Att komma till Bella Center idag är som att komma till en festival som har tagit slut. Broschyrer och tidningar ligger skrynklade på marken, demonstranterna utanför har gått hem, pressen har packat ner och statsöverhuvudena har stuckit. På marken ligger hårtussarna efter de aktivister som i förtvivlan rakade sina huvuden i natt.

Min mejl fylls av förbannade pressmeddelandena om utgången av mötet. (WWF, Oxfam, Naturskyddsföreningen, Friends of the Earth, Center for Science and Environment). Men medan jag läser dessa arga uttalanden sitter tjänstemännen fortfarande kvar i möte. Det var de som inte lyckades bereda vägen innan presidenterna och statsministrarna kom. Nu är det deras sak att städa upp, både efter höjdarnas önskan att visa upp något och deras brist på mod och vilja att verkligen göra något.
Trötta intill bristningsgränsen sluddrar de fram sina inlägg. Vissa har inte sovit på över 50 timmar. De frågar vad de egentligen kom överens om, och ber sekreteraren att ta det en gång till. ”Takes note of”, vad betyder det egentligen?

”Köpenhamnsöverenskommelsen” kunde, som George Monbiot redan i går noterade, lika gärna ha varit ett blankt papper. Utan bindande åtaganden, fasta siffror eller en tidpunkt för när minskningarna ska börja tycks det vara helt upp till var och en vad man vill göra av det. Den som vill vara med får höra av sig. Och nej, det är inget avtal, det kommer inte att ha klimatkonventionens stämpel på sig, försäkrar mötets ordförande delegaterna som förtvivlat försöker reda ut vad det är man har bestämt egentligen. Eller kanske snarare vad USA tillsammans med några utvalda länder bestämt. (Men inte utan motstånd från länder som Sudan, Tuvalu och Venezuela, läs en utskrift av de nattliga ordväxlingarna här)

Bangladesh undrar vad man ska säga till skattebetalarna som pröjsat för två veckors vistelse i Köpenhamn. För länderna i Nord verkar svaret redan vara klart: De ”andra” var inte redo. Det här var trist, men nu flyger vi hem till våra bilar och villor, julklappsinköpen, julskinkan och solsemestern. Vi får fixa det här senare, i Bonn, eller i Mexiko eller någon annanstans, någon annan dag. Det är i alla fall en början.

G77:s chefsförhandlare, Lumumba Di-Aping, har ett annat svar: 
”Den här överenskommelsen kommer definitivt att resultera i massförstörelse i Afrika och på de små ö-nationerna. Den har den lägsta ambitionsnivån man kan tänka sig. Det är ingenting annat än klimatskepticism in action.”