Hösten 2009 släpptes min bok Vår beskärda del – En lösning på klimatkrisen (Ordfront). En viktig del av denna lösning är det som jag kallar för koldioxidransonering eller personliga utsläppskvoter (kallas också individuella utsläppsrätter). På denna sida (som uppdateras kontinuerligt) samlar jag resurser, länkar och annat om koldioxidransonering liksom debatten och mottagandet av boken.

Varför koldioxidransonering?

För att klara såväl klimatkrisen som den annalkande energikrisen måste vi dela lika på den fossila energin, det vill säga den energi som orsakar utsläpp av koldioxid. Människor är i regel beredda att göra stora förändringar i sina liv – om de vet att också andra gör det.

Koldioxidransonering är dessutom ett säkert sätt att garantera stora utsläppsminskningar.


Vad är koldioxidransonering?

En modell för att sätta ett tak för utsläppen av koldioxid och fördela dessa utsläpp jämlikt inom befolkningen. Idéen presenterades första gången på 90-talet i Storbritannien. I dag finns en rad olika modeller som utvecklats av organisationer, tankesmedjor och institutioner.

Vad skulle koldioxidransonering innebära för mig?

Du får ett konto som varje månad fylls på med koldioxidransoner. Dessa använder du för att köpa energi som innebär koldioxidutsläpp. Antingen drar du ditt ransoneringskort vid köpet eller så betalar du med ett bankkort som både hanterar pengar och koldioxidransoner. Om du inte använder alla dina ransoner kan du sälja dem.

Kommer inte rika kunna köpa sig fria?

Vad händer med de som bor i glesbygd?

Innebär inte ransonering en massa övervakning och kontroll?

Läs svaret på dessa och andra vanliga frågor om koldioxidransonering.

 

Mitt bidrag i serien ”Framtidslösningen” på SVT:s Ställ om-sajt:

 

Artiklar och intervjuer

Debattartikel i Göteborgsposten. Replik från två moderater och min replik till dem

Intervju och debatt i SR:s miljöprogram Klotet

Intervju i Min Planet

Fem frågor från Klimataktion

Intervju i Nittonde stolen

In english: Interview with Swedish autor, David Jonstad, author of ‘Our fair share’

 

Artiklar av andra

Reportage i Arbetaren

Carbon credits tick all the boxes. What’s the delay? Ledarartikel i The Guardian

Introducerande artikel av Shaun Chamberlin i Resurgence


Rapporter

Tradable Energy Quotas, TEQs (den ransoneringsmodell som jag förespråkar)

”Plan B? The prospects for personal carbon trading”, rapport från IPPR

Rapport från det brittiska parlamentets miljökommitté (tar ställning för personliga utsläppsrätter)

Rapport från det brittiska parlamentets peak oil-kommitté (tar ställning för koldioxidransonering)

Storbritanniens miljödepartements, Defras, omfattande utredning

Brittiska Tyndall Centers rapport Domestic Tradeable Quotas, DTQs

Irlands Sustainable Development Council har gett ut en rapport om olika styrmedel, bland annat Cap & Share (en variant av ransoneringsidén).


Andra resurser

Undersökning om attityder i klimatfrågan av Ordfront

Anrika Royal Society of Arts sajt Carbon Limited

Kampanjen Ration me up, lanserad av Ministry for trying to do something about it

Wikipedia

En samling av länkar på Arbetarens Klimatblogg


Recensioner

Tidningar

Svenska Dagbladet, Aftonbladet, Sydsvenskan, Helsingborgs Dagblad, Arbetaren, Göteborgs-Posten (krönika), Sundsvalls Tidning, Grönt, Byggnadsarbetaren (PDF), Fria Tidningen, Dagens Nyheter (essä), Dala-Demokraten, Gefle Dagblad, LO-tidningen

Sajter och bloggar

Min Planet, Martin Ackerfors, Hellre barfota än boklös, Ikon, Miljöspanarna, Livet efter oljan, Hållplats Hådén, Yelah, Magistern, Köpstoppbloggen


Citat om boken

”David Jonstad lyckas i sin debutbok med konststycket att binda ihop alla de stora samhällsproblemen vi står inför i dag — och att presentera en lösning. […] Det borde vara obligatorisk läsning i alla gymnasieklasser.”
Becky Bergdahl, Frihet (pappersupplagan)

”Jag läser med stort intresse. […] Jonstad, som har en bakgrund på tidningen Arbetaren, skriver väl och med en effektivitet i pamflettprosan som får mig att minnas den klassiska brandfacklan ”Hur mycket är lagom” (1977) av Göran Bäckstrand och Lars Ingelstam. I kapitlet ”Farväl till konsumtionssamhället”, som är bokens höjdpunkt, återfinner jag rent av hettan från Sven Lindqvists ”Reklamen är livsfarlig” (1957).
Fredrik Sjöberg, Svenska Dagbladet

Jonstad peppar helt enkelt läsaren genom att bevisa att vi kan om vi vill. Och kanske viktigast av allt – han får oss att vilja.”
Emma Hemström, Min Planet