IEA

När allt kollapsar

Det ser inte ljust ut. Varken på den ekonomiska eller ekologiska fronten. Hur mycket än ledarna försöker påskina att saker och ting kommer att ordna sig är det allt färre som tror på dem. Typiskt tecken i tiden: I Grekland tömmer folk sina bankkonton. På mindre än två veckor har tre procent av folks totala kontotillgångar tagits ut.

Och så Italien, som ser ut att bli nästa nagelbitare.

På Gotland skördar man förövrigt smultron i november numer...

Internationella energiorganet IEA har gjort en stor analys av klimatläget och kommit fram till att vi inom fem år har oåterkalleliga klimatförändringar. Enligt IEA beror detta på att vi har låst in oss i så mycket satsningar på fossil energi att vi omöjligt kan ta oss ur det med mindre än ett totalt trendbrott för världens energianvändning (vilket inte verkar så troligt).

Inget nytt egentligen, så låt inte detta sänka ditt humör. Bättre att lyssna till de som redan genomlever kollapsen, och verkar fixa det rätt fint, trots omständigheterna. I Detroit görs detta under mottot:

"When everything collapses, plant your field of dreams".

Nu förevigat som affisch av konstnären Shepard Fairey (känd för bland annat Obey Giant och senast Obamas "Hope"-affisch).

Urban Roots är namnet på en ny dokumentärfilm om Detroit och den fascinerande omvandling som pågår där. Från biltät industristad till den urbana odlingens främsta posterboy. Många har sett de kollapsade husen i Detroit, inte lika många har sett de framväxande odlingslandskapen i stadskärnan. Filmens producent Leila Conners berättar om Detroits förvandling:

I think the biggest problem that industry created, besides all the pollution, is this mindset that people don’t have control – or that they don’t have to take responsibility for their own sustenance and security. Most people don’t know where their food comes from. And the value of losing big industry is that people are learning that they can grow their own food and they don’t have to be dependent on food stamps. This is a huge concept because we have been trained to be consumers and not producers.

Här är en trailer för dokumentären som kan beställas härifrån:

Full fart med tillväxt – rakt in i väggen

I söndags skrev Bo Ekman, grundare av Tällbergstiftelsen, en artikel på DN Debatt med rubriken ”Endast tillväxt kan klara jordens klimat och miljö”.

Jag intervjuade Bo Ekman för Effekt nr 5/2010 och känner igen flera av hans resonemang därifrån. Vi var knappast överens under intervjun, men det var ändå ett bra samtal. Det är därför jag med viss förvåning läser hans debattartikel eftersom han i den så kategoriskt avfärdar den insikt om tillväxtens gränser som allt fler nås av.

Några medlemmar i Steg 3 har skrivit en bra motartikel som publiceras på dn.se.

Även jag själv skickade in en replik till DN Debatt. Jag publicerar den här:

Att tron på evig tillväxt är stark i den politiska debatten är ingen nyhet. Men jag förvånas över att en klok person som Bo Ekman så självklart hävdar att fortsatt tillväxt är den enda vägen för att lösa världen miljöproblem. För med de kunskaper som Ekman uppenbarligen har om hur dåligt ställt det är med vår miljö efter ett femtio år långt tillväxtrace är det lite märkligt att vilja ha ännu mer tillväxt. Som om den fördubbling av världens samlade konsumtion som beräknas ske de närmaste tjugofem åren inte kommer att utdela nya tunga kroppslag mot miljön.

Huvudargumentet som Ekman för fram är lika enkelt som bekvämt: framtidens teknik löser problemen åt oss. Låt oss köra ut över stupet, eftersom människan är så uppfinningsrik till sin natur kan vi kallt räkna med att hinna tillverka oss en fallskärm medan vi fortfarande är i luften.

Men att fortsätta satsa på mer tillväxten i hopp om att denna ska generera teknik som löser tillväxtens problem innebär ofrånkomligen ett mycket högt risktagande. Och frågan är: till vilken nytta? Är verkligen det högkonsumerande och högpresterande tillväxtsamhället vad vi drömmer om?

Runt om i världen växer insikten att vi bör satsa de resurser vi har på en omställning till ett samhälle där människor kan utvecklas och leva goda liv – utan att vara beroende av evig ekonomisk tillväxt. Dels för att det är önskvärt i sig, dels för att tillväxtens gränser inte längre är något hypotetiskt framtidsproblem utan något som gör sig gällande här och nu. Klimatsystemet balanserar redan på gränsen till sammanbrott på grund av tillväxtsamhällets flitiga användning av olja. Och just denna olja som är själva förutsättningen för tillväxten är på upphällning. I den färska årsrapporten från Internationella energiorganet IEA skriver man rakt ut att den konventionella oljeproduktionen nådde sin topp 2006. Det enda som kan hindra blodflödet i världsekonomin från att sakta strypas är att världen inom några decennier hittar ny olja motsvarande fem Saudiarabien! I en värld som redan finkammats i jakt på olja.

Det finns ett alternativ till att kasta sig ut för stupet och hoppas på tekniken. Att överge tillväxtparadigmet innebär visserligen att slå in på en annan och okänd väg, men det är en väg som ger oss betydligt större förutsättningar att skapa ett samhälle inom planetens gränser.

