Foto: OKG

 

I våras tog sig en handfull miljöaktivister olovligen upp på taket till en av Oskarshamns kärnkraftsreaktorer. Gripandet gick lugnt till, det handlade trots allt om fredliga aktivister som ville uppmärksamma bristande säkerhetsrutiner. Men även om det hade varit människor som haft för avsikt att sabotera inne på den för tillfället avstängda reaktorn så hade de inte kommit långt.

»Skyddet när det gäller intrång mot själva reaktorbyggnaden har varit intakt hela tiden«, förklarade Strålsäkerhetsmyndigheten samma dag på en presskonferens.

»Den framgångsrika polisinsatsen underlättades av att skyddsväktarna till punkt och pricka fullföljde sin uppgift att lokalisera aktivisterna. Bedömningen är att alla ageranden följt uppgjorda rutiner och att de därmed motsvarat alla förekommande myndighetskrav«, skrev Oskarshamns kärnkraftsgrupp i ett pressmeddelande.

Med den bakgrunden är följande berättelse från en av aktivisterna som faktiskt befann sig på taket intressant. Aktivisten förklarar nämligen förloppet på följande sätt i ett telefonsamtal, en historia värd att återge i sin helhet:

 

Vi var fyra personer som kom upp på reaktortaket via stegar på utsidan. Vi hade vakter efter oss, men de fördröjdes av att andra aktivister också befann sig på stegarna. Väl uppe på taket började vi rigga repen så att två av oss kunde klättra ner på utsidan med en 150 kvadratmeter stor banderoll där vi hade ett textbudskap riktat till politikerna.

Precis då, från ingenstans, kommer det fram en kort kille, utan tydlig uniform men med en batong i högsta hugg, som skriker »ni måste gå ner!«. När jag kollade runt såg jag att det i ena hörnet på reaktortaket fanns en lucka som han hade öppnat och kommit upp ur. Och då plötsligt ser jag att det kommer upp ännu en person ur luckan, att döma av klädseln var det en av arbetarna på kärnkraftverket.

De här två männen börjar sedan dra och rycka i banderollen och repen. Det blir en ganska hätsk stämning under några minuter och jag ser faktiskt inte om takluckan fortfarande är öppen eller inte. Efter en stund kommer det upp ytterligare en vakt på taket som tagit sig förbi aktivisterna på stegarna. Han har uniform på sig, han uppför sig professionellt och han tar direkt kontroll över situationen varpå allt lugnar ner sig.

Därefter visiterar de oss, och sedan väljer de faktiskt att ta ner oss genom den där takluckan, in i själva kärnkraftverket. Vi går ner för en liten trappa och kommer ner på en bro över bassängerna där man förvarar bränslestavarna. Vi leds därefter ner via stegar och kommer ner till en dörr cirka tre meter från kanten till en av bassängerna.

När polisen tar hand om oss på utsidan frågar jag den uniformerade vakten om det verkligen var en så smart idé att de där två killarna kom upp på taket genom en taklucka. Hade vi haft som mål att ta oss in hade en öppen lucka på taket gett oss fri ingång. Jag nämnde att just den rutinen borde de nog kolla över. Han svarade ett tyst »Ja.«.

 

Ett halvår senare svarar Strålsäkerhetsmyndigheten i ett mejl att man gör samma bedömning nu som då.

»SSM har inte haft några synpunkter på händelserna på taket.«

Och luckan på taket? Den frågan har de ännu inte svarat på.

 

***

Krönikan är ett smakprov från nya numret av klimatmagasinet Effekt. Tidningen har hälsa som tema och kan beställas här. En prenumeration på Effekt (3 nummer för 180 kr) kan lätt ordnas här.