Det är en tankerevolution på gång i samhället. En pågående mentalitetsförskjutning. Även journalistikens gränser kommer behöva flyttas.

Björn Wiman, som är aktuell med boken Sent på jorden, är övertygad om saken.

– Precis som med motståndet mot slaveriet, mot barnaga eller apartheid, är nu någonting på gång att hända också då det gäller klimatfrågan.

Han nämner SVT i sammanhanget, som nyligen fick utstå skarp kritik efter ett inslag om klimatsmart resande, där tipsen handlade om sådant som att välja raka flygresor och att ha med så lätt bagage som möjligt på planet, detta snarare än att ifrågasätta om själva flygresan faktiskt är nödvändig.

Ett annat exempel, som Björn Wiman tar upp i sin bok, är när Svenska Dagbladet i en av sina bilagor publicerade ett resereportage med ingressen:

Venedig, Maldiverna och Seychellerna sjunker i havet, glaciärer smälter, regnskogar skövlas och norra Kalifornien brinner. Passa på att besöka dessa hänförande, men klimathotade, platser innan de försvinner.

– Om fem år kommer det vara lika omöjligt att yttra sig eller skriva på
det sättet som det i dag är att använda n-ordet. Om 20 år kommer det vara lika omöjligt att åka ett fossildrivet fordon i en svensk storstad som det i dag är att tända en cigg inomhus, säger Björn Wiman.

Det här är en samhällelig utveckling som kommer. Allt pekar mot det. Frågan är bara om det kommer gå tillräckligt snabbt. Det är nämligen, enligt Björn Wiman, ”jävligt bråttom” att ställa om. Att han valt att ge ut en bok i ämnet nu, det handlar om en vilja av att bidra till att snabba på det nödvändiga skiftet.

 

I Sent på Jorden har Björn Wiman samlat 33 av sina bästa texter om klimatfrågan som han skrivit, detta sedan han år 2010 gick som kulturchef från Expressen till att ta över samma post på Dagens Nyheter.

Intresset för frågan sträcker sig dock ännu längre tillbaka i tiden, men det var faktiskt först nu i somras som Björn Wiman för första gången kände att han ”drabbades” av den. Under den pågående torkan såg han en dag en färglös björk som var närmast förbränd och som tappat alla sina löv, en syn som gjorde att han plötsligt började ifrågasätta grunden för hela existensen. Klimatförändringarna blev på riktigt, något som hotade allt.

Efter sommaren kom fler och fler av Björn Wimans krönikor därför att handla om just klimatförändringarna. Vilket var bra tajming visade det sig. För gensvaret från läsarna blev enormt.

– Det var som att öppna en lucka. Mejlen strömmade in. Och budskapet
var närmast unisont: ”Fortsätt, släpp inte den här frågan nu!”.

Samma sak syntes i statistiken över vilka artiklar som DN:s läsare valde att ta del av. Artiklar om klimatet under och efter sommaren 2018 väckte ett enormt engagemang jämfört med hur det varit tidigare.

Det här var en förändring som dock politikerna missade helt, anser Björn Wiman. I den då pågående valrörelsen var det ingen som lyckades fånga upp frågan trots att stora delar av Sverige bokstavligen brann.

– Det som sedan hände var att det uppstod ett politiskt vakuum. Politikerna lämnade människor ensamma med sin oro, sin förtvivlan och sin vrede, med alla de frågor som fanns om vad vi som land och folk faktiskt hade varit med om.

Björn Wiman menar att det här var ett stort strategiskt misstag, inte minst eftersom så många människor i dag efterfrågar ett politiskt ledarskap i denna fråga.

Greta Thunberg skolstrejkar utanför riksdagshuset i Stockholm. Foto: Anders Hellberg

– Den som i stället hämtade hem den här opinionen var 15-åriga Greta Thunberg, som verkligen förstod den oro som fanns och som gav den en röst.

 

Hur ser du på medias roll i allt det här?

– Vi måste så klart också bli bättre. Jag har stulit undertiteln till boken, världens största nyhet, rakt av från Alan Rusbridger som var The Guardians chefredaktör 1995–2015. Han förstod tidigt att journalistiken står inför enorma utmaningar. För om vi nu accepterar det forskarna säger, att det här är en pågående händelse som riskerar att förstöra och förändra hela vår civilisation, då måste vi behandla den som en sådan också i medierna. Det gör vi inte i dag, det är bara att erkänna.