 

Värt att notera: Kommentarer på nätet är sällan något bra mått på opinionssvängningar, men jag blir ändå lite glad av att de som kommenterat Bo Ekmans artikel i de flesta fall är kritiska till tillväxten. Det känns som ett trendbrott. Om så bara i nätkommentarsvärlden.

Andra reaktioner på Bo Ekmans artikel: Flute, Cornucopia, Warlenius, Birger Schlaug

Den stora teknikbluffen

Vi kan fortsätta som vanligt, för i framtiden finns det teknik som löser klimatproblemen åt oss.

Så har politikerna, från höger till vänster, löst det svåra dilemmat med att planeten har gränser och att den västerländska livsstilen spränger dessa gränser.

Genom att hela tiden skjuta dessa åtgärderna några år framåt i tiden slipper man påbörja den inte smärtfria omställning som innebär långtgående livsstilsförändring för de flesta människor i vår del av världen.

Det kanske tydligaste exemplet på detta är den nya motorväg, Förbifart Stockholm, som de flesta politiker och de flesta Stockholmare vill se byggd genom stan. Det råder ingen tvekan om att den kommer att generera mer trafik och följdaktligen därmed mer utsläpp. Det vill säga tvärtemot allt fagert tal om klimatfrågan som vår tids stora ödesfråga.

Endast med hjälp av tekniklöftet har denna uppenbara motsägelse kunnat säljas in till medborgarna. Med löfte om framtida elbilar, etanolbilar och biogasbilar har miljöminister Andreas Carlgren kunnat säga att motorvägar rentav är bra för klimatet och för miljön. Detta borde betraktas som ett helt vansinnigt påstående, men den symbios som uppstått mellan fega politiker och bekväma medborgare gör att man kan påstå sådant utan att särskilt många verkar bry sig.

Är det kanske dags att avslöja denna bluff nu? Nya lovande Supermiljöbloggen gör ett försök genom att uppmärksamma nya siffror från Energimyndigheten som visar att endast en procent av bilarna år 2020 kommer att drivas av biogas eller el. Ytterligare några procent av bilarna förväntas drivas av biodiesel eller etanol. Återstående andel kommer att precis som i dag drivas av olja.

Med andra ord: Att satsa på ny motorväg, och allt annat som cementerar ett samhälle som kräver olja för att fungera, är helt förryckt ur ett klimatperspektiv. Det är dessutom ett farligt spel som riskerar att slå tillbaka mot politikerna själva.

I förra veckan släppte det Internationella energiorganet IEA sin årliga rapport om världens energiläge. Vid en första anblick ser det ut som att världen kommer att kunna försörjas med olja under lång tid framöver. Men om man tittar lite noggrannare kan man förstå att så nog inte kommer att vara fallet.

 

Det mörkblåa fältet ovan beskriver de oljefält som finns i dag. Det ljusblåa är den pusselbit som IEA stoppat in för att fylla ut det växande gapet mellan sjunkande oljeproduktion och ökande efterfrågan. "Oljefält som ska utvecklas eller hittas i framtiden" är förklaringen till denna pusselbit. Den motsvarar lika mycket olja som fem Saudiarabien – världens i dag största oljeproducent. Var ska den oljan hittas? Och vad händer om den inte hittas?

Jag hoppas att Andreas Carlgren och hans kollegor en dag kommer att ställas till svars för att de med hjälp av teknikbluffen sköt den viktiga omställningen till ett mer hållbart och resilient samhälle på framtiden.

 

Mer om IEA-rapporten: Cornucopia, Flute, Effekt, National Geographics, ASPO Sverige

Mer om Förbifart Stockholm: Miljöforskare: Elbilar gör inte Förbifarten förenlig med klimatmålen (Newsmill)

Blå dunster om oljan

I tisdags satt det några tusen människor framför sina datorer och väntade som om de vore barn på julafton. De var oljeanalytiker, journalister, departementsråd, politiker och helt vanliga medborgare med stort intresse för energifrågor. Det var dags för årets upplaga av World Energy Outlook. När som helst skulle den läggas ut på IEA:s - International Energy Agencys - hemsida. Nu skulle siffrorna stå där i svart på vitt. Hur mycket olja tror IEA att det produceras år 2035? Hur mycket ökar efterfrågan på kol? Hur ser utsikterna ut för naturgasen?

IEA styrs av OECD-länderna och har till uppgift att ge medlemsstaterna råd om energipolitiken. I den årliga World Energy Outlook analyseras nuläget och framtiden för de viktigaste energislagen. När tidningarna letar efter ”objektiva” siffror till faktarutorna  är det denna rapport de brukar bläddra i.

Knappt hade årets rapport – WEO 2010 – lämnat de digitala pressarna förrän nyhetsartiklar på temat ”Peak Oil dröjer till efter 2035”  lades ut på tidningarnas hemsidor. De senaste årens allt intensivare debatt om oljetoppen har lett till att detta blir vad många först letar efter i World Energy Outlook – vad säger egentligen IEA om när ”oljan börjar sina”.

