Den största milstolpen för miljön och klimatet som uppnåddes under 2016 var att klimatavtalet, som antogs i Paris 2015, trädde i kraft. Detta var kritiskt, inte bara för att vi ska kunna uppnå själva klimatmålet, utan också för att vi ska kunna uppnå flera av de övriga globala målen för en hållbar utveckling som antogs av FN:s generalförsamling 2015.

Jag skulle vilja berätta om en annan intressant milstolpe som nåddes 2016, en milstolpe som handlar om samarbete, ett samarbete som inger hopp och som förhoppningsvis kan tjäna som inspiration för liknande samarbetsinitiativ. Vem vet, initiativ som kanske kommer att spela en lika stor roll som ett globalt klimatavtal mellan länders regeringar.

Den 11 november 2016 träffades företrädare för åtta av de största fiskebolagen i världen på Soneva Fishi Resort, på Maldiverna. Inbjudan till detta möte kom från forskare på Stockholm Resilience Centre. Meningen med detta möte var delvis att erbjuda en neutral samtalsarena mellan dessa så kallade ”nyckelaktörer” inom den globala fiskeindustrin, men också att erbjuda dessa aktörer en sammanfattning av den senaste relevanta marina miljöforskningen. Hennes Kungliga Majestät Kronprinsessan Victoria initierade dialogen och utsågs som dess beskyddare.

Deltagarna enades under dessa två dagar kring ett program och initiativ som ska verka för ett bättre förvaltarskap av våra hav som bland annat innebär att de ska agera för att minska illegalt, icke-rapporterat och oreglerat fiske. De ska också prioritera en minskning av antibiotika i vattenbruk, en minskning av utsläpp av växthusgaser, och en minskad nedskräpning i haven. Deltagarna åtar sig också genom detta program att eliminera produkter som producerats med hjälp av modernt slaveri exempelvis tvingat barnarbete.

Denna dialog är historisk och unik i sitt slag. För första gången träffades europeiska, nordamerikanska och asiatiska multinationella fiskebolag vid samma bord. För första gången kunde också högt uppsatta företrädare från denna industri träffas och diskutera med framstående forskare inom marina frågor. [1]

Varför inger detta möte hopp? Det inger hopp därför att det visar på en möjlig öppning till lösning på flera av våra transnationella miljöproblem, som exempelvis överfiskning. I dag kontrolleras cirka 40 procent av världens mest värdefulla fiskebestånd av 13 multinationella bolag (Österblom et al, 2015). Om vi ska ha en rimlig chans att leva upp till de globala målen för en hållbar utveckling, och i detta fallet främst mål nummer 14 (Bevara och nyttja haven och marina resurser på hållbart vis) krävs en lösning som spänner över nationsgränser och som inkluderar också dessa stora aktörer.

Men vilken aktör kommer vilja agera i denna allmänningarnas tragedi? Elinor Ostrom – mottagare av Sveriges riksbanks pris 2009 till minne av Alfred Nobel – visade i sin forskning att långsiktiga samarbeten är möjliga om det finns en tillit bland aktörerna – en tillit att inte bryta ett kontrakt – en tillit som stärks och byggs upp av kommunikation (och särskilt kommunikation som sker ansikte mot ansikte). Det var exakt detta som forskarna kunde erbjuda – en neutral samtalsarena och dialog över ett konferensbord. Det inger också hopp därför att de som dök upp på detta möte var i de flesta fall den verkställande direktören (CEO:n), vilket signalerar att dessa frågor står högt upp på dagordningen och att dessa aktörer inser vikten av, och nödvändigheten av, ett bättre förvaltarskap av våra hav, att utan levande hav finns det inte heller någon framtid för deras verksamheter. Exakt vad denna dialog och initiativ kommer leda till på längre sikt får förstås framtiden utvisa men en sak är säker – ingen förändring kommer att ske utan samarbete och inget samarbete kommer ske utan tillit och kommunikation.

