Klimatmötet i Cancún börjar om en månad, men har inte fått mycket av medias uppmärksamhet hitills. Det beror väl mest på att ganska lite förväntas av mötet, förutom vidare, långdragna debatter. Mycket pekar på att vi får vänta till konferensen i Sydafrika 2011 innan några stora beslut kan tas. 

 

Så länge världssamfundet står och stampar i konferenscenter världen över fortsätter förstås den rådande trenden att gälla: fler klimatflyktingar, fler bortregnade skördar och fler stora orkaner. Men förhandlingar som inte leder framåt är inte bara negativa därför att de försenar handling – de är grymt ospännande också. Kyle Gracey på Worldwatch Institutes klimat- och energiblogg gör en ganska lyckad liknelse när han jämför klimatförhandlingarna med en film, och konstaterar att de inte direkt är på blockbuster-nivå. Mötet i Tianjin var ”policyvärldens motsvarighet till en episk konstfilm – lång, utdragen dialog mellan huvudrollsinnehavarna men inga stora slag och ingen klar vinnare”, skriver han. Och att det finns en god berättelse verkar, sorgligt nog, viktigt. Förra månaden avslöjade The Guardian att BBC, som skickade 30 representanter till Köpenhamn, bara skickar en enda till Cancún. Den största delen av TV-bolagets utlandsbudget för i år har nämligen redan gått åt – till att bevaka räddningen av de chilenska gruvarbetarna. Dit sändes 40 personer, enligt The Guardian. (Konstigt nog hade man trots den massiva bevakningen inte så mycket energi att lägga på diskussion kring Chiles farliga gruvindustri. I strålkastarljuset stod i stället, motvilligt, de 33 ”chilenska hjältarna”.)

 

Att FN:s klimatkonferenser hamnar i medieskugga är inte bra. Även om diskussisonerna står och stampar tjänar mötena ändå som hållpunkter i klimatkampen, som kan driva annan förändring framåt, bara de blir uppmärksammade. Dessutom sätter uppmärksamhet från världens befolkning större press på förhandlingarna så att de leder någon vart och välbehövliga åtgärder kan vidtas. Hur det blir med den saken i Cancún återstår alltså att se.