Väl inbäddat under botten i arktiska Barents hav vilar olja och gas. Hittills har dessa fyndigheter varit orörda – faktum är att det aldrig tidigare borrats efter olja så långt norrut i Arktis. Men för ganska exakt ett år sedan, i maj 2016, beslutade den norska staten att tillåta oljeborrning här.

Det var sista utvägen. Vi har försökt med andra medel, men ingenting händer.
Sara Andersen Vågenes, Natur og undom

I samband med att Norge började dela ut områden i Barents hav till 13 olika oljeföretag för oljeborrning så vaknade organisationerna Greenpeace och Natur og ungdom ordentligt till liv. De lämnade in skrivelser, visade upp forskning och skrev debattartiklar, allt för att visa det ohållbara i att borra efter olja i dessa områden. Men det stoppade inte planeringen. Organisationerna kavlade upp ärmarna lite till. I oktober förra året lämnade de gemensamt in en stämningsansökan mot norska staten.

– Det var sista utvägen. Vi har försökt med andra medel, men ingenting händer, säger Sara Andersen Vågenes, som sitter i centralstyrelsen för Natur og ungdom och som jobbar med stämningsansökan.

Sara Andersen Vågenes hoppas att Natur og ungdom och Greenpeace tillsammans ska besegra den norska staten.

Runtom i Norge samlar nu representanterna från Natur og ungdom krafterna. Om bara några månader ska de upp i ringen. Tillsammans med Greenpeace har de stämt Norge för att bryta mot sin egen grundlag. En likande rättsprocess har aldrig tidigare skett i landet.

När Effekt besöker organisationens huvudkontor i centrala Oslo har våren precis börjat besegra vintern, och Natur og ungdom har nyligen fått veta att deras ansökan är giltig. De fick beskedet
i februari – matchen mot staten kommer att ske.

– Men om ansökan hade förklarats som ogiltig hade vi fått jobba för att motverka borrningen på annat sätt, säger Sara Andersen Vågenes.

Det handlar om att skydda helt unika miljöer, berättar hon. I närheten av de platser där oljeborrningen planeras finns en särskild typ av fjäll, dit sjöfåglar kommer för att häcka. Där finns också ett av världens största torskbestånd. Borrningen planeras dessutom i närheten av Björnön, på norska Bjørnøya, en ö som tillhör Svalbard och som i dag är ett naturreservat.

– Det här är några av de mest känsliga platser som finns. Om det sker ett oljeutsläpp där så är områdena förstörda för alltid, de kommer inte gå att återställa, säger Sara Andersen Vågenes.

Men kampen handlar om mer än att skydda särskilda arter och ekosystem. Det är också en fråga om hur naturresurser egentligen får brukas – vilket blivit en aktuell diskussion i och med att den norska grundlagen uppdaterades under 2014. I samband med det skärptes statens ansvar i paragraf 112, den så kallade miljöparagrafen. Där står det bland annat att alla har rätt till en natur där produktionskapacitet och mångfald bevaras och att naturens resurser ska disponeras på ett sätt som också tar hänsyn till kommande generationer. Paragrafen säger också att medborgarna har rätt att få veta hur tillståndet ser ut i naturen, samt vilka konsekvenser planerade eller pågående ingrepp kan leda till. Den största förändringen i och med revideringen är att det nu dessutom står att statliga myndigheter ska vidta åtgärder för att skydda dessa principer.

Det kommer inte gå att helt stoppa klimatförändringen, men vi kan begränsa den, och staten är skyldig att göra vad den kan för att effekterna ska begränsas.
Sara Andersen Vågenes, Natur og undom

Det här anser Natur og ungdom och Greenpeace att Norge nu bryter mot. Samtidigt menar de att en utökad oljeborrning riskerar att sabotera hela Parisavtalet.

– Det kommer inte gå att helt stoppa klimatförändringen, men vi kan begränsa den, och staten är skyldig att göra vad den kan för att effekterna ska begränsas. En utökad oljeborrning är ett steg i helt fel riktning, säger Sara Andersen Vågenes.

Sedan stämningsansökan i Norge lämnades in har ytterligare omkring tio olika organisationer ställt sig bakom initiativet. Just nu pågår förberedelser för aktioner och arrangemang som ska väcka ett ännu större intresse bland allmänheten, men enligt Sara Andersen Vågenes har de redan opinionen i ryggen.

– Det är många som inte förstår varför man ska utvinna olja där. Norge är redan ett rikt land. Vi behöver inte mer olja, och staten har gått emot vad de har sagt att de ska göra, säger hon och slår ut med armarna. Det kan verka som att Natur og ungdom slåss i motvind. Norges oljeminister Terje Søviknes från högerorienterade Framstegspartiet anser att det enda rimliga är att satsa på att utvinna mer olja i Norge. Effekt har sökt honom utan att få svar, men tidigare under våren har han uttalat sig om frågan i
andra medier.

