På onsdagen presenterade pensionsgruppen – som består av allianspartierna tillsammans med Socialdemokraterna – sin översyn av pensionssystemet. Utöver att rekommendera att pensionsåldern höjs till 69 år och att minska antalet AP-fonder, skriver pensionsgruppen att riktlinjer ska utvecklas för hur buffertfonderna ska arbeta med hållbarhetsfrågor.

Alla AP-fonderna har i dag stora investeringar i fossila bränslen. En rapport från WWF från i höstas konstaterade att fonderna hade 32 miljarder kronor investerade i kol- olja- och gasföretag. Det handlar bland annat om investeringar i den kanadensiska oljesanden och i företag som ’frackar’ efter olja och gas i USA. AP-fonderna har även innehav i exempelvis Shell och BP, som länge har planerat för att borra efter olja i Arktis nu när isen smälter.

Organisationen 350.org har arbetat för att få stopp på de fossila investeringarna, och bland annat Latinamerikagrupperna och FIAN har skapat kampanjen Schyssta Pensioner för att etik och miljö inte ska vara underkastade avkastningskraven. Och eftersom pensionsgruppen rekommenderar att riktlinjer för hållbarhet ska tas fram, kan det verka som om organisationerna har vunnit en seger.

Men linjerna riskerar att bli både skeva och krokiga. För en annan förändring, som kommer att ske innan några riktlinjer skapas, är att det inrättas en särskild huvudman som har i uppdrag att skapa en referensportfölj som AP-fonderna ska förhålla sig till. Referensportföljen blir måttstocken för fondernas egna aktieinnehav, och här finns inga skrivningar om miljö eller etik. Istället ska ”kategorier av placeringar eller strategier … inte särskiljas på andra grunder än förväntad avkastning och risk, dvs. enbart med användning av finansiella kriterier.”

Bland allmänheten verkar det finnas ett brett stöd för att pensionsfonderna ska ta fler saker en avkastning i beaktande. En studie från Göteborgs universitet visar att 95 procent tycker att pensionsfonderna ska ta hänsyn till miljö och etik. Detta borde vara självklart, pensionen handlar ju trots allt om att vi ska kunna få ett bra liv när vi blir äldre. Att vårt pensionskapital går till företag vars affärsidé är att utvinna fossila bränslen är själva motsatsen – det är att bränna upp våra egna framtidsutsikter tillsammans med kolet, oljan och gasen. Kapitalet borde gå till investeringar som underlättar omställningen till ett hållbart, postfossilt, samhälle, exempelvis förnybar energi och spårburen infrastruktur.

Men när inte pensionsgruppen sätter upp riktlinjer och tar bort pengarna från den fossila sektorn, verkar enda förhoppningen för klimatet vara att det som kallas ”kolbubblan” brister, något som skulle innebära ett hårt slag mot buffertfonderna. The Carbon Tracker Initiative visar hur de fossilbaserade energiföretagen på börsen är kraftigt övervärderade om vi ska hålla oss inom tvågradersmålet. Större delen av de fossila reserver som utgör värdet för dessa företag måste stanna kvar i marken om inte växthuseffekten ska accelerera bortom kontroll.

Så om vi för en stund låter fantasin skena iväg, och tänker oss att politikerna i Paris 2015 skriver under ett avtal som begränsar världens samlade utsläpp av växthusgaser (jag vet, det verkar inte särskilt troligt i dagsläget, men vi kan drömma lite) innebär det att pensionspengarna investerade i de fossila energijättarna kastas ner i oljebrunnar som försluts. Men det är ändå ett bättre alternativ än om vi får en bra avkastning på pensionskapitalet som är investerat i kol, olja och gas – då skulle vår framtid brinna tillsammans med planeten.