Men det har gjorts många försök genom åren. Maciej Zaremba har exempelvis berättat i intervjuer att det var Björn Wiman som övertalade honom att ta sig an frågan om den svenska skogen, vilket resulterade i en artikelserie i DN 2012 som ledde till både journalistpriser och till att skogen blev ett av de stora miljöpolitiska samtalsämnena det året. En annan artikelserie, som Björn Wiman var med om att dra igång året därpå, handlade om klimatfrågans kulturella implikationer.

– Där var det dock närmast ett rop i öknen om man ska se det medialt. Intresset fanns inte alls på samma sätt.

Vad tror du skillnaden bestod i?

– Nog dels att det var Maciej som skrev, för han gjorde det på ett mästerligt sätt. Han lyckades genom den serien få det naturälskande svenska folket att förstå att allas vår gemensamma skog nu i snabb takt håller på att förvandlas till trädplanteringar.

– Men dels handlar det nog också om att man som journalist inte bara kan säga att vissa saker är viktiga och sen fortsätta hamra in det budskapet tills det att folk förhoppningsvis börjar förstå. Man måste ju göra det intressant, det är det som är hela poängen. Det där är svårigheten och utmaningen för oss inom media, att göra det så pass bra att vi hittar de smärtpunkter, de beröringspunkter och de kontaktytor där vi når människor.

I boken återkommer Björn Wiman till Alan Rusbridger som i sin färska biografi Breaking news – The remaking of journalism and why it matters now förklarar att misstaget som medierna länge har gjort är att behandla klimatförändringarna som uteslutande en fråga om miljö eller vetenskap.

– Vi måste förbi det stadiet nu, säger Björn Wiman och fortsätter:

– Frågan måste in i vår bevakning av näringsliv, politik, sport och kultur, den måste in i vår resejournalistik, vår matjournalistik och vår motorjournalistik, den måste in när vi på ledarsidorna skriver om migration eller säkerhetsfrågor. Den måste in överallt.

 

Alan Rusbridger, före detta chefredaktör på The Guardian, i samtal med Björn Wiman på Bokmässan i Göteborg. Foto: Skärmdump från DN.se, som sände samtalet här.

Alan Rusbridger var den som såg till att The Guardian drog igång kampanjen #keepitintheground, som handlade om att få bland annat Bill & Melinda Gates Foundation att divestera från fossila bränslen. Men någon liknande kampanj ser inte Björn Wiman framför sig i Sverige.

– Det är lite olika publicistiska traditioner här och i Storbritannien. Men jag är övertygad om att om DN och de andra stora medieföretagen i Sverige lägger de resurser, det kunnande och den kvalité som finns inom svensk journalistik på att granska, avslöja, berätta, belysa, analysera och kommentera om klimatfrågan så kommer det att ha en enorm betydelse, nog större än att man driver kampanj för enskilda sakfrågor.

 

Men riktigt så enkelt är det förstås inte att sammanfatta medias roll i den här frågan, konstaterar Björn Wiman avslutningsvis. För medierna går förstås inte fria från hur de själva agerar. Han berättar att många hör av sig med kritik över att DN publicerar reklam för flygresor och för nya fossildrivna bilar.

– Det är dock inte möjligt för oss att över en natt göra upp med hela vår
finansieringsmodell.

Men det är ändå i det ljuset man ska se att DN nu i höst exempelvis valt att satsa på att arrangera en tågcharterresa ner i Europa, där biljetterna sålde slut på rekordtid, berättar han.

– Det här är ju en del av vår egen insikt. Att vi inte bara kan skriva och
berätta om förändringen som sker, utan att vi också själva måste vara en del av den.

 

_________

Några dagar efter att intervjun genomfördes så arrangerade DN också en ”Klimatkväll” på Oscarsteatern i Stockholm, där bland andra Björn Wiman och Greta Thunberg deltog. Evenemanget lockade nästan tusen besökare, och kan ses i sin helhet här.

Intervjun med Björn Wiman är publicerad i Effekt nummer 4/2018, som når prenumeranterna nu i veckan. Genom att swisha hem en prenumeration har du tidningen inom några dagar.