En av de punkterna som står med i Parisavtalet är att utvecklade länder ska bistå fattiga länder med 100 miljarder dollar varje år från 2020 i den så kallade gröna klimatfonden. Pengarna ska finansiera anpassningsåtgärder och utsläppsminskningar. Det har varit en knäckfråga att få med finansieringen i avtalet.

De rika länderna hade tagit på sig att betala pengarna redan innan Paris, och många har varit kritiska till att inga nya löften har givits. Bland annat Naturskyddsföreningens Svante Axelsson har kallat det ”skamligt” i en intervju med Svenska Dagbladet.

En annan punkt gällande ansvar och finansiering, men som har fått mindre medialt utrymme, är en klausul som finns med under delen som kallas ”Loss and Damage”. Den säger att inget ansvar eller kompensation kan utkrävas på grund av de negativa konsekvenserna av klimatförändringarna.

De som bär det historiska ansvaret är de rika industrialiserade länderna som har stått för majoriteten av växthusgasutsläppen, men som Shora Esmailian skriver i tidningen ETC innebär klausulen att de rika inte längre kan ”ställas till svars för vad de gjort och tvingas kompensera de fattiga”.

Just vad de rika länderna har gjort blir tydligt i klippet från CarbonBrief ovan, som visar de historiska koldioxidutsläppen. På deras hemsida finns även en interaktiv karta där det går att se de historiska utsläppen per land.