IEA säger faktiskt inte särskilt mycket om den saken. Man försöker istället att räkna på hur stor efterfrågan på olja blir i framtiden. WEO 2010 laborerar med tre scenarier. I det som IEA anser är mest troligt kommer världen att vilja ha 99 miljoner fat olja om dagen år 2035. Den mängden går att producera, räknar man med. Om de stora länderna skulle ta klimatmålen på allvar kommer oljetoppen däremot att nås redan i början av 2020-talet – men då beror det på lägre efterfrågan, inte på att det blir omöjligt att öka produktionen.

Nu ska visserligen IEA:s prognoser tas med en nypa salt. Förra året kunde brittiska Guardian berätta om läckor inifrån IEA, vilka vittnade om att organisationen inte ville publicera siffror som oroade marknaden. Det är de stora oljeimportörerna, främst USA, som har det största inflytandet i IEA. De är inte betjänta av alarmerande prognoser som riskerar att driva upp oljepriserna ytterligare. Därför överdrivs oljereserverna, hävdade Guardians källor.

Ändå finns det anmärkningsvärda uppgifter i World Energy Outlook, för den som tittar lite närmare på vad som egentligen sägs.

IEA:s prisförutsägelser har varit notoriskt otillförlitliga - och ofta lågt satta. Nu menar man trots allt att snittpriset kommer att ligga på minst 113 dollar per fat år 2035 jämfört med 60 dollar förra året – allt räknat i dagens penningvärde. Man utgår alltså från att priset i det närmaste fördubblas. Vad kommer detta att innebära för världsekonomin? Nyligen fick IEA:s generaldirektör Nobuo Tanaka frågan om dagens oljepriser på 70-90 dollar  är förenliga med en uthållig tillväxt. ”Det vet vi inte” blev svaret.

Dessutom: för första gången säger IEA nu att det inte kommer att gå att producera mer vanlig råolja än idag. Man menar att världen troligen nådde en produktionstopp på 70 miljoner fat/dag år 2006, och att nivån kommer att ligga på 68-69 miljoner fat de närmaste 25 åren. Tidigare har man trott på en ökning med 5 miljoner fat/dag till år 2030. För att nå 99 miljoner fat år 2035 krävs det stora tillskott av så kallad okonventionell olja, inte minst från Kanadas oljesand, samt flytande naturgas(NGL).

IEA förutser alltså dyrare olja, som blir allt svårare att utvinna. Ändå menar många analytiker att organisationens förutsägelser är helt orealistiska.

Redan prognoserna för hur mycket olja som kan produceras från oljesanden i Kanada är osäkra. Det handlar om mycket dyr olja, och miljöskadorna vid utvinningen är enorma. Ändå är den stora nyckelfrågan om råoljeproduktionen kan ligga kvar på nivån 68-69 miljoner fat om dagen i 25 år till, som förutspås i World Energy Outlook.

Oljekällor sinar. IEA räknar med att produktionen från befintliga oljefält kommer att sjunka till 15 miljoner fat/dag år 2035. 53 miljoner fat måste alltså ersättas. Det ska ske dels genom att redan hittade oljefyndigheter kommer i drift, dels genom att man hittar ny olja som räcker till drygt 20 miljoner fat/dag.

Detta innebär gigantiska utmaningar. Saudiarabien måste öka produktionen med 50 procent – något många utomstående experter tror är helt omöjligt. Och Irak måste snabbt få en hållbar fred, eftersom IEA räknar med att landet ökar produktionen från 2,5 till cirka 7 miljoner fat om dagen. I stort sett alla planerade projekt runt om i världen måste uppfylla förväntningarna, och dessutom behöver vi hitta mer ny olja än vi har gjort de senaste decennierna.

Kjell Aleklett, professor på Global energy systems vid Uppsala universitet, har länge kritiserat IEA:s prognoser. Till Effekt säger han, på telefon från Australien där han just nu föreläser och skriver en bok om Peak Oil:

- IEA räknar med att år 2035 ska över 20 miljoner fat om dagen  komma från oljefält som vi ännu inte har hittat. Nordsjöoljan räckte som mest till 6 miljoner fat om dagen, och det var 25 år efter att fälten där hittades. Det tar ju tid att bygga ut produktionen och nå maximal produktion.  Det innebär att vi redan nu måste hitta olja motsvarande tre områden av Nordsjöfältens storlek. Det kommer helt enkelt inte att ske. Jag tvivlar på att IEA själva tror på sina prognoser. Jag ser det här som ett rop på hjälp.

 

Mest lästa just nu

Mest kommenterade just nu

Bloggportalen

Senaste kommentarerna

  • Pella: ibland är en bra historia sannare än själva sanningen...
  • Kjell Vowles: Tack för rättelsen och länken. Denna kopia har dock...
  • Jonas Hansson: Jodå, talet finns publicerat sedan tidigare. http://...
  • Gäst: Klimatrörelse? I Sverige? Finns ingen! Klimatmarschen...
  • Gäst: Ha ha ha! Ja ni borgare bryr ju er verkligen om miljön...