Snart jul, snart shoppinghögtid – årets julhandel väntas slå rekord för femtonde året i rad. Men året runt är ett besök i köpcentret eller statskärnnas affärer ett av våra största helgnöjen. Varför? Vilken funktion fyller shoppingen, som är så viktig att vi inte kan sluta handla? Delvis är det väl fråga om statusjakt, senast beskriven i Jämlikhetsanden förra året. Delvis kanske om fåfänga försök att fylla våra tomma liv – kanske är billiga slit-och-slängkläder kapitalistvärldens svar på romarrikets bröd och skådespel, och kanske skulle ett bättre samhälle eliminera behovet av dem.
Jag satt och slötittade på BBC’s The Culture Show härom kvällen när jag fick en ny pusselbit till mina funderingar om shopparens motiv. Det var ett inslag av brittiska skirbenten och poeten Michael Smith som handlade om köpcentrum. (Tyvärr visar BBC:s hemsida inte klippet utanför England). Köpcentrum är nya, skinande och fina, säger Michael Smith. När vi köper en ny tröja på HM för 38.50 är det inte bara klädesplagget vi betalar för utan själva shoppingupplevelsen, att vara bland de glittrande och moderna sakerna, att känna oss glittrande och moderna själva. Vi köper inte bara saker i ett shoppingcenter. Vi köper oss en dröm om en ny personlighet.
Inslaget fortsätter i en av Londons äldsta shoppingarkader. Här, förklarar Michael Smith, skedde en stor förändring. På 1700-talet var införskaffande av varor och föda ett arbeta bland andra. Marknadsplatserna var stökiga och skitiga. Överklassen skulle inte komma på tanken att gå och handla själva – de skickade sina tjänare. Men så, i början av 1800-talet, fick marknaden en annan roll. Det var plötlsigt där man flanerade, träffade bekanta, utbytte skvaller. Nytt marknadsmode togs fram, hattar som överklassdamerna kunde skrida runt i medan de prutade i marknadsstånden och stannade till för att byta några ord med en granne. Den moderna staden hade förändrats. Shopping hade blivit ett nöje.
Slutsats: Vi behöver inte fler partytoppar, teknikprylar eller skor. Men vi behöver umgänge, en social arena och, tydligen, en möjlighet att fly undan oss själva ett tag då och då. I så fall är frågan inte hur vi ska sluta shopppa, utan varför köpcentret är default-alterntivet för den som vill mingla och få en snabbkoll på vad som händer i stan. Vilka är alternativen? Dags för grannskapsorganisationer, lokala trädgårdar och kulturfestivaler att ta tillbaks makten?
Camilla • 13 december 2010 kl. 19:22
Ja, vad ska vi göra i stället, för att få den sociala biten?
Själv går jag en hel del i klädaffärer, och tittar, köper sällan.
Om man ska rangordna miljö också; tycker jag instinktivt att elektronikvaror känns som en stor miljöbelastning, och kläder som en mindre.
Madeleine Folter • 14 december 2010 kl. 10:25
Hej ! Ja visst är det beklagligt att lyckan måste ”köpas” och att man så här till jul endast kan visa att man älskar sina barn genom att ge dem saker. Jag tror att så länge hjärntvätten, i form av TV-reklam pågår varje kväll så kommer folk också att fortsätta att konsumera. I dag finns det få ställen där människan kan få tänka ostört. Överallt (på restauranger, cafeer, matbutiken m.m) finns det skärmar uppsatta, även där med ett ”köpbudskap”. Överallt skall man indoktrineras. Och att tex åka tåg utan sin dator, där man kan slänga in en DVD, så att man blir underhållen – det går ju inte. Människan får allt mindre tid över till tanke och reflexion. Dagligen blir vi påminda om allt vi behöver (skapade behov). Man ifrågasätter inte längre det man gör – det är så självklart.
Annika • 16 december 2010 kl. 10:38
Hej,
önskar många kunde läsa den lilla texten som vi kommenterar apråpå. Jag tror ett stort problem är bristen på tid – att många -ofta jag- inte tycker ha sig tid att stanna upp, reflektera över val av vad man ägnar sig åt, vad man konsumerar och en slags stress att man ska hänga med i ett samhälle som tycks snurra ruskigt fort. Så otroligt verkar tekniken ha framskridit på ett två år, nu har väl ”alla” ipod, gärna sexåringar också. Överallt finns F-book.
Det är balsam att läsa alternativa budskap som kanske finns i dylika tidningar. Och så har det exempelvis varit underbart att fly civilisationen lite ex för att åka skidor i Funäsdalen i januari – tystnad rent inge reklam bara milsvid vitt natur och välmående. På buss mellan Borås och Sthlm sydde jag på en duk när Internet låg nere pga snövädret – kände mig som en relik men det gav frid och jag njuter av duken varje dag för jag har sytt den. Jag vill också rekommendera biblioteken för de är reklam- och köpfria och måtte så verkligen förbli. När jag skriver det sista så inser jag verkligen hur otroligt viktigt det är – tänk att det faktiskt knappt finns några platser kvar där man kan vara utan att betala eller bli utsatt för köp- och påverkningshysterin.
Det vore bra om vi stannade upp mera, pratade med varandra i familjen och frågar vad de verkligen vill att vi ska göra, för resonemang om pengar, vad de ex kan räcka till, vad som skulle göra dem gott och vad vi tror att familjen skulle må bra av. Egentligen göra något mer kännbart än köpa julkort med goodwill-loga på. Kanske sålla bland aktiviterna hårdare. Kanske vi kunde börja förändra konsumtionsmönstret en del och må bättre egentligen.
Jag vet inte om det är Internet det beror på men jag minns lite av tiden när det var okej att ge bort saker man själv tillverkat. För att det ska vara com il faut idag måste det verkligen vara snyggt/bra och då kan det vara riktigt häftigt men hur hinner man det? Näh kanske jag ska slå till på en kurs i gärdsgårdsbyggande med ev. vistelse till maken och kurskväll i scarvknytning till mig själv – så det blir av.
God Jul!
Matilda Welin • 18 december 2010 kl. 16:41
Jag håller med er! Det är ett stort problem att vi bombarderas av uppmaningar att köpa saker överallt – i TV, tidningar, på reklampelare. Platsena där vi inte utsätts för köp-uppmaningar är undantag, inte norm (försökte komma på någon annan stans än ute i naturen, men misslyckades!).
Samtidigt är ju ett av problemen just att shopping är lite socialt – man kan gå i sina egna tankar men ändå ha folk omkring sig. Men det finns ju ställen att ersätta köpcentret med, som just biblioteket eller parken, skogen eller Friskispasset.
Sara Jeswani • 19 december 2010 kl. 11:59
Ja, det är nog väldigt viktigt att inte bortse från att det galna shoppandet är ett försök (om än inte helt lyckat) att tillfredsställa sociala och psykiska behov. Kanske är det ett skäl till att minskad konsumtion verkar skrämma så många? Man ser framför sig hur all shoppingtid ska fyllas med tom ensamhet.
Tänker på en kvinna jag hörde talas om, som önskar sig tid i julklapp av sina vuxna barn. En dag där de ger henne sin odelade uppmärksamhet, utan pipande mobiltelefoner eller mejlkollande. Jag har svårt att tänka mig en mer exklusiv julklapp, och mer omöjlig att inhandla i ett köpcenter.