Snart jul, snart shoppinghögtid – årets julhandel väntas slå rekord för femtonde året i rad. Men året runt är ett besök i köpcentret eller statskärnnas affärer ett av våra största helgnöjen. Varför? Vilken funktion fyller shoppingen, som är så viktig att vi inte kan sluta handla? Delvis är det väl fråga om statusjakt, senast beskriven i Jämlikhetsanden förra året. Delvis kanske om fåfänga försök att fylla våra tomma liv – kanske är billiga slit-och-slängkläder kapitalistvärldens svar på romarrikets bröd och skådespel, och kanske skulle ett bättre samhälle eliminera behovet av dem.

Jag satt och slötittade på BBC’s The Culture Show härom kvällen när jag fick en ny pusselbit till mina funderingar om shopparens motiv. Det var ett inslag av brittiska skirbenten och poeten Michael Smith som handlade om köpcentrum. (Tyvärr visar BBC:s hemsida inte klippet utanför England). Köpcentrum är nya, skinande och fina, säger Michael Smith. När vi köper en ny tröja på HM för 38.50 är det inte bara klädesplagget vi betalar för utan själva shoppingupplevelsen, att vara bland de glittrande och moderna sakerna, att känna oss glittrande och moderna själva. Vi köper inte bara saker i ett shoppingcenter. Vi köper oss en dröm om en ny personlighet.

Inslaget fortsätter i en av Londons äldsta shoppingarkader. Här, förklarar Michael Smith, skedde en stor förändring. På 1700-talet var införskaffande av varor och föda ett arbeta bland andra. Marknadsplatserna var stökiga och skitiga. Överklassen skulle inte komma på tanken att gå och handla själva – de skickade sina tjänare. Men så, i början av 1800-talet, fick marknaden en annan roll. Det var plötlsigt där man flanerade, träffade bekanta, utbytte skvaller. Nytt marknadsmode togs fram, hattar som överklassdamerna kunde skrida runt i medan de prutade i marknadsstånden och stannade till för att byta några ord med en granne. Den moderna staden hade förändrats. Shopping hade blivit ett nöje.

Slutsats: Vi behöver inte fler partytoppar, teknikprylar eller skor. Men vi behöver umgänge, en social arena och, tydligen, en möjlighet att fly undan oss själva ett tag då och då. I så fall är frågan inte hur vi ska sluta shopppa, utan varför köpcentret är default-alterntivet för den som vill mingla och få en snabbkoll på vad som händer i stan. Vilka är alternativen? Dags för grannskapsorganisationer, lokala trädgårdar och kulturfestivaler att ta tillbaks makten?