– Att snacka skit om oljebranschen och placera den på utsidan av den gröna omställningen är inte hållbart. Det är inte realistiskt att vi endast ska kunna satsa på nya näringar, sa han till det norska public servicebolaget NRK i januari, strax efter att han blivit tillsatt
som oljeminister.

När NRK:s reporter frågar om det är en utopi för Norge att skruva igen landets oljekranar fortsätter han på samma spår:

– Det är rätt och slätt en utopi, och jag upplever att den politiska debatten i Norge har varit präglad av många känslor och förakt för norsk olja och gas. Nu måste vi tillbaka och se på vilka möjligheter och värden som finns i norsk olja och gas.

Sara Andersen Vågenes tycker att Terje Søviknes inställning rimmar illa med Norges visioner för framtiden.

– Norge har lovat att vara koldioxidneutrala till 2050. Vi har en hel del att göra för att ta oss dit, och vi har en oljeminister som inte har någon respekt för klimatförändringen. Det är klart att det ibland känns lite hopplöst att kämpa mot politiker som inte förstår. Men det enda vi kan göra är att fortsätta kämpa, säger hon.

Det krävs blod, svett och tårar för att få till det. När det gäller mål där klienten stämmer ett företag på skadestånd är det nödvändigt att man vinner varje moment, annars rasar allt.
Johan Öberg, miljöadvokat

En som har bra koll på hur den här typen av rättsmål fungerar är miljöadvokaten Johan Öberg, som driver flera liknande mål från Sverige. Just nu arbetar han till exempel med förhandlingar kring Ojnareskogen, där han företräder markägare som försöker stoppa Nordkalks omstridda planer på att öppna ett stort kalkbrott i Bunge på norra Gotland. Han driver också en rättslig process mot metalljätten Boliden efter att de på 1980-talet var inblandade i att dumpa giftigt gruvslam i Chile. Dessutom är han delaktig i den pågående rättsprocessen gällande utsläpp av det hormonstörande ämnet PFAS i dricksvattnet i Ronneby kommun. Kort sagt: han vet hur det är att slåss mot en motpart med stora ekonomiska intressen.

– Det krävs blod, svett och tårar för att få till det. När det gäller mål där klienten stämmer ett företag på skadestånd är det nödvändigt att man vinner varje moment, annars rasar allt. Detta leder till att det oftast krävs stora ekonomiska resurser för att få till bevisningen i målets olika beståndsdelar. Det är inte roligt att alltid behöva ropa efter resurser som den andra sidan redan har.

Johan Öberg önskar att det skulle finnas ett annat typ av system, så att organisationer och andra mindre aktörer kunde ansöka om pengar och på så sätt finansiera den här typen av processer. Samtidigt säger han att han märkt en attitydskillnad gällande miljöfrågor under de tio år han jobbat som miljöadvokat.

– Jag tror att medvetandet har ökat och att advokater, jurister och allmänhet blir mer och mer bekväma med att använda internationell rätt när det gäller miljörätten, på så sätt tror jag att miljörätten har mognat lite jämfört med för några år sedan. Parisavtalet kan också påverka, men så handlar det mer om så kallad »soft law« som
tar avstamp i intentioner, säger han.

På frågan om det går att vinna den här typen av processer kommer svaret snabbt.

– Absolut! Det är klart man kan. Men det förutsätter att det finns resurser och att man orkar driva en sådan här process, men det finns definitivt lagstiftning som man kan använda sig av.

Chansen för att vinna är inte dålig. Vi har rätt till en planet med ett klimat där det går att leva, och det gäller också framtida generationer.
, Sara Andersen Vågenes, Natur og ungdom

I Norge har både organisationer och privatpersoner hjälpt till gällande finansieringen av den pågående rättsprocessen. Tillsammans har Natur og ungdom och Greenpeace fått in omkring en halv miljon kronor genom crowd fundingkampanjer. De hoppas att ännu fler ska engagera sig i frågan när det väl blir dags för rättegång. Trots att de slåss mot mäktiga instanser lever hoppet om att gå vinnande ut ur rätten.

– Chansen för att vinna är inte dålig. Vi har rätt till en planet med ett klimat där det går att leva, och det gäller också framtida generationer. Staten har förpliktat sig att göra vad som krävs för att
leva upp till detta, säger Sara Andersen Vågenes.

Rättegången är planerad att börja den 13 november och beräknas pågå i två veckor. Men Sara Andersen Vågenes tror inte att kampen om Arktis slutar där.

– Om vi vinner i tingsrätten kommer staten överklaga, så även om vi vinner räknar vi med fler rundor i den här frågan. Om vi inte vinner får vi ta till andra medel för att stoppa borrningen. Det här är en för stor fråga att bara släppa, säger hon.

Texten publicerades i Effekt nummer 2/2017.
_______________

Vill du prenumerera på klimatmagasinet Effekt i ett år?
Swisha till 123 006 43 60
250 kr + namn och adress, så får du 4 nummer av papperstidningen
200 kr + mejladress, så får du 4 nummer av tidningen som pdf
Start med nummer 3/2017, som kommer i september och som har tema: visioner

_______________