Jag tror vi kommer behöva flera initiativ av denna sort, särskilt i ljuset av framtidens utmaningar. I dag uppgår världens befolkning till cirka 7 miljarder människor. År 2050 kommer vi sannolikt vara fler än 9 miljarder. I dag står matproduktionen för en betydande del av växthusgasutsläppen, avskogning sker ofta för att göra plats till odlingsmark, vilket i sin tur medför mer växthusgaser i omlopp och en ökad påverkan på våra ekosystem och den biologiska mångfalden. Med fler munnar att mätta behöver vi öka matproduktionen samtidigt som vi behöver minska dess miljö- och klimatpåverkan – en enorm utmaning. Men vi behöver inte bara producera mer mat – vi behöver också se till att näringsriktig mat produceras och når konsumenterna. En tredjedel av världens befolkning lider i dag antingen av undernäring, övernäring och/eller felnäring vilket medför en enorm belastning för sjukvården och samhället [2]. Den totala globala kostnaden för fetma beräknades exempelvis uppgå till cirka 2 000 miljarder dollar 2012, vilket nära nog kan jämställas med den totala globala kostnaden som associeras med väpnad konflikt eller med rökning (Ranganathan et al, 2016). Om vi ska kunna klara av dessa utmaningar behöver vi även här samarbeten som sträcker sig över nationsgränser.

Och även här finns sådana nyckelaktörer. Oxfam gjorde 2013 en kartläggning av aktörer inom matsektorn och identifierade de 10 största multinationella bolagen (baserat på globala intäkter) [3]. I sin kartläggning undersökte de hur dessa bolag utmärkte sig inom 7 utvalda områden inklusive deras vatten-, land- och klimatpåverkan. Dessa bolag är så stora att deras agerande har enorma konsekvenser inte bara för vad vi stoppar i oss (de spenderar enorma summor på marknadsföring), utan också för miljön och klimatet. Syftet med denna kartläggning och ranking var delvis att inleda en dialog med dessa aktörer men också att sätta press på dem genom att synliggöra och jämföra deras arbeten. Dessa aktörer måste vara delaktiga i en gemensam ansats för att hantera denna framtidens utmaning.

Oxfams kartläggning kan ses som ett första steg. Nästa steg är återigen samarbete, inte bara mellan dessa aktörer utan också mellan industrin, akademin och politiker. Något som alldeles nyligen initierades. I januari 2017 lanserades FReSH, 25 globala aktörer (inklusive de flesta av aktörerna i Oxfams kartläggning) tillsammans med World Business Council for Sustainable Development (WBCSD) och EAT Foundation (EAT), med syfte att verka för en transformation av dagens matsystem till ett mer hållbart och hälsosamt system[4].

Nu skulle jag vilja ta ett steg tillbaka och även lyfta fram vikten av den enskilda människans vilja att samarbeta. I slutändan är våra beslut också enormt viktiga. Även om de stora matproducenterna förbättrar sina produktionsled, minskar sina utsläpp och sin miljöpåverkan så behöver vi – varje enskild individ – var och en efter bästa förmåga – också dra våra strån till stacken. Vi behöver förändra våra transport- och konsumtionsmönster, äta mindre nötkött, slänga mindre mat med mera. Här kommer nationellt införda skatter, subventioner och andra styrmedel självklart att spela en stor roll för att åstadkomma en förändring. Likaså kan så kallad nudging (förändringar i beslutsmiljön), som bygger på insikter från psykologi och beteendeekonomi, fungera som ett välbehövligt komplement till dessa styrmedel [5].  Jag tvivlar dock på att dessa interventioner kommer vara tillräckliga.

Det vi har kvar att förlita oss på våra egna initiativ och och vilja att förändra våra beteenden vilket till stor del beror på de normer som råder i samhället i stort och i vår direkta omgivning. Under vilka förutsättningar kan sociala normer leda till storskaliga beteendeförändringar och finns det en styrande roll för policy att spela? Detta var frågan vi (en rad forskare från olika discipliner och länder) bestämde oss för att gemensamt analysera (Nyborg m fl. 2016). Det vi kom fram till kan i kort sammanfattas som följer. Om beteendet i fråga är synligt, om det inte kostar på alltför mycket att ändra sitt beteende, och om det finns en nytta av koordinera beteenden kan det finnas en så kallad tröskel – en kritisk massa – där ett nytt beteende blir självförstärkande och så småningom etableras som en ny norm. Här kan en policyintervention hjälpa till genom att exempelvis synliggöra beteenden (likt den strategi Oxfam använde), eller genom att ändra incitamenten så att ett beteende blir mer eller mindre kostsamt, och det handlar inte alltid om monetära incitament. I Norge har man exempelvis givit förare av elbilar tillåtelse att köra i bussfilen. En annan policyintervention som kan leda till att den så kallade tröskeln överskrids är att ge människor skäl till att förändra sina förväntningar – förväntningar på hur andra kommer att bete sig. En betydande investering i exempelvis cykelbanor kan skicka en signal om att flera åtgärder för att minska biltrafiken är på gång. Detta kan i sin tur ändra människors förväntningar om hur andra aktörer kommer att anpassa sig, vilket kan trigga igång en mer storskalig beteendeförändring.

I dag står vi inför en rad globala utmaningar och problem så som klimatförändringar, förlust av biologisk mångfald, antibiotika resistens med mera. Detta är problem som helt klart kräver lösningar, samarbeten och koordinering över nationsgränser. Men det betyder inte nödvändigtvis att vi endast behöver förlita oss på internationella avtal för att åstadkomma detta. Med denna text har jag velat belysa några fall som visar på att förbättringar och förändringar går att åstadkomma också genom andra former av samarbeten och initiativ, formella som informella, och att de kan ske på flera olika nivåer, från den individuella, till den multinationella och mellan olika aktörer.

Therese Lindahl, doktor i nationalekonomi, Beijerinstitutet, medlem i Fores klimat- och miljöprograms vetenskapliga råd

 

**********

[1] För mer information om dialogen och aktörerna läs mer på http://keystonedialogues.earth/ eller på  http://www.stockholmresilience.org/research/research-news/2016-12-14-international-seafood-business-commits-to-stronger-sustainability-efforts.html

[2] WHO. Obesity and overweight. January, 2015. http://www.who.int/mediacentre/factsheets/fs311/en/ (accessed June 6, 2016).

[3] Dessa 10 bolag är: Associated British Foods, Coca-Cola, Danone, General Mills, Kellogg, Mars, Modelez International, Nestlé, PepsiCo and Unilever. Tillsammans representerar dessa 10 bolag ca 10 procent av den globala ekonomin, och generar tillsammans dagliga intäkter på cirka 1,1 bn. Se Oxfams rapport ’Behind the Brands’  från 2013 https://www.oxfam.org/sites/www.oxfam.org/files/bp166-behind-the-brands-260213-en.pdf och referenser däri.

[4] http://www.wbcsd.org/Projects/FReSH/News/25-leading-global-companies-join-together-to-accelerate-transformational-change-in-global-food-systems

[5] För en översikt av nudging och om dess potentiella roll för att främja miljövänliga beteenden se exempelvis Lindahl, T och Stikvoort, (2015) Nudging – det nya svarta inom miljöpolicy? Fores studie 2015:3.

 

 

Referenser:

Karine Nyborg, John M. Anderies, Astrid Dannenberg, Therese Lindahl, Caroline Schill, Maja Schlüter, W. Neil Adger, Kenneth J. Arrow, Scott Barrett, Stephen Carpenter, F. Stuart Chapin III, Anne-Sophie Crépin, Gretchen Daily, Paul Ehrlich, Carl Folke, Wander Jager, Nils Kautsky, Simon A. Levin, Ole Jacob Madsen, Stephen Polasky, Marten Scheffer, Brian Walker, Elke U. Weber, James Wilen, Anastasios Xepapadeas, Aart de Zeeuw (2016): Social Norms as Solutions, Science, 07 Oct 2016, Vol. 354, Issue 6308, 42-43 (DOI: 10.1126/science.aaf8317).

Ranganathan J, Vennard D, Waite R, Dumas P, Lipinski B, Searchinger T, GLOBALAGRI-WRR Model Authors. (2016) Shifting Diets for a Sustainable Food Future. Working Paper, Installment 11 of Creating a Sustainable Food Future. Washington, DC: World Resources Institute. Accessible at: http://www.worldresourcesreport.org.

Österblom, H., Jouffray, J-B., Folke, C., Crona, B., Troell, M., Merrie, A., and Rockström, J. 2015. Transnational corporations as ‘keystone actors’ in marine ecosystems. PLOS ONE, http://dx.plos.org/10.1371/journal.pone.0127533

_______________

Vill du prenumerera på klimatmagasinet Effekt i ett år?
Swisha till 123 006 43 60
250 kr + namn och adress, så får du 4 nummer av papperstidningen
200 kr + mejladress, så får du 4 nummer av tidningen som pdf
Start med nummer 2/2017, som når prenumeranterna i slutet av maj och som har tema: vatten

_______________