nyval. Förutom det uppenbart barnsliga och enerverande i själva agerandet, är det en ironi att den kvarts miljard kronor (!) detta extraval kommer att kosta Sveriges ekonomi sammanfaller med den summa som rekordregnen i Malmö tidigare i år stod för. Ett regnväder som givetvis var just väder, inte ett direkt bevis för förändrat klimat, men som del av en pågående global trend alarmerande.

 

När en ny valrörelse snart startar måste känslan bli: nu jäklar!

 

Inte på länge, vill jag hävda, har läget för systemkritisk och konsumtionskritisk rättvisepolitik varit bättre. Mellan nu och valet i september har följande hänt: 1) världshistoriens största klimatdemo har ägt rum i New York och påmint oss om att en växande rörelse mot fossilsamhället existerar, och 2) Kina och USA har åtminstone börjat snacka klimat tillsammans så att en slags försiktig optimism sprider sig på vissa håll.

 

Att miljö- och klimatfrågorna möts med något mindre valhänt politik och med aningen mer systemkritiskt mod av åtminstone enstaka riksdagskandidater inom MP, S, V och F! än inom Alliansen, det anser jag vara dagens sanning.

 

Så: Vi som vill se mer kollektivtrafik än privatbilism, höjd skatt på fossil energi, minskad skatt på gröna investeringar, avskaffande av alla former av fossilsubventioner och fossilt pensionssparande; ja: alla som vill se att samhällssystemet förändras i grunden så att vi är schysstare mot varann, mot kommande generationer och mot resten av invånarna på klotet: nu är chansen här. Resursslukande, ojämlikhet och kortsiktiga investeringar är inte det nya längre. Kom igen, nu röstar vi för planeten!