Pakistanska Aisha vid flodbädden där hennes hem en gång låg. Foto: Shora Esmailian.
Medan katastrofen i Japan utvecklar sig för var dag som går, fortsätter kampen för överlevnad på andra platser som en gång stod i världens blickfång. Tiden tickar ner mot en ny regnperiod i Pakistan och enligt The Guardian står landet utan beredskap om vattnet återigen skulle stiga mer än förväntat. Såren efter förra årets katastrofala översvämningar har heller inte läkts på långa vägar.
Fantastiska inblickar i det kan man få genom att läsa journalisten och Effektmedarbetaren Shora Esmailians personligt skrivna blogg. Shora befinner sig på en lång researchresa genom klimatförändringarnas Pakistan, Egypten och Syrien inför en kommande bok om den globala uppvärmningen, migration och klimatflyktingar.
Under sin tid i Pakistan har hon hittills varit i bland annat södra Punjab och Swat-dalen för att höra invånarnas egna berättelser kring hur livet har förändrats. Det är hjärtslitande berättelser om hur människor som redan hade väldigt lite plötsligt blivit av med allt, om livet i flyktinglägren och en återuppbyggnad som många gånger låter vänta på sig.
Men det är också intressant att läsa om hur katastrofer kan få andra effekter än de mest uppenbara. I ett möte i en by berättar kvinnorna om hur de drabbades värst under översvämningarna eftersom det är de som har hand om hem, familj och barn. Men de säger också att deras ställning har förändrats efter översvämningarna.
– Våra män litar mer på oss nu och vi är mer delaktiga. De såg hur starka vi var under katastrofen, vi kvinnor var faktiskt starkast, säger en kvinna.
Tanken är att ni ska kunna läsa mer av Shora från de länder hon besöker i kommande nummer av Effekt, i väntan på boken som beräknas komma ut under 2012 på förlaget Natur & Kultur.
Per E • 26 mars 2011 kl. 03:42
Det ar trist det som hander i Pakistan och landet ar nog forlorat. Med 190 miljoner i dag och 225 miljoner 2020 i ett politiskt kaos blir det an svarare att vanda skutan.
Neva Khan pastar i Guardian att det ar dags, dock femtio ar for sent, att bygga upp motstandskraft och anpassningsformaga och att kostnaden blir liten jamford med skadorna monsuner kommer orsaka. Men det ar inte vaxelpengar som behovs utan belopp som vida overstiger landets egen intjaningsformaga.
Laser ocksa att Varldsbanken och ADB havdar att 27 miljoner dollar (en krona per invanare!) skulle racka langt i omstallningsarbetet, menar de kanske 27 miljarder dollar?
Shora Esmailian gor sin resa genom Pakistan medan befolkningen vaxer med fyrahundra i timmen och landets nasta egentillverkade katastrof vantar om hornet. Det torde bli en dyster lasning.
Shora Esmailian • 1 april 2011 kl. 12:41
Den dystra läsningen kommer inte att bero på att människor i Pakistan föder för många barn. Den dystra läsningen kommer handla om hur människor och länder i Nord släpper ut allt mer växthusgaser i atmosfären och att de som drabbas först och värst är de redan fattigaste på jorden, i Syd.
Och absolut, den pakistanska regeringen har tillsammans med rika markägare hanterat översvämningarna mycket dåligt och sett till att de själva inte blir drabbade, medan fattiga, jordlösa människor har fått flytta på sig och förlorat allt. Men de drabbade gör motstånd ständigt mot regimen. Ett bra exempel är de 6000 människor som fortfarande bor i tältläger i utkanterna av megastaden Karachi: Invånarna har valt fram en kommitté på 12 personer och enats om 12 krav de ställer på politikerna, bland dem finns rinnande vatten och uppbyggda hus då de inte har något kvar i byarna att återvända till. De har redan haft två demonstrationer och är fast beslutna att fortstätta demonstrera och protestera tills politikerna lyssnar på dem och deras minimala krav för ett värdigt liv.
Men faktum kvarstår att extrema väderhändelser blir mer frekventa och starkare: http://www.nature.com/news/2011/110216/full/470316a.html. Detta beror på utsläpp av växthusgaser, inte på för många barn.
Sen skulle man ju kunna fortsätta diskutera i timmar om varför landet befinner sig i politiskt kaos… Mitt lästips där är ”Pakistan mellan diktatur och korruption” av Tariq Ali som gavs ut på Ordfront